Aldrig kommer den lägligt heller! Förra veckan hade det varit pest att drabbas, eftersom jag hade en hektisk vecka med saker inplanerade från det jag slog upp ögonen på måndagsmorgonen.
I veckan var planen förvisso att ta det riktigt piano – men att satsa desto mer på träningen. Alltså: Lika förbannat är det pest att vara sjuk nu.
Det här med höst förresten. Vad denna årstid romantiseras överallt, med mysiga koftor hit och tekoppar dit och så tusen tända ljus på det.
Själv är jag mer kluvet inställd. Jag kan inte undgå att tänka att vi tar ett steg närmare en mörk och karg vinter för varje löv som singlar ner mot marken. Och samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att världen blir så vacker när träden brinner i rött, gult och orange.
En vacker transportsträcka kanske jag kan kalla hösten, om jag också får lov att romantisera?
Bild från oktober i fjol.
1 kommentar:
Håller med dej när det gäller höst.
En trist årstid men samtidigt väldigt fin, åtminstone så länge löven hänger kvar och de skiftar av alla dess färger. Vi får njuta så länge de hänger kvar på träden och vädret håller i sig!
Krya på dej!
Skicka en kommentar