I love when it's all too much

Det känns som att jag har haft lite utav en bloggtorka i veckan men vad tusan ska jag skriva om när allt jag gör är att försöka uppbåda självdisciplin till att plugga? Skulle förvisso kunna mata på med inlägg om "nämen hoppsan, här skulle jag försöka göra examensarbetet men jag hamnade vid diskhon, för att diska är minsann hundra gånger mer lockande". Och saker i den stilen.

När fantasin tryter tar jag till det tunga artilleriet och visar två nytillskott till garderoben. Anna goes modebloggare, eller nåt sånt.

Denna klänning inhandlade jag för att ha något att bröllopa (= egenkomponerat verb, synonymt med "att gå på bröllop) i till helgen. Kände mig nästan tvungen att köpa något nytt eftersom nästan samtliga klänningar jag äger antingen är svarta eller vita. Och så vitt jag förstått är just de färgerna big no no's att bära under vigslar. Cred till Sandra som blixtsnabbt halade fram denna från ett reaställ (plånboken jublar!).

Pjucksen beställde jag förra veckan men hämtade ut först i måndags. Började asgarva när jag tog upp de ur paketet för de är ju för mycket. Men så insåg jag att jag gillar för mycket. Dessutom har jag gett mig själv ett tyst löfte om att inte köpa några fler svarta skor och dessa är ju... ja, allt annat än svarta.

Dagens fundering

Varför, varför, VARFÖR åtar jag mig att göra pyssel när jag 1. inte är särskilt förtjust i pillgöran 2. är sämst på det.

Men det är väl alltid kul att ge bort hemmagjorda grejer även om de ser ut som skit, antar jag?

Beach '11 är högst sekundärt

Jag slappade till en aning under praktiken i Umeå men nu när jag är på hemmaplan igen har jag återupptagit träningen. Det känns väldigt bra ska ni veta! Fastän det kan verka lurt att ta morgonpromenader och hänga i gymmet bara några månader innan sommarsäsongen är det inte beach 2011 jag siktar mot. Väljer istället att kalla det "hälsosam 2011", om jag måste sätta en etikett. Det är klart att jag rör på mig för att få en fastare kropp - det är väl målet för alla som tränar?! - men framför allt för att det får det mig att må bra.

När jag vaknade i morse förbannade jag dock träningsvärken som fick mig att halta fram som om jag hade stelopererat höften. Satan i gatan vad ont det kan göra att slarva med stretchingen. Men vad är det man säger? Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen!
Med det talesättet och den hårda läxan om vikten av att töja ut musklerna fortsätter jag in i träningssäsongen v/s 2011. Någon som är med mig?

Paranormalt tönteri

Jag och Emma har precis sett Paranormal Activity 2. Emma ville först inte se den eftersom hon blir rädd efter att ha sett skräckisar och denna skulle enligt andras utsago vara "mycket värre än ettan". PA1 var ju faktiskt rätt läskig.

Emma tog dock mod till sig och efter att ha sett filmen kan vi konstatera: PA2 är faktiskt värre - värre som i jävligt mycket sämre. De inledande 70 minuterna är segare än torkad sirap och resterande kvart framkallade skratt istället för kårar.
På filmomslaget står det "'Försök sova efter detta', varnar kritikerna" och det är precis vad jag ska göra nu! Kanske vaknar upp mitt i en fnissattack ifall jag drömmer om detta paranormala tönteri.

Röd rödare rödast

I dag har jag joinat team Redheads på riktigt. Färgen blev inte exakt som jag önskade men jag är nöjd med tanke på vilket utgångsläge jag hade (mörk botten, röda slingor, blond utväxt...).

Nu: Gymmet med senhor Sao Pedro!

Hård helg

Hur rolig helgen än har varit med SMASK och möhippa har den inte gjort underverk för mina energidepåer. Tog igen lite sömn på bussen då jag lyckades skrapa ihop 1,5 timmes sömn. Skönt. Vaknade först när vi var framme på busstation i Piteå och då var det inte lika skönt längre. Minns ni när man var liten och somnade på soffan men blev väckt av föräldrarna för att man var tvungen att lägga sig i sin säng istället? Kommer ni ihåg hur knöligt det kändes? Nu var det sju resor värre då min säng inte befann sig tjugo meter utan 10 minuters promenad i ruggig nattkyla bort...

