Glad nyårsafton!

Såhär timmarna innan vi går över till 2015 vill jag passa på att önska alla ett glatt nyår! (Ja, jag säger glatt nyår eftersom jag tycker "gott nytt år" är märkligt att säga när det fortfarande är ett tag kvar till det nya året.)

Nu ser jag med spänning fram emot vad nästa år har att erbjuda. Bring it, 2015!

Jag sätter punkt för bloggåret 2014 med en fantastisk bild från årets första minut. Kolla bara Lisa där på kanten. Hahahaha!

2014 – en sammanfattning

Då vi alldeles strax får lägga ytterligare ett år till handlingarna har jag gjort en liten recap över hur mitt 26:e levnadsår har varit. Jag, som ändå tycker jag har ett bra minne, blir alltid lika förvånad över hur svårt det är att svara på sådana här frågor. Men något i den här stilen har år 2014 varit för mig: 

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Flera saker, men för att nämna fem jag minns särskilt mycket: Skrev på ett tillsvidareanställningskontrakt. Köpte bostad. Besökte New York. Sprang Göteborgsvarvet. Började på ridskola. 

Genomdrev du någon stor förändring? Inget livsomvälvande kanske, men att jag började ta ridlektioner är faktiskt första steget till att börja testa nya fritidsaktiviteter i vuxen ålder. Min plan är att jag ska börja med något ytterligare nytt till hösten!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Några i min släkt och bekantskapskrets såg till att utöka jordens befolkning, men däremot ingen som jag umgås med på regelbunden basis. 

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? Säkerligen många eftersom jag har ett grymt datumminne, fast jag saknar nog ett milstolpe i livet-datum detta år.

Dog någon som stod dig nära? Nej, lyckligtvis inte. 

Vilka länder besökte du? USA! 

Bästa köpet? Vår lägenhet!

Gjorde någonting dig riktigt glad? Ja, att jag hade semester när sommaren var som bäst bland annat. Det i kombination med den fantastiska New York-resan lever jag fortfarande på.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Benmuskulatur och en träningskompis.

Vad önskar du att du gjort mer? Rest. Att få göra minst två resor till andra länder varje år vore optimalt för mig. 

Vad önskar du att du gjort mindre? Konsumerat saker. Även om jag inte alls shoppar lika mycket som förr är målet att göra färre och mer planerade inköp framöver.

Favoritprogram på TV? Jag borde ju svara Paradise Hotel, med tanke på att det antagligen är det tv-program jag lagt ner mest tid på. Så jag säger väl det för att inte behöva svara På spåret ännu en gång. Svett och etikett tycker jag också var riktigt underhållande!

Bästa boken du läste i år? Vilken ångestfråga eftersom jag inte kan komma ihåg alla böcker jag läst! Till häst genom Västerbotten var i alla fall den senaste boken jag läste som var riktigt bra!

Största musikaliska upptäckten? Silvana Imam! Älskar henne.

Vad var din största framgång på jobbet 2014? Att jag blev heltidsanställd, förstås. Jag skrev också en artikel om äldreomsorgen som rönte flera (positiva) läsarreaktioner, vilket jag är stolt över.

Största framgång på det privata planet? Att jag gjort saker jag länge funderat på att göra! Som att boka (och åka på) den där New York-resan jag och VD pratat om i flera år, pierca septum och börja rida. That's one small step for mankind, one giant leap for me.

Största misstaget? Att jag inte sparat mer pengar än vad jag gjort.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Under senhösten var jag ganska deppig, utan att kunna sätta fingret på varför. Men annars tycker jag 2014 varit ett glatt år generellt!

Vad spenderade du mest pengar på? Mat, i vanlig ordning. Men då gillar jag mat också! New York-resan brände också ett ganska stort hål på kontot.

Något du önskade dig och fick? En tillsvidareanställning! 

