Sista festen som student

I natt sitter jag i mammas soffa i Lycksele och känner mig rotlös, hemlös och rastlös. För några timmar sedan lämnade jag Piteå för evigt. Visst kommer jag med största sannolikhet åka tillbaka men jag kommer aldrig mer bo där och det är omöjligt att återskapa de tre år som varit.
Fast just nu orkar jag dock inte gå ner mig i deppträsket. Det räcker med att jag har hällt (alkoholfri) öl i skrevet, behöver inte väta ner mig ytterligare genom att skapa tårflöde.

Så till något mycket roligare: Onsdagen och examen. Vilken dag! Vilken fest! Kombinationen av vetskapen om att jag fixat en kandidatexamen i journalistik och att det verkligen var sista tillfället att släppa loss med alla var oslagbar. Kan inte komma på några ord som kan beskriva hur inihelvetes roligt jag hade.

Dagen började med att alla samlades hemma hos André klockan tidigt för att inmundiga champagne och jordgubbar. Vad vi inte visste då där vi stod och mös i trängseln var att regnet som hindrade oss från att vara utomhus skulle upphöra.

När jag blir ekonomiskt oberoende ska varje frukost bestå av detta. Fast glasen ska förstås vara av kristall.

Den här bilden får mig att le. Emma vinner i sten, sax, påse = total eufori. Att Dennis sedan sitter och ser tjusig ut i bakgrunden är helt klart ett plus.

Efter en seg examensceremoni och en välbehövlig lunch flyttade vi oss ut i solen som bestämde sig för att också vara med och fira. Flera bilder blev helt överexponerade för att det helt enkelt var omöjligt att se hur inställningarna blev men jag tror det ändå framgår hur gött vi hade det.

Jag och Sandra fann underhållning i några glasspinnar. Lite roar de små!

Som sagt...

Grabbarna anlände och ljuv bromantik uppstod.

Och så en cigarr på det hela.

Kvällen fortgick med middag och fortsatt fest på Stadshotellets uteservering men då hade jag klokt nog lämnat kameran hemma. Fler bilder från firandet kommer antagligen dyka upp i alla fall.