Ber förresten om ursäkt för min något enformiga bilmaterial på bloggen de senaste dagarna. I kväll tycker jag dock att det är motiverat med en mobilbild på mig själv för herregud vad tärd jag ser ut. Inte konstigt att busschaffisen kollade konstigt på mig när han hjälpte till att lyfta ut min väska... (Och nej, min look är inte arrangerad.)

Blivande brud bjöds bastubad

Precis som igår bloggar jag nu från en vibrerande buss. Är på väg hem till Piteå igen efter en snabbvisit i Lycksele där jag varit med på en alldeles lysande möhippa. Har inte kunnat nämna den tidigare ifall den blivande bruden skulle kika in här.

Möhippan innehöll alla tre delar som krävs för en lyckad tillställning: Naket, bål och lekar. Givetvis satte det trevliga och roliga sällskapet också en positiv prägel på festen.

Några bilder att bjuda på har jag då rakt inte. Kameraladdaren råkade befinna sig 23 mil ifrån det tomma batteriet... För att illustrera hur flådigt vi hade det kastar jag in bilden nedan (eller ovan? Vet aldrig riktigt vart bilderna hamnar när jag mobilbloggar). Om någon undrar vad den föreställer är det en bastuimmig och överförfriskad Anna som konstigt nog är fullt spacklad trots att hon befunnit sig på en spaavdelning i några timmar.

Bakgrunden till min smaskiga betongkeps

Skälet till min molande baksmälla stavas SMASK. Igår ägde Piteås delfinal av denna melodifestivalparodi rum på Norrmalmia och för första gången satt jag bänkad på läktaren (tidigare år har jag tyvärr missat SMASK på grund av jobb). Vilken show det var alltså! Grym orkester, grymma dansare och grymma artister! Jag är verkligen djupt imponerad över alla inblandade i denna produktion.

Själva baksmällan har självklart inte sitt ursprung i musikupplevelsen, utan i för- och efterfesten. Hade kanske varit smart att gå hem direkt efter själva föreställningen, med tanke på att jag skulle upp klockan 7 imorse. Men nu var jag ju faktiskt ute efter att ha roligt och inte verka intelligent så då blev det såhär. Och eftersom det var fasligt skoj igår tror jag att det var värt det!

Ointelligent som jag är lämnade jag kameran hemma igår så denna ruskiga mobilbild är allt jag har att bjussa på i fotoväg.

Whiskybuss

Färdas just nu med en buss genom landet. Det luktar whisky och odören härstammar från mig. Huvudet dunkar. Läpparna är torra. Måste försöka få lite sömn, annars kommer den här dagen bli en pina.

Den här dagen kan ta sig i röven

Det har verkligen varit en riktig skitdag för min del, från gryningen tills nu. Det började med att jag kände mig riktigt låg hela morgonen. Grubblandet gjorde mig deppig och sedan var det svårt att rycka upp sig.

När jag väl företog mig något "vettigt" var det att ringa vårdcentralen för att boka en tid. Sen i söndags har jag haft någonting i ögat som irriterat vilket jag misstänkte var en bit från en trasig lins. Har försökt få ut den själv men, trots ihärdigt grävande har jag misslyckats. Jag fick i alla fall en snabb tid för en ögonkontroll fast farbror doktorn kunde inte heller hitta något fel i ögat. Så istället för att bli kvitt skavandet blev jag ordinerad en ögonsalva och linsförbud hela helgen. Jag som verkligen avskyr glasögon stod ut med de i sisådär sex timmar sedan åkte linserna in igen. Dumt kanske, men jag pallar verkligen inte att se ut som tant Anna och dessutom ha begränsat synfält.

Händelsen som verkligen satte helveteskant på dagen inträffade när jag upptäckte att någon jävla idiot snott min tvätt. Är fortfarande redigt förbannad! Vad är det egentligen för psyko som smyger runt om dagarna och tar folks underkläder? Säkert någon pervers typ. Synd för honom/henne att mina trosor var tvättade, då får personen åtminstone inte uppleva lukten den suktade efter.

Slutligen hade jag tänkt träna Bodybalance i kväll i ett försök att varva ner och koppla bort. Men tror ni inte på fan att passet var inställt? Receptionisten på Korpen påpekade vänligt att jag kunde gå på spinning eller styrkemix i stället, men jag avböjde med orden "Nej, vet du vad - då går jag hem och lägger mig på soffan istället". Och det är precis vad jag tänker göra nu!
Den här dagen kan ta sig i röven.

Att byta fokus innebär inte att släppa taget

Förutom alla lärdomar praktiken gav mig skänkte det något annat: Jag tvingades att byta fokus. Efter den 19 oktober förra året har mina tankar ständigt kretsat kring Johan och hur gränslöst smärtsamt det är att ha förlorat honom. Då visste jag inte vart jag skulle ta vägen när en av de finaste personerna i mitt liv, min bästa vän och stora kärlek plötsligt inte fanns med mig längre. Och när jag sedan skulle börja på VK visste jag inte hur jag skulle klara av att jobba med dessa känslor inuti mig.

Det visade sig snart att det var nyttigt för mig att göra något nytt och aktivera mig om dagarna. Tankarna och känslorna fick ge vika för utmaningen som praktiken innebar. Det kanske låter som att jag glömde bort Johan under praktiken men så var det inte. Han finns alltid med i mina tankar. Men när det blev jobbigt att hantera sorgen under praktiken kunde jag flytta fokusen till själva arbetet.

Nu när jag är tillbaka i Piteå och sitter ensam hemma med skolarbete om dagarna är det inte lika lätt att "koppla bort". Helt plötsligt kan tankarna glida iväg och så hugger det till i hjärtat. För att hantera detta försöker jag vända på det och istället skratta för mig själv åt alla våra vackra minnen. Bara en sådan liten grej som när jag hänger bort disktrasan utan att vrida ur den kan framkalla ett leende. Johan klagade ofta på att jag aldrig vred ur trasan medan jag hävdade att det gjorde jag minsann visst (han hade dock rätt har det visat sig).

Jag mår i alla fall bra, även om livet hade känts miljarder gånger bättre om den där bilolyckan aldrig hade inträffat.

Fina Hanna tipsade förresten mig om ett klipp som jag tycker var väldigt fint och som är anledningen till att jag sitter med mascararandiga kinder just nu. Ni kan ju titta på det om ni också vill gråta en skvätt.

155 dagar utan dig räcker. Jag vill ha dig här nu nu nu.

Varje gång jag på nytt inser att du faktiskt inte kommer tillbaka går mitt hjärta i tusen bitar igen.

Snart har jag grillat min sista korv

Kvällen har bland annat ägnats åt att desperat ringa runt till mina Shell-kollegor i ett försök att byta bort nästkommande helg. Det vankas nämligen bröllop + dop och då kan jag ju definitivt inte jobba!

Än så länge har jag inte fått bort helgen men det har varit trevligt att snacka lite med arbetskompisarna. Det händer tyvärr inte så ofta, förutom på jobbet såklart.
Snart har jag langat min sista korv över disk på macken och det känns faktiskt rätt sorgligt. Även om det inte är mitt drömjobb trivs jag så himla bra där - kommer nog fälla en tår eller två när sista passet är gjort. Tur då att jag har ett annat roligt jobb att gå till i sommar...

Är rött rätt?

När jag egentligen borde sitta djupt försjunken över praktikrapporten glider tankarna in på något så totalt ovidkommande som vad tusan jag ska göra med mitt hår. Den färg jag har just nu känns totalt hopplös eftersom 1. det röda knappt syns i vissa ljus och 2. jag inte är något större fan av slingor.

Hade tänkt söka upp en frisör som kan färga hela håret rött som jag tänkt från början. Samtidigt blev jag sugen på att återgå till brunt.

Vad göra?

Fortsätter på den hurtiga banan

Nämen kolla vem som är ute och powerwalkar såhär på morgonkvisten! Spana in klockan liksom!

Publiken jubel och klappar på axeln mottages (högst ödmjukt förstås) i kommentarsfältet nedan.

Undertecknat en äckligt käck tjej med en fin vän

Det är nästan obscent hur glad jag är över att vara tillbaka i Piteå. Jag pratade med min syster i telefon tidigare i dag, hon suckade över hur käck och positiv jag lät. Men jag förstår henne - sådana personer framkallar kalla kårar hos mig i vanliga fall.

Hur som helst finns det smolk även i denna glädjebärare: Jag saknar redan VD väldigt mycket. Visserligen visste jag redan att hon är en riktig pärla men under min praktikperiod har hon verkligen cementerat det. I sex veckor har hon låtit sitt hem stå öppet för mig, lånat ut sin bil, haft mat på bordet när jag kommit hem och låtit mig tära på hennes tålamod (jag har faktiskt sådan självinsikt att jag vet att jag kan vara krävande). Framför allt har hon varit ett så fint sällskap att jag nästan grät när vi skiljdes åt på busstationen.

Eftersom detta inlägg tenderar att bli lika överkäckt som mitt samtal med Lisa sätter jag punkt med en klämmig men väldigt sann klyscha: Alla borde ha en vän som VD.