Något du önskade dig och inte fick? Ett helt återställt vänsterknä.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Jag firade i stillhet med Johan och två vänner. En månad senare ställde jag till med kalas för att väga upp för den lugna födelsedagen! 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Jag hade gärna hoppat över alla förkylningsperioder som medfört att jag inte kunnat ladda upp inför fysiska utmaningar på bästa sätt. 

Vad fick dig att må bra? Familjen, vänner, Johan och lilla Smilla. Av sådant som inte är personer jag håller kära: Träning och mer ledighet än tidigare år.

Vem saknade du? Som alltid: Johan och mormor. Kommer aldrig sluta sakna dem.

De bästa nya människorna du träffade? Mina arbetskompisar! 

Mest stolt över? Att jag sprang ett halvmaraton – på rätt bra tid dessutom. Plus att jag till slut tog mig upp på den där jävla wakeboarden... 

Högsta önskan just nu? Ett mer tolerant samhälle, att de mina fortsätter hålla sig friska och att jag ska bli en jävel på längdskidor innan det är dags för Vasaloppet.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Sluta skjuta upp saker till i sista sekunden. Vi får se hur det går med det.

Ett snörvligt slut på 2014

När jag var däckad av en jävulsk förkylning i början av december gladdes jag åtminstone av tanken att jag skulle ha gjort bort sjukdomsperioden innan jul- och nyårsledigheten. Men tji fick jag, för nu har den där virusarmén tagit min kropp i besittning igen lagom till att 2014 ska bli 2015. 

Därmed blir morgondagen rätt lugn för min del – vilket ändå var planen från början. I år kände jag bara för att äta god mat och dricka champagne (är inte det förresten en husmorskur mot just förkylningar?). Allra helst hade jag velat bli bortbjuden för att slippa disken, men när högen av inbjudningar verkat komma på villovägar får det bli nyår hos oss ändå. VD och Emma gör oss sällskap, så jag tror det blir en förträfflig afton i sin enkelhet. 

Har förresten varnat dem för att jag kommer gå runt i morgonrock hela kvällen eftersom jag i vanlig ordning inte hittat någon nyårsstass. Idag köpte jag dock ett lösglitter som jag starkt funderar på att göra en kroppsmålning med så VD och Emma: Ni kanske får se mig ut nåt flådigare!

Från förra nyårsaftonen.

Alla goda ting är tre

Kanske den bästa saken med den här julen var att jag fick fira den tillsammans med båda mina syskon. Vi har hamnat i "osynk" de senaste åren, då Linus har varit hos pappa medan jag och Lisa varit hos mamma och vice versa. Men i år hamnade vi på samma ställe minsann! 

Detta firade vi genom att ta en ny syskonbild, med inspiration från den som vi tog under julaftonen 2012 när jag och syrran tvärt svängde förbi pappa för att lämna julklappar. Vi ser kanske inte lika kärvänliga ut såhär två år senare, men det beror på att det här är typ sjuttielfte bilden som togs efter en rad suddiga varianter. För älskar mina syskon, det gör jag verkligen!

Det bör tilläggas att det även var kul att få fira jul med extrasyster Malin (för första gången, tror jag?)!

Julafton 2014

God jul! får jag väl lova att säga, fastän den börjar lida mot sitt slut nu. Jag har befunnit mig i internetskugga under min vistelse i Lycksele – min käre far har inget ordentligt trådlöst nätverk och jag orkade inte starta hans kärnkraftverk till dator... Tur att det fanns så mycket annat roligt att göra under julen än att sitta vid datorn!

Julaftonen blev en livlig tillställning, som vanligt. Jag är uppväxt med bullriga, stojiga jular och trivs fint med det. Men tro inte att jularna är högljudda för att det är en massa alkohol inblandat – jag är en stark ivrare av vita julaftnar! – min familj tenderar bara att vara sådana. Till exempel visade min kära syster sina nyvunna thaiboxningsskills på mig strax innan middagen, vilket resulterade i att jag stöp i golvet och att hon landade ovanpå mig sekunden efteråt och skadade sig mer än mig. Så mycket för de "skillsen". 

