Jag har levt för länge på gamla meriter

Gud, vad jag skäms! Inte inför någon annan utan bara för mig själv. Var och boxade mig svettig på ett punch out-pass i kväll och i slutet av timmen svartnade det bara för ögonen. Den där flåshurtiga jäveln som var ute och tog dagliga morgonpromenader och halvt bodde på gymmet i våras är definitivt ett minne blott.

Nu borde jag kanske slå näven i bordet och högtidligt lova mig själv att börja träna på riktigt igen. Men vet ni vad? Jag tar det nog i små steg istället!
När väglaget är mindre halt och dygnet mer ljust kommer jag dock vara först ut i löparspåret. I sommar ska jag banne mig spöa syrran i löpning igen - det kan ni däremot betrakta som ett löfte!