Kubanskt 50-årsöverraskningskalas

Jag säger inte att livet behöver ta slut för att man passerat 50. Jag tror inte att Swedish House Mafias musik bara är förbehållit 19-åriga stekare. Jag tycker inte att man behöver sluta upp med att dansa lekmannabreakdance så fort man kommit upp i medelåldern. 

Jag säger bara att jag nästan kände mig usel när jag gick hem från plastfarsans 50-årsfest i lördags vid tretiden, medan han och hans jämnåriga fortsatte festa några timmar till.
Fast samtidigt: Det inger hopp om framtiden. 

(Av någon anledning fick jag publiceringsrestriktioner kring bilderna jag tog, så därför kan jag inte dela med mig så mycket av kalaset i bildform.)

 Temat för överraskningsfesten var Kuba, men det var bara jag och Johan som hade klätt oss någorlunda temaenligt. Fast det gjorde ingenting att vara ensam med det, jag gillar ju att spöka ut mig! Det tycks syrran förresten också göra, se bara hur hon spökar på där i bakgrunden...

Mat. Alltid lika ljuvligt. 

Okej, den här bilden är tagen vid 2-rycket. Då är det accepterat att dansa flummigt, vara flottig i ansiktet och ha rödvinskantade läppar.