Stojet nådde sin kulmen under den sena kvällskvisten. Då var det nämligen hög tid att spela julklappsspelet. Det blev en riktig familjefejd över den stora högen och det blev riktigt krig omkring vissa, speciella klappar. Själv gick jag minus ur leken, då vi hade köpt tre klappar var till den och jag bara fick med mig två. Men jag var ändå nöjd eftersom jag lyckades lägga vantarna på ett par tofflor som även Lisa och Monika kämpade om under lekens gång. 

Hoppas ni också haft en fröjdefull jul – vare sig den varit lugn som en filbunke eller lite mer livlig. 

Vårt första försök till en gruppbild med julfirarsällskapet. Den blev ju jättebra!

Där fick Monika minsann till hållningen! (Det är förresten en hopplös tid att fota med min kamera nu, med noll ljus. Ser mest ut som att jag har en digitalkamera från 2001.)

Pappas och Monikas gran är minst sagt en kontrast till den mer stilrena trenden som råder just nu.

Mästerjulkockarna...

... och mästertv-tittarna!

Min favorit på julbordet? Fisken! Äter mest gravad lax och allra helst Monikas sillagott (ej med på bilden). Själv bidrog jag med gravad regnbåge som blev alldeles förträfflig, för att vara första försöket.

Julvärdarna hade fixat jättefina bordsplaceringar.

Julklappslekshögen. Förutom de två grejerna jag roffade åt mig där fick jag en massa roliga julklappar av tomten.

No stress

Åh, vad nöjd jag är över att jag tog (och fick!) ledigt de här två dagarna innan julafton. Jag har verkligen inte gjort något speciellt idag – bara varit hos frisören, tränat och slagit in de sista julklapparna – men att få tid att varva ner innan firandet är guld värt. 

Och ikväll har Thiger bjudit på glögg i sin nya crib! Att hon återigen bor 5 kilometer ifrån mig istället för 600 kilometer, det är guld det med. 
Imorrn får jag träffa henne igen, för då gör vi gemensam sak i att åka mot Lycksele och julfirande!

Jag har bestämt mig för att spara ut håret nu igen, så målet med dagens frisörbesök var bara att fräscha till färgen och tunna ut lite av hårhjälmen. Har nått en kritisk punkt i utsparandet där frisyren ibland ser ut som en pottfrilla, ibland som en Rod Stewart-kalufs. 

Hej, mitt vackra vinterland!

Idag har varit en sådan dag då jag nästan velat gråta av tacksamhet över livet. Det kan låta en smula obehagligt, men låt mig berätta:

Efter en lugn söndagsfrukost gick jag och Johan ut på en promenad. Bara att få med honom ut på det var smått otroligt, eftersom han sällan brukar vilja promenera. Väl ute blev det ännu bättre då vi möttes av solljus och ett landskap som såg ut att vara pudrat med florsocker. Väldigt vackert var det – och glädjande att det går att bli bländad en dag som ska vara årets mörkaste. 
Vi traskade runt broarna en timme och när vi kom hem drack vi varm choklad och mulade i oss varsin saffransbulle. Jag var tvungen att baka nya igår eftersom jag hade råkat glufsa i mig förra satsen jag bakade... 

Lyckan fortsatte sedan på gymmet. Innan jag for sa Johan åt mig att "öka på allt", vilket jag faktiskt lyckades med också fastän det var ben som stod på schemat. Är fortfarande väldigt svag i benen, så varje framsteg känns som en seger. Tog en belöningsbastu efteråt och när jag satt där i värmen kände jag bara "fan, vilken bra dag det här har varit". Ibland behöver jag inte mer än en solig vinterdag, en kopp varm choklad och en bastusejour efter ett lyckat benpass för att uppleva eufori. 

Ikväll har jag slagit in de flesta av julklapparna och Smilla har gjort sitt bästa för att förstöra. Bland annat slet hon upp tejpen (!) på långsidan av ett paket medan jag fixade kortsidorna. Det är allt bra att ha en sådan katt som jag kan lägga skulden på när min inslagning ibland kan tendera att se ut som ett barns.