Förresten hoppas jag att alla har vänner som alla mina vänner. För de är fina hela bunten!

Bra helg feat. Emma, André & Dennis

I helgen har jag acklimatiserat mig till att vara tillbaka till Piteå. Förutom lite fix med handling, städning, tvättning och sånt nödvändigt ont har jag hängt en del med dessa tre:

Så fort jag hade fräschat upp mig efter bussfärden i fredags drog vi iväg till Statt och uppdaterade varandra om världsläget över ett glas stärkande. Nu gick det i och för sig sådär att redogöra för tre månaders händelser under några få timmar. Men lite mer ajour blev vi nog.

I går kväll gick vi helt bananas och lagade tacos och marängsviss. För mig som suktat efter svenssonrätten numero uno en tid var det en smaksensation som slog mycket där och då. André, som gjort sin praktik på Allt om whisky och numera är alkoholexpert, hade köpt ett par förjäkligt goda viner som inte direkt sänkte middagen.

Snart är det dock slut på njutningen och dags för plugg igen. Men det är morgondagens bekymmer!

På väg bort och hem

Jag sitter på bussen med destination "uppåt". Hemåt? Ja, jag tror det. Piteå är ju staden där jag har min lägenhet, min (halva) vänskara, mina vardagar.

Samtidigt är Lycksele mitt hem. Och nu även Umeå. Hem är helt enkelt inte där ens säng står utan där ens hjärta bor. Nu längtar mitt hjärta till Piteå så det känns bra att bra att det endast återstår åtta mil mellan mig och den staden.

Dag 45

Klockan är snart tid för att gå och lägga sig så att jag är utvilad imorrn. Sista praktikdagen på VK är det som gäller då och det känns halvt overkligt. Tänk att tiden bara kan flyga, svischa förbi, rinna iväg. Hade gärna stannat längre.

Planen för kvällen var att baka en "tack för den här tiden-kaka" och bjuda redaktionen på. Men så flaggade chefredaktören för att han skulle bjussa på något gott under morgondagen och då lät jag bli. Skulle ha blivit lite kaka på kaka annars...

Får hälsa på vid något annat tillfälle istället och ta med mig fika. Hoppas dock att jag får fler anledningar till att komma tillbaka i framtiden, förutom för att dela med mig av något bakverk!

Grattis världens bästa rent subjektivt sett!

I dag fyller en pappa år - och inte vilken farsgubbe som helst utan världens bästa pappa. Alltså min. Hipp hipp hurra för pappsen och GRATTIS!

Fast egentligen har jag ju inte fog för att utse min far till världens bästa bara sådär. Jag har ju bara haft en pappa. Men på bemärkelsedagar får man ta i och smörja födelsedagsbarnets ego. Dessutom är han faktiskt helt grym!

När jag ringde och sjöng för pappa i morse sa han förresten att han hade läst i kapp i min blogg på sistone. Hoppas då att han är inne i dag igen och hinner läsa detta på "rätt" dag.

Chocolate piece peace

Jag och VD gick iväg för att köpa "något gott" på Ica. Litchi skulle sitta fint, tyckte vi. Mycket riktigt kom vi hem med dessa frukter - och chips. Och Noblesse. Och Ben & Jerrys nya "Nordic Water Peace". Det är tur att det är näst sista kvällen för min del i den här lägenheten för jag växer minsann så det knakar (tyvärr inte på längden).

Var förresten tvungen att ställa undan glassen alldeles nyss för annars skulle jag satt i mig hela byttan. Den var inte superdupermegagod men jag kände ett starkt behov av att käka upp alla små peacemärkesformade chokladbitar. Det är liksom standard när det kommer till BJ's: Jag vill ha alla klumpar som går att finna. Själva glassen är inte så intressant.

Annars sitter VD djupt försjunken i Grey's anatomy och leker expertkommentator i ett försök att locka mig att också kolla. Jag vägrar, enligt mig är det ett tantprogram. I motsats till På spåret som är mitt favoritprogram...

Slutligen: Lika bra att jag erkänner. Jag kommer sakna att bo hos VD hur mycket som helst! Det spelar ingen roll hur mycket det börjar barka iväg viktmässigt.

Chocolate peace out!

Böörfdej!

Nu när jag och min gigantiska resväska hittat tillbaka till VD kan jag äntligen surfa på nätet med datorn. Yes, då kan jag lägga upp bilder från min födelsedag! tänkte jag. En genomgång av foton från den 5 mars visade dock att det inte fanns så mycket förevigat från datumet - men what the hell! Jag kör på som planerat, så följer en glimt från tårtkalaset.

Min tårta var kanske inte i klass med Sandras mästerverk - men den gick åt ändå!

Ovan nämnda vän dök upp i en fin frisyr värdig ett 22-årsfirande.

Frugan var faktiskt inte så sur som hon framstår här.

Här hade pappsen fått tag i kameran. Jag kan säga mycket gott om min far, men någon mästerfotograf är han icket...

Jag fick kaffemaskinen jag suktat efter...

... och en fin ballong eftersom jag fullkomligt älskar prinsessor och rosa.

Ett tråkigt avsked men flera desto roligare återseenden

Då var sista praktikveckan inledd! För mig är det helt obegripligt att det var åtta veckor sedan jag traskade in i VK-huset på småskakiga första dagen-ben. Samtidigt som det känns aptrist att praktiken snart är till ända är jag hur pepp som helst på att åka till Norrbotten igen. Tänk att det var tre långa månader sedan jag befann mig i min lägenhet och träffade mina pitevänner!
När jag vistades i Piteå innan jul, just efter att Johan gick bort kunde jag aldrig slappna av där, men när jag kommer tillbaka ska jag försöka njuta av stan och folket så mycket som möjligt!

Nu: Filmmys med frugan!

Hej hej Jennie!

På senare tid har ni blivit fler som kikat in här. Kul! Dock har jag väldigt dålig koll på vilka ni läsare är, ni är ju rätt försynta och hemliga av er... Men det får ni vara i fortsättningen också om ni vill, även om det vore roligt om några åtminstone ville ge sig till känna.

I alla fall. Enligt en initierad källa heter en av mina nya läsare Jennie (hon har inte själv velat ge sig till känna). Därför vill jag ta tillfället i akt och säga HEJ JENNIE! Välkommen till Hon som pratar så högt!

Jag, ett hopplöst biljardfall

Jag spelar biljard med VD och Sandra (som kommit till Umeå idag bara för att hänga med oss!). Eller ja, nu spelar bara de två efter det att jag kastade in den berömda handduken. När jag råkade chippa iväg en biljardboll till ett annat sällskap gav jag upp. Nästa gång får väl någon stackare bollen i huvudet och jag känner inte för att bli vållande till kroppskada just i kväll...

Lilla lördag

Om en stund kommer Thiger hit till min lånelya på middag. Jag ska alltså inte äta randigt kattdjur till middag utan min vän med det klösiga efternamnet ska agera matgäst. Det ryktades om att hon skulle ta med en vinflaska så det här kan nog bli en bra lill-lördagsafton!
Eller, det blir det nog även om hon glömmer pavan!

En knäckande filmupplevelse

Har sett Black Swan på bio i kväll och herregud vilken film säger jag bara! Det kan ha varit en av de mest obehagliga jag sett. Den 110 minuter långa historien präglades av diverse äckliga, motbjudande och perversa företeelser* på ett mestadels psykiskt plan.

Trots det ÄLSKADE jag Black Swan. Inte så att jag skulle kunna se den igen i första taget - jag var helt knäckt när jag lämnade biosalongen - men det var sannerligen en filmupplevelse.

*) Med äckliga, motbjudande och perversa företeelser menar jag förstås inte det omtalade gaysexet i filmen. Det var väl en av de få grejerna som bröt av från det.

Ett försök att verka hurtig

Jag gick till jobbet imorse. Trots att det tar 28 minuter. Trots att jag har en bil till mitt förfogande i veckan. Trots att jag var tvungen att spänna varenda muskel för att inte halka på isen som ockuperat gatorna. Jag gick till jobbet imorse för att jag är så himla hurtig!!!

Är det äntligen är min tur att tilldelas Nobelpriset i fysik, månntro?

Är halvt isolerad i veckan

En dag utan internet och jag håller redan på att bli galen. Och då har jag ändå suttit uppkopplad på jobbet hela dan ska tilläggas. Vi är slavar i nätets bojor, det är jag den första att skriva under på.

Den internetlösa lägenheten jag huserar i är åtminstone min "egna" hela veckan. Även om jag saknar frugan som jag inte bott med sedan förra veckan är det ljuvligt att få skrota runt i min ensamhet. Snart är det dags att åka tillbaka till Norrbotten och då är det bäst att vara förberedd på att inte ha någon under samma tak 24/7.

