Nu behövde ju i och för sig inte oroa sig. Gjorde bara traguspiercing som var så oskyldig att det knappt kändes. Jag känner mig faktiskt lite berövad på smärtan som håltagningar ska medföra.
måndag 19 september 2011
Den förtjusande smärtan
Äsch, det här var ju inge roligt. Jag trodde att mitt förra inlägg skulle resultera i att mamma och/eller pappa snörde sig på telefonen och frågade vad i helvete jag nu hade hittat på (min tonårsrevolt infaller sent i livet). Men inte icke.
Nu behövde ju i och för sig inte oroa sig. Gjorde bara traguspiercing som var så oskyldig att det knappt kändes. Jag känner mig faktiskt lite berövad på smärtan som håltagningar ska medföra.
Nu behövde ju i och för sig inte oroa sig. Gjorde bara traguspiercing som var så oskyldig att det knappt kändes. Jag känner mig faktiskt lite berövad på smärtan som håltagningar ska medföra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tjusigt. Jag vill också.
Ååh vad snggt! Nu måste man ju ta sig i kragen och göra det själv. Hoppas allt är bra med dig! Kram
Hade det hjälpt om nån av oss hade ringt och försökt avstyra ditt påhitt menar du? Skulle inte tro det va ;-) (törs jag säga att ditt påhitt inte va så tokigt...)
Elvira: Tack och DO IT! Finns säkert en mängd piercingstudios i Sundsvall! :) Men mig är det fint (förutom att jag är skitig), hoppas att du har det bäst i Norrlands huvudstad (?!). Kram!
Mami: Nej, men det hade definitivt gjort det hela lite roligare ;)
Skicka en kommentar