Jag tog några bilder på vår gård innan vi gick ut på promenad idag. När solen väl visar sig här uppe strax söder om polcirkeln måste det liksom förevigas.

Det ska bli spännande att se om Smilla slitit upp något av paketen imorrn när vi vaknar. Det största paketet har hon redan lyckats välta när det stod på hög kant, för att sedan lägga sig tillrätta på det.

Granen står så sned och vind i stugan

Så var jullovet kommet!
Jag har firat genom att gå på årets sista (det börjar bli den tiden när mycket blir "årets sista") ridlektion där vi fick testa att galoppera för första gången. Alltså jag har faktiskt galopperat på en häst tidigare, men idag var första gången vi fick göra det på ridskolan. Kändes mycket behagligare än travet som vi knagglat halva hösten, så jag ser fram emot att köra mer galopp till våren då jag bestämt mig för att fortsätta rida. Lyckligtvis är det bara två veckor tills vårterminen drar igång och därmed behöver jag inte sakna pållarna allt för mycket!

Resten av kvällen har jag tillbringat i soffan tillsammans med Johan och en smarrig halloumilasagne framför På spåret. Johan hade visst missat att jag gick på julledighet redan idag, så jag har också passat på att reta honom för att han har två dagar kvar tills han får göra detsamma. Jäklar vad jag ska sova gott på måndag när han kliver upp för att jobba! 

Men nu ska jag gå och lägga mig (igen! Det känns som att det är det enda jag skriver om). I morgon inväntar julklapps- och julmatsinhandling och med tanke på vilken hysteri som kommer råda på stan måste jag vara utvilad. Kommer nog bli tillräckligt grinig ändå av trängseln. 

Såhär ser förresten årets plastgran ut hemma hos oss. Tycker ni den ser gles och sned ut på sina håll beror det inte på att ni druckit en fredagsöl för mycket, utan ni ser hel rätt. Precis som i fjol tror Smilla att julgranen är ett klätterträd och att julgranskulorna är leksaker till henne...

Snart har jag jobbat klart för i år

Nu återstår bara en arbetsdag, sedan går jag på jullov i drygt 2,5 veckor. Jag har inte riktigt fattat ännu att jag ska få ha semester, mitt i vintern!

De senaste jularna, efter att jag tog journalistexamen, har jularna varit väldigt hattiga för min del. Jag har visserligen tackat nej till att jobba under själva aftonen eftersom jag inte har någon familj eller andra närstående som bor i Umeå/själva firar jul här och jag inte velat sitta ensam på julaftonen efter arbetsdagens slut. Däremot är ju mellandagarna typiska vi-behöver-vikarier-dagar, så jag har fått "skynda" mig fira jul i Lycksele eller Vännäs för att sedan bränna tillbaka till Umeå fort som tusan. Ska bli skönt att slippa den stressen i år. 

Min plan för ledigheten är att umgås med de jag håller kära, njuta av högtiderna, träna och så kanske vila lite grann. Det hade varit himla skönt att passa på att åka bort också – egentligen var som helst som inte är hemma eller Lycksele – men jag tror inte det blir så. Är ju så många andra som åker iväg på en tripp nu, så priserna är väl inte de förmånligaste.

Nu ska jag ladda inför årets sista arbetsdag genom att slå igen datorn och därefter ögonen. Vet inte när jag gick och la mig vid 21-snåret senast, men ikväll behövs det verkligen. För få sömntimmar i veckan har gjort mig helt snurrig. Så: God natt och hoppas ni också får ta lov snart!

Jag tog för en gångs skull med mig jobbdatorn hem, så då kan jag ju lika gärna bjuda på en alldeles nytagen, sexig webbkamerabild härifrån sängkammaren. Raur!

Allt är inte bara elände

Efter fem dagar i sängen/soffan står jag äntligen på benen! Förkylningen sitter kvar, men jag orkar åtminstone stå och gå vilket gör att det känns som om livet kommit tillbaka till mig.

