2 x 2,2

Visst är det roligt på sitt sätt att vara tillbaka på jobbet efter semestern, uppleva en mer strukturerad tillvaro och allt det där som alla ger uttryck för när ledigheten är slut. Men – vilken tid arbetet tar i anspråk! Det har jag kommit till insikt med efter mitt blygsamma uppehåll från skrivbordet. 
Förutom middag och tandborstning hinner jag i princip bara med en sak mellan jobbdagens slut och nattsömnens inledning. Jäkligt trist, speciellt nu när jag vill ta till vara på den korta tid som återstår av sommaren. 

Likväl har jag lyckats göra en del skojiga saker sedan sist jag bloggade. Såsom att ta en kaloristinn fika i solskenet med Rebecka, Emma och Elvira. Och en påföljande middag i kvällssolen med de två sistnämnda. 
Vi (jag och Johan, alltså) har också fått adoptera en katt tillfälligt. Det tarvar dock ett helt eget kapitel. 

Sedan har jag även gjort något högst efterlängtat – börjat löpträna! Förvisso bara 2,2 kilometer vid två tillfällen, eftersom min sjukgymnast endast ordinerat mycket korta rundor. Men ändå. Att få susa (nåja) 2,2 kilometer fram är tillräckligt förlösande och berusande för tillfället. Dessutom tycks det vara fullt tillräckligt för att jag ska ådra mig en jävulsk träningsvärk i framsidan av smalbenen. Det fick jag smärtsamt erfara igår.