Att städa bort ett världsroligt jobb

Så igår var det alltså slut. Slut på det superdupermegaroliga jobbet jag haft i nästan ett halvår och som jag hade velat stanna på mycket längre. 
När jag fick veta att jag inte skulle få fortsätta tjurade jag i en vecka, sedan bestämde jag mig för att koppla bort det. Och jag har faktiskt inte tänkt på det så mycket sedan dess. 

Men så igår var det dags att rensa skrivbordet. Jag är ingen städfantast generellt, men det var fasen den tråkigaste städningen jag gjort någonsin. Jag gick runt och jämrade mig – ohörbart, inåtvänd för att ingen skulle undra vad fan jag gick runt och tyckte synd om mig själv för. 

Jaja. Sån't är (arbets)livet. Jag är då glad över att jag fick påbörja ett vikariat redan idag. HÄR kan ni förresten läsa min sista (...) krönika som berör just ämnet separationsångest. 

Hittade åt den här bilden som min kära, numera före detta, kollega fotade under min första arbetsvecka på TU. Jag kommer sakna att jobba med Helena!