Var har alla sparrisar på gymmet tagit vägen?, undrade jag när jag tränade idag. Förutom jag, bara en massa karlar med överarmar som tunnor på plats. Andra dagar är det även mycket kvinnor som tränar, varav många av dessa också lyfter hantlar stora som mindre flygplan och gör imponerande många chins.
Tidigare år när jag gått på gym har det varit lite "vi och dem". Vi inkluderade alltså jag och andra som inte hade uppnått supersynliga resultat av vår styrketräning och kämpade på med hantlar i sjukilosklassen. "Dem" var biffarna som skrek högt, bar njurbälte och lyfte skivstänger som sviktade under viktplattornas tyngd. Uppdelningen mellan "vi och dem" var ungefär 50/50, ofta var "vi" något fler.
Idag tycks majoriteten höra till den sistnämnda kategorin, även fast de inte skriker lika högt och njurbälte tycks gått ur mode – åtminstone där jag tränar.
Så, vad hände med alla andra taniga gymmänniskor? Växte de upp, fick svulstiga muskler och ådror som är nära att brisera? Säkert var många tillräckligt dedikerade för att hamna där.
Men alla de nya sparrisarna, som borde strömma till i ett jämnt flöde, tror jag försvann någon annanstans: Till de tidiga eller senare öppettiderna, där mindre folk rör sig i lokalerna.
För några månader sedan tränade jag nämligen en sen fredagskväll, i brist på annat att göra. Jag var helt ensam på gymmet, så när som på en kille i min egen ålder. Vi började prata och han berättade att han just börjat med styrketräning. Eftersom han var "amatör" tränade han när gymmet var folktomt, för att slippa "göra bort sig".
Jag har inte sett denna kille sedan dess, vad jag vet. Kanske kör han fortfarande på i sin ensamhet under sena fredagskvällar. Eller så har han blivit en av de som befann sig på gymmet idag, transformerad till oigenkännlighet genom träningen.
Ja, jag tror faktiskt det är så många jobbar på gymmet: Till en början smyger de runt i kulisserna. Och sedan, när skivstängerna går att lasta med en större mängd viktplattor, då är det dags att äntra träningslokalen under primetime.
2 kommentarer:
Men också så himla tråkigt att han i början hade den synen på gymmet. Att han skulle göra bort sig. Alla gym vad jag vet, har hjälp och råd för hur maskiner funkar, hur mycket vikt man bör ha till en början, reps och set, teknikträning och dylikt. Men förvånansvärt få nyttjar den resursen. Jag hoppas han tagit mod till sig och frågat någon som jobbar där att få hjälp. Gymmet är ju till för att träna och må bra, inte för att behöva gå dit sena fredagkvällar för att man är "rädd att göra bort sig".
Idamari: Verkligen. Där jag tränar har de ett "pass" en gång i veckan med genomgång av gymmet, så det finns verkligen hjälp att tillgå. Tyvärr tror jag många går in i träningen med den här känslan, att man vill "gömma" sig. Förstås inte alla, jag raljerade en aning i texten för att underbygga min tes.
Skicka en kommentar