Eftersom jag varit så negativ i de senaste inläggen kommer här ytterligare två saker som gör mig otroligt glad:

1. I veckan flyttar två av mina bästisar till Umeå. Då flera av mina nära vänner är spridda över landet känns det förstås sjukt jäkla bra att få valla ihop en del av flocken till "min" stad. Så fort de packat ur sista flyttlådan ska jag göra ett umgängesschema med dem (vill dock inte riskera att behöva agera flytthjälp.....).

2. Två av mina andra kära vänner ska gifta sig till våren/sommaren och jag är bjuden på deras bröllop! Jag fick båda inbjudningskorten med bara någon dags mellanrum, vilket också var rätt kul. Om årets trend (i min och Johans bekantskapskrets) var att smyggifta sig och sedan ha en fest tycks nästa års tendens vara att ha "offentlig" vigsel på vackra platser.

Förfallet

Nu börjar jag vara rejält less på att befinna mig i sjukdomsträsket efter tre dagar i ryggläget. Fastän det är drygt att ha ont i hela kroppen och vakna i en blöt säng (obs! Orsakat av svett och dregel, ingenting annat!) är ändå isoleringen det jobbigaste. Fram till att Johan kommer hem från jobbet är ju Smilla den enda levande varelsen jag ser och pratar med! Som jag skrev i förra inlägget är hon ett väldigt mysigt sjuksällskap, men alla vet ju vad man brukar säga om kvinnor som umgås för mycket med sina katter......

Nej, idag hoppas jag verkligen att mitt immunförsvar kickar in och kickar ut alla virus och jävulskap i min kropp. Har anmält mig till en kurs imorgon och jag vill verkligen gå! Och jag vill verkligen inte förvandlas till en galen kattkvinna. 

Om jag ska vara positiv för ett ögonblick: Idag orkar jag nog åtminstone ta en dusch! Kan ju vara på sin plats efter tre svettiga nätter och det var ju faktiskt fem dagar sedan jag tvättade håret. Duschar jag inte idag vill nog ändå ingen träffa mig när jag väl blir frisk.

En dag i sängen

I natt kom febern. Först frös jag som en hund, hackade tänder och var tvungen att hämta en tjock filt för att kunna somna. Några timmar senare vaknade jag med känslan av att jag höll på brinna upp. 
Under dagen har plågan fortsatt med värkande muskler, ömma ögon, ond hals, hosta, täppt näsa och ingen röst.

Det blev därför inget jobb för mig idag, utan en hel dag i sängen. Har bara rört mig om det varit absolut nödvändigt – det vill säga om jag behövt gå på toa eller hämta något att äta. Turligt nog visade sig Smilla vara ett ypperligt sjuksällskap: Hon har legat bredvid mig i sängen och kollat på daytime tv hon med!

Nu har det ett ganska bra tag sedan jag hade feber sist och jag minns inte att det var såhär jobbigt. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det är över snart för jag känner mig som ett vrak. 

Smilla har visat alla möjliga och omöjliga ställningar hon kan sitta/ligga i idag. Bra underhållning för en febersargad själ.

Kära tomten...

... om jag får önska helt fritt, utan att ta någon som helst hänsyn till din ekonomi, önskar jag mig detta i julklapp:

Cropped top + trackpants från Rita Ora for Adidas // Smycken till min septumpiercing (tjocklek: 1,2 mm, innerdiameter: 10 mm) // Flowerbomb EdP // Tunna champagneglas // Biljett till Foo Fighters på Ullevi den 12 juni (ståplats) // Biljett till Umeå Open 28-29 mars // Audi TT // En hund (den större modellen)

/ Material girl

Under isen

I tisdags vaknade jag med en konstig känsla i kroppen. Det tog någon minut innan jag insåg vad det var: Jag var pigg och kände mig genuint glad, för första gången på flera veckor. Dessförinnan har jag känt mig ganska nere och väldigt otillräcklig när det kommer till typ allt. Ingen härlig stämning att dras med precis – så det var härligt att känna sig någorlunda tillbaka på banan i tisdagsmorse!