(Hoppas ni har förståelse för att det blir undermåliga inlägg i veckan när jag måste blogga med telefonen. Men bättre lite halvdana inlägg utseendemässigt än inga alls, eller hur?!)

22 jordsnurr

Gräddtårtan är utbytt till gräddiga shotar. Det gäller att täppa till ådrorna medan man är ung!

Grattis mig själv!

Jaha, då var jag 22 år då. Grattis till mig själv!!!
Ska fira storslaget redan nu genom att sova - är skjuukt trött. Antar att det är ett ålderstecken...

Oduglingar på bästa sändningstid

Sitter och förbluffas över Sveriges värsta bilförare tillsammans med Lillemor, körskolelärare till yrket, samtidigt som vi vrider oss av hysteriskt asgarv. Måste citera Lillemor: "hade jag haft de som elever hade jag aldrig mer visat mig i en körskolebil."

Jag tror henne.

Det ska gå. För min skull. För din skull. För vår skull.

Det är den nionde oktober 2010. Vi sitter i bilen på väg mot Luleå och pratar om framtiden. Drömmer om allt vi ska göra, gör back-up-planer i fall plan A skulle skita sig. Allt kommer ändå lösa sig i slutändan, beslutar vi.

Tio dagar sedan omkommer Johan i en bilolycka. Vår framtid blev varken det vi drömt om eller planerat. Den gick upp i rök den där tisdagskvällen.

För varje dag som går växer saknaden. För varje dag som passerar blir vår sista tid tillsammans mer och mer avlägsen. Samtidigt blir sorgen och längtan en aning lättare att hantera. De har blivit mina ständiga följeslagare som jag försöker lära mig tampas med.
Men det helvete som varit de senaste månaderna är fortfarande ett pågående helvete. Jag försöker att sträva uppåt och jag tänker slutföra de där planerna på egen hand. Även om det inte löste sig i slutändan.

Vad Anna vill ha

Mamma har begärt en önskelista inför min 22-årsdag på lördag. Jag som är önskeexpert och vanligtvis kan spotta ur mig tusen grejer jag vill ha kommer typ inte på något.

Men när morsan ber en gör man. Så här, för henne - och om någon annan skulle råka vara intresserad - kommer en liten önskelista:

(Klicka på bilden för att se bättre)

Kom på att jag även önskar mig en blus (säger man verkligen så nu för tiden?!) från Åhléns och upplevelser. Och schysst optik till min Nikon D90.
Tror banne mig att önskeliste-Anna just vaknade till liv...

En av fem lyckligt lottade

Förra veckan skrev jag en artikel om ett nytt självtest som visar om man är immun mot vinterkräksjuka. Nu har provsvaret kommit. Enligt det tillhör jag de 20 procent av befolkningen som går fri från vinterkräket:
Glädjande, absolut. Men eftersom jag aldrig har åkt på den där vedervärdiga sjukan hade jag redan räknat med att jag besitter det genetiska skyddet. Hade inte precis kutat benen av mig för att köpa det där testet om jag inte fick göra det "genom jobbet". Det kan förvisso bero på priset, 395 riksdaler, för jag är ju rätt nyfiken av mig...

Monstermammans nya video

För några veckor sedan släppte min favorit Lady Gaga sin nya singel Born this way. Med nyfikna och förväntansfulla öron lyssnade igenom låten på premiärdatumet - och blev besviken. Väl medveten om att tidigare hitar att krävt några genomlyssningar från min sida - Bad Romance uppskattade jag först efter typ tio försök - har jag därför valt att lämna nya låten okommenterad. Jag vill ju älska allt Gaga gör!

I dag såg jag musikvideon första gången och den lyfte faktiskt Born this way ett snäpp. Videon känns väldigt gagaish och som en fortsättning av Alejandro. Kommer dock inte sätta låten på repeat riktigt ännu. Den får vinna mitt gillande när jag är lite alkoholpåverkad och besöker ett dansgolv istället.

Pappsen betalar

Igår fick jag ett underbart sms som inleddes med orden "resan beställd". I juni åker jag till Kreta med halva familjen. Exakt vad resorten heter kommer jag inte ihåg, det var pappa som bokade OCH BETALADE. Då spelar det ju ingen roll om det inte är nåt fancypancy resemål (i stil med exempelvis New York som jag önskade), bjudresor sitter ju aldrig fel. Att Kreta bjuder på sol och värme vilket vi inte är alltför bortskämda med just nu gör ju inte heller charterdestinationen mindre attraktiv...