Ett högljutt, familjärt 22-årsfirande i Lycksele. Ett stämningsfullt barndop i Vännäsby. En efterlängtad utekväll i Umeå tillsammans med Thiger (först gången vi festade tillsammans på över fyra år!). Ytterligare ett 22-årsfirande, även det väldigt familjärt och högljutt. Fast under det kalaset var det mest barnen som stod för röstresurserna.
Jag har gått igenom halva känslospektrumet. Varit glad. Bubblig. Ledsen. Arg. Förbannad. Känt mig älskad, önskad, uppskattad, förbisedd och glömd. Och så för en stund: Vild och vacker.
Nu däremot är jag mest bara trött. Ett liv på en helg har väl den effekten, antar jag.
2 kommentarer:
den där sista bilden är så fruktansvärt jävla grym! Helt underbar...!
Sen med känslospektrumet, been there done that :) Vi får kasta de åt sidan isommar med lite grillning o socialisering :)
Robban: Tack ännu en gång, kul att höra! :)
Jajjemen, det tycker jag vi gör. Nu när vi alldeles strax får semester (!!!) och allt :)
Skicka en kommentar