Men säg då den lycka som vara för alltid. Nu har den slutligen kommit till mig – höst- och vinterförkylningen. Halsen skaver som om den vore en häl som fått utstå en mil i stilettklackar och den där pigghetskänslan är återigen bortblåst. Men jag kan ta det. Hellre skavsår i halsen än i hjärnan.

Ett läskigt (sent) födelsedagsfirande

Det tog sisådär två månader att hitta en helg som passade oss alla, men i lördags var det äntligen dags att sammanstråla med järngänget och fira Sandra som fyllde år i... Eh, augusti. 

Som födelsedagsfiraraktivitet hade Sandra bakat en av sina magnifika tårtor som jag, VD och Simon fick vara med och dekorera/besudla. I enlighet med (en av) helgens högtid formade vi sugarpasten till läskiga halloweenfigurer och resultatet blev faktiskt långt över förväntan! Tröttnar jag på journalistyrket kanske det är läge att skola om sig till sockerbagare? (Obs! Skämt!)
Efter tårtinmundigandet fortsatte vi den rysliga kvällen med en skräckfilm. Väldigt mysigt. 

Var dock en smula avis på alla som var på halloweenfest i helgen: Festen kunde jag gott vara utan, men blev jäkligt sugen på att klä ut mig när alla postade sina roliga outfits på Instagram. Tror minsann att jag måste styra ihop en maskerad efter jul, för jag orkar nog inte hålla min spöka ut-abstinens i schack till nästa halloween. 

Vår ruskigt vackra tårta.

... och i en annan vinkel.

Förhoppningsvis blir det fräscht i alla fall

I somras fick vi köpa loss vår lägenhet när den ombildades från hyresrätt till bostadsrätt. Därför kommer det (förhoppningsvis!) ske en viss uppfräschning framöver, nu när vi får göra vad fan vi vill med lyan.
Högst upp på att göra-listan står omtapetsering av hallen och sovrum och igår gjorde vi ett kort besök på en färgbutik för att sondera tapetterrängen. Det visade sig rätt snart att det kommer bli ett helsicke att enas om en tapet till sovrummet: Jag vill ha en ljusare tapet, Johan vill ha en mörk. You do the math gällande hur i helsicke vi ska hitta något som lever upp till bådas önskemål. Till hallen hittade vi dock en kandidat som båda gillade (se nedan). Men vi ska göra fler färgbutiksbesök än gårdagens mycket hastiga innan något bestäms och köps in. 

Jag känner redan nu att jag längtar tills allt som ska göras är gjort. Jag vill bo fint, men jag tycker det är aptrist att göra fint hemma. Springa i färg- och möbelaffärer, titta på femhundraåttiosju olika alternativ, överväga noga... Nej, det där skulle någon gärna få göra åt mig!

Den här tapeten funderar jag (vi?) på till hallen. På detaljbilden till höger stämmer färgen bäst överens med verkligheten.

Lugna lörda'n

Det blev visst ett kalas i helgen med, men turligt nog dagtid (annars hade jag ringt in mig sjuk, haha). En av Johans syster fyllde år i veckan och det firades hemma hos en av hans andra syster med ett veganskt smörgåsbord. 
Vi hade fått i uppdrag att fixa pålägg och eftersom Johan emellanåt är allt annat än måttfull resulterade uppdraget i en bönspread, avocadospread, mandel/sesam-tofu, pr*ckig korv, sk*nka och säkert något mer. Därtill fanns hemmagjorda ostar, "kaviar" och ett helt fantastiskt hembakt bröd så det blev en riktig mackfest! Hur gott som helst. 
Efter allt tuggande fick jag även chans att mysa med lilla Trassel (aka Smillas kusin) och köra leksaksbilar med vårt fadderbarn – med andra ord ett idealiskt kalas efter höstens fester. 

