Ibland när jag berättar för släktingar och bekanta vad jag sysslar med nu för tiden möts jag av reaktionen "jaha, vad roligt. Men hur ofta jobbar du på macken då?". Som om mitt yrkesval bara är någon form av förströelse.
Jag förstår denna typ av reaktion. De flesta har åtminstone något slags hum om hur arbetsmarknaden ser ut för journalister. Jag bekräftar väl denna uppfattning på något sätt.
Min invändning mot frågan om hur mycket jag arbetar på Shell är däremot: Varför skulle jag vara kvar där?
Innan någon läser in en nedlåtande ton mot min forna arbetsplats är det bäst att jag påpekar att verkligen gillade att arbeta där. Men med en kandidatexamen inom den bransch jag drömt om att verka i skulle det kännas förljuget mot mig själv att fortsätta jobba på en bensinstation.
Det jag tror nämnda fråga på riktigt bottnar i är att många är sådana jäkla trygghetsnarkomaner nu för tiden. Jag har sett så många exempel på det. Ambitiösa människor som utbildar sig till vad de vill för att sedan jobba med vad de inte vill. Bara för att de inte får önskejobbet på en gång.
Jag vägrar gå den vägen. Jag arbetar hellre med det jag vill än att ha en säker inkomst varje månad.
Visst kan jag mycket väl tänka mig att ta något annat än ett journalistjobb för en stund om allt verkligen skulle låsa sig. Men bara för det är inte mitt yrkesval en förströelse. Vill bara klargöra det om nu någon fler undrade varför jag aldrig skriver om macken numera...
4 kommentarer:
Tack men tyvärr Anna, på din födelsedag är jag upptagen ;-)
Linnea: Vad kan vara viktigare än att styra upp kalas till min ära liksom? ;)
Jag håller med dig i allt du skriver!! Det är få saker som är så sjukt irriterande som folk som tycker man är knäpp om man inte går den säkra, trygga vägen istället för att kasta sig ut och chansa! Möttes av den attityden så mycket innan jag åkte!
Evelina: Ja, fast jag blir snarare nedstämd än irriterad över att många inte vågar ha is i magen utan sällar sig i trygghetsledet. Visst, alla kan inte få "drömjobbet" men ibland har folk en förmåga att ge upp innan de ens försökt.
Jag hoppas att jag har sagt det tidigare, om inte annat får du höra det nu: Jag tycker du är grym som vågar kasta dig ut i den stora, vida världen och göra det du känner för!
Skicka en kommentar