Caddy för en dag

Jag har svårt att känna beundran inför golfspelare. De slår iväg en boll, om de har tur landar den i hålet med få slag och i så fall vinner de miljonersmiljarders dollar. 
Okej, innan ursinnet utbryter: Jag vet att det inte går till riktigt går till på det viset. Men så uppfattar min hjärna det.


Efter i lördags hyser jag däremot en stor respekt för caddies. När jag skulle kliva i caddyrollen fick jag följande arbetsuppgifter: Bära utrustningen. Mäta banan åt alla håll och kanter samt olika lutningar. Instruera golfaren om vindstyrkan innan varje utslag. Rengöra klubbor efter varje slag. Ta med matsäck samt fylla vattenflaskan med jämna mellanrum. Massera ömma leder. Med mera. Med mera. 


Mina arbetsuppgifter revideras dock ganska snart. Kanske för att jag inte uppfyllde alla kriterier som en supermancaddy ska uppfylla. Lika bra var väl det, för jag hade nog sjå med att bära klubbor och inte frysa ihjäl i regnet!
Bortser man från regnet var det ändå ganska kul. Och jag blev faktiskt imponerad av både VD:s och J:s golfskills. Det är ändå rätt häftigt hur de kan slå en liten boll så långt och så precist, när allt kommer omkring. 


Nu ska jag avnjuta (?) en annan sport: Fotboll!

VD puttar.

Hål 9 var min favorit. Spännande att se om J skulle komma över vattnet!

Jag var åtminstone en glad caddy!