Ikväll har jag därmed haft min första hemmakvällslördag på flera veckor, med Så mycket bättre, vin, chips, choklad och hela köret. Superlativ över det med. 
Och hur fantastisk är inte Amanda Jenssen förresten? Rys och gåshud över hela hennes uppenbarelse alltså! Redan för sju år sedan skrev jag att jag var smygkär i henne och den förälskelsen har knappast svalnat.

Tänk att något som är så jobbigt kan vara så innihelvetes kul

Mörkret och kylan i kombination med regnet som sipprat ner under dagen tog bort all min motivation till att genomföra kvällens planerade löptur. Istället spontanbokade jag in mig på Grit cardio, ett pass jag aldrig testat förut, och blev frälst!
Det var 30 högintensiva minuters träning med ett konstant flås och i slutet av passet rann små floder av svett längs hela kroppen. Fick beröm av instruktören efter passet för min insats (woho, egoboost!), så det kommer jag garanterat köra fler gånger! 

Med planer på ett core-pass samt ett Grit cardio varje vecka kanske det blir en gruppträningsmänniska av mig igen? Det finns ju faktiskt vissa fördelar med det ändå. Under dagens pass, när kroppen bara skrek efter vila, blev jag taggad att fortsätta och till och med växla upp ytterligare när en kvinna bredvid mig körde på som fan. Man ska inte underskatta tävlingsinstinkten, inte ens under ett gruppträningspass.

Bara en pöl av mitt forna jag, just efter träningen. Men en väldigt lycklig pöl!

Peace, love och peruker

I lördags gick vi i mål med höstens fester när Mattias höll sin 40-årsfest med 70-talstema. Den här festen hade jag sett fram emot lite extra, just för att det var temafest. Jag gillar verkligen att få spöka ut mig!
Tyvärr insåg jag under tiden jag gjorde mig i ordning att jag borde lagt ner tid på att hitta fler detaljer till min outfit. Fast å andra sidan gjorde min gräsliga peruk ett jäkligt bra jobb ensamt!

Hur festen var? Jodå, skitrolig! Det var minst sagt underhållande att se allas utstyrslar, speciellt alla peruker och lösmustascher (och äkta mustascher!) som samsades under samma tak. Att alla levde sig in i tidsepoken även på dansgolvet höjde underhållningsvärdet ytterligare en nivå. 

Jag planerar att försöka sno andra festdeltagares bilder från festen, men tills vidare får ni se hur jag och brun-Benny tolkade 70-talet. Eftersom produktnamnet på Johans peruk var "brun Benny" fick han gå under det namnet under hela kvällen. Haha!

Fyra år mildrar inte saknaden

Idag är jag ledsen. Idag är det det här sorgliga datumet som markerar att ytterligare ett år har gått sedan Johan rycktes bort från oss. Idag har det passerat fyra år av att befinna sig i avgrundsdjupa hål, kämpiga klättringar upp därifrån, oräkneliga tårar och vackra minnen som tröst.
Fyra år mildrar inte saknaden, för det här är en saknad som aldrig kommer gå över.

Häst när det är som bäst

Det är så himla mysigt att starta helgen med en ridlektion på fredagseftermiddagen. Komma in i stallet, hämta sadel och träns och sedan gå och hälsa på Semarillion (eller Sillen som han kallas). Eftersom jag har fått ha honom varje lektion upplever jag att vi känner varandra ganska bra vid det här laget: Jag vet att han skrapar med hoven när han blir borstad för att han vill bli gullad med och inte att han är arg. Jag vet att han kommer protestera och blåsa ut magen till max när jag ska sadla honom. Jag vet att han är rätt slö när det kommer till skritt, men desto piggare vid trav. Och när det är dags att ställa tillbaka honom i spiltan kommer han dyka ner i matskålen för att se om det finns något ätbart där. 
Att rida är förstås det roligaste. Tyvärr är lektionerna rätt korta, så det gäller att känna sig närvarande när en väl sitter på hästryggen. Om inte annat för att inte trilla av min något skumpiga, fyrfotade vän.

