Under dagen har jag umgåtts med min sköna böna Sandra. Känns så himla kul att vi träffas oftare nu än bara en gång i halvåret! Efter en halvhjärtad runda på stan där, jag spenderade sammanlagt noll (0!) kronor, drog vi med oss våra karlar ut för att käka.
Vid 20.40-tiden började alla känna sig jäkligt trötta och jag konstaterade återigen, uppgivet, att jag förvandlats till en pensionär vid 23 års ålder. Men så påpekade Sandra att vi faktiskt är rätt gamla tillsammans och då kändes det genast bättre! På något konstigt vis...
I förmiddags var jag förresten och tränade för att ta igen för gårdagens uteblivna pass. Fem kilometer på löpbandet, lite benstyrka som rehab för knäet och sedan klappade jag mig själv på axeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar