Ibland funderar jag om det bästa för mig inte vore om jag levde resten av mitt liv i ett vadderat rum.
En väldigt solig, rolig, härlig påsk fick ett abrupt slut igår när jag rycktes med i leken med helgens hundsällskap. I ett försök att finta en av jyckarna smällde det plötsligt till – PANG! Det tog ungefär en halv sekund innan jag förstod att jag låg på backen och att det var mitt olycksknä som gett vika. Eftersom jag knappt kunde stå, än mindre gå, var det bara att (låta andra vänliga själar) packa ihop mina saker och åka in till akuten i Lycksele.
Efter en evighetslång väntan där kom en potentiell dom: Jag har töjt ut mitt nytillverkade korsband. Vilket i klarspråk betyder: Jag måste operera om knäet.
Imorrn väntar magnetröntgen, då får jag veta hur den slutgiltiga domen lyder. Tills dess ligger jag kvar här i sängen, stirrar upp i taket och förbannar mig själv.
Jag vet att jag är en klantskalle, ni behöver inte påpeka det för mig. Tack på förhand.
6 kommentarer:
Stackare!! Fy fasen vad trist, hoppas att det kommer att gå bra efter denna operationen. Kramar!
Nej, nej, nej! Detta måste vara ett APRILskämt!!!!!
Nog luktar väl detta april... hoppas jag iallafall!
Annars, om det inte vore så får jag nog inom kort göra ett surprise besök då :)
Emma: April, april din dumma sill ;) Men tack så mycket för omtanken i alla fall! :) Kram
Inga-Liz: Givetvis var'e det! :)
Robban: Det var ett skämt, men du får väldigt gärna komma hit och hälsa på i alla fall! :)
De ska jag ! :) Bara någon Johan behagar vara hemma så man får träffa karln nångång också ;)
Robban: Om du förvarnar innan du dyker upp kan jag binda fast honom här hemma :D
Skicka en kommentar