Saknar

I lördags lämnade Johan mig tillfälligt, för en vecka på varmare breddgrader. Det är väldigt tyst och tomt här hemma nu. 

Jag tyckte det skulle bli skönt att få vara ensam i några dagar. Få lite svängrum. Inte behöva ta hänsyn till en annan. Slippa höra Viasat golf ljuda från tv:n för en stund. 

Men redan någon timme efter att han åkt kunde jag förnimma en saknad. 
Det är ju knappast så att vi sitter ihop annars. Vi har ju våra jobb vi går till, våra vänner vi umgås med utan den andre och våra fritidssysselsättningar vi utövar oberoende av varandra. Det är därmed ingen Twilightsk längtan jag genomlider, där jag ständigt går runt med darrande underläpp och tom blick, när jag nu är ifrån honom. 
Men jag saknar redan de där så viktiga detaljerna. En kram på morgonen. Några fina små ord innan jag går till jobbet. Att äta tillsammans och prata om hur dagen har varit. Se Game of thrones ihop. Munhuggas över ett parti kort. Somna bredvid honom med vetskapen om att jag får vakna upp med honom imorgon igen. Alla små saker som tusen gånger om överskuggar att jag förföljs av Göran Zachrissons golfreferat i mitt eget hem.

Idag är det bara tre dagar kvar innan Johan är hemma igen.