Jag kommer aldrig - och sanna nu mina ord - aldrig hoppa på LCHF-tåget. Anledning? Jag älskar bröd alldeles för mycket. Allra helst hembakat, fortfarande ugnsvarmt bröd. Att moffa i sig det, med smältande smör och doften av nybakat hängandes i luften... Hög åh, så gott-klass på det.
I kväll har jag både bakat och njutit av mumsigt morotsbröd. Receptet har jag "fått" från Underbaraclara och du finner det här. Och trots att det inte är LCHF-godkänt är det ändå helt okej nyttigt.
Om du nu skulle bry dig om det.
* Rubrikraden klämde jag faktiskt ur mig verbalt för en stund sedan då Johan berömde min rumpa. Kändes liksom passande att säga när vi just kvällsfikat.
5 kommentarer:
Det, och såklart mycket annat, är varför vi är vänner. Bröd...bröd.. snålvattnet rinn...mums..bröd!
Håller med dej helt klart Anna. Bröd kan man väl inte vara utan?!
Idämäri (har du bytt namn? ;)): Nu fick jag en idé på ännu en aktivitet vi måste ha framöver: Brödätning :)
Mami: Nej, jag tycker åtminstone inte det :)
åååh, det brödet vill jag ha!
Emma: Du får baka någon gång när du har tid över! Det är inte svårt alls, bara jäsningen som tar tid (och den är värd att väntas på) :)
Skicka en kommentar