Med sikte mot Mora

Igår förärade Sandra mig med ett besök. Hon stannade hela långa dagen och bland annat hann hon valla mig runt stan. Var himla skönt att få komma ur isoleringen jag befinner mig i, men det märktes tydligt efteråt att mitt knä inte riktigt är upplagd för en shoppingrunda ännu. Efter att Sandra satt sig i bilen på väg hem mot Lycksele igen blev det således benet i högläge hela kvällen för att dämpa svullnaden.

Hur som var det lätt värt mödan för att få hänga med min fina vän en dag. Vi fick ju också tillfälle att smida planer om deltagande i nästa års Vasalopp! Känns fullt rimligt att planera en skidstrapats på nio mil när jag just nu tränar att spänna lårmuskeln fem gånger om dagen, hehe. 

Sandra hade med sig en fin krya på dig-bukett som hon själv satt ihop. Hon kan, hon!