Nu fortsätter min fredag i temat häst. Jag ska börja recensera böcker för tidningen och först ut är, passande nog, Till häst genom Västerbotten. Känns dock som att jag kommer vara en usel bokrecensent eftersom jag bara läser just innan jag ska sova och då somnar jag alltid efter ungefär fyra sidor. Så vill ni läsa någon av mina recensioner får ni vänta till ungefär tre månader efter att boken släppts....

Min fredagskompis. Foto: Umeå ryttarförening

Sätta moral framför smak

I veckan kuppade jag in en vegetarisk matkasse här hemma. Jag bor ju med en sann köttätare (och då syftar jag inte på Smilla), så det var med en viss skepticism jag "fick lov" att välja den framför en vanlig kasse. Turligt nog blev vi båda skeptikern och jag, som ändå hungrar efter mer vegetariskt, mycket positivt överraskade! Jäklarrr, vad gott vi ätit i veckan alltså. 

Prenumerationen av vegokassen ska nu få rulla på ett tag och förhoppningsvis leder de till att vi kommer bort från kött till varje måltid-tänket på sikt. Det ska erkännas att jag också äter på tok för mycket djur – mycket på grund av dålig fantasi, men också för att jag gillar det. Det finns ju dock få, om ens någon, ursäkter för att äta djur så det är hög tid att börja sätta moral framför smak. 

Är ni lika lata och omoraliska som jag kan jag tipsa om ett sjukt gott smörgåspålägg vi fick ingredienser och recept till i matkassen. Mycket godare än skinka och svinenkelt att röra ihop! Så seså, testa detta nu:

Bönspread
Receptmakare: Linas matkasse

Ingredienser:

• 1 förpackning ekologiska vita bönor
• 1 vitlöksklyfta
• 1 msk olivolja
• 0,5 msk vitvinsvinäger
• 1 tsk torkad rosmarin
• 0,5 tsk sambal oelek
• 2 krm salt

Hur göra:

1. Häll av och skölj bönorna, lägg i en mixerbunke. 
2. Tillsätt resterande ingredienser och mixa allt till en slät kräm med stavmixer. 
3. Bred ett tjockt lager på mackan och bli beroende av smaken.

Veckans middagar. Den gudomliga bönspreaden anas på översta bilden!

Magstark (eller inte)

I eftermiddags var jag på mitt första corepass sedan jag opererade knäet för drygt 1,5 år sedan. Mitt första gruppträningspass överhuvud taget faktiskt sen dess, om jag inte missminner mig helt! Efter rehabträningen fastnade jag liksom på gymmet och har inte direkt längtat tillbaka till trängseln i salarna. 

Fast just idag tänkte jag att det kunde vara bra att köra ett rent bålpass för en gångs skull, vilket visade sig vara en helt riktig tanke. Redan under andra låten kändes det som att hela buken fylldes av mjölksyra. Vilket slag i solarplexus (hehe!) för mig som länge levt i tron om att jag är naturligt bålstark. 

Efter passet tassade jag över till den trygga gymdelen och körde den sista energin ur benen. Var rent av lite skakig när jag gick därifrån! Kände mig även lite stolt över att jag klarat av att bygga upp styrka i benen den senaste tiden. I jämförelse med hardcoregymmarna lyfter jag bebisvikter, men i jämförelse med mig själv i december förra året – när jag inte gick igenom besiktningen hos sjukgymnasten – är jag praktiskt taget hulken. 

Annars brukar jag ju undvika att skriva längre om träning eftersom den nivå jag befinner mig på och den kunskap jag har i ämnet inte är tillräckligt intressant/brister, men just idag känner jag mig så tillfreds att jag var tvungen att förmedla lite av det jag pysslar med om kvällarna (ibland).

Just hemkommen från ett löppass i regnet förra veckan. Verkade äckligt nöjd även då.

Bland modelejon och svärföräldrar

I helgen har den här tantaspiranten varit ute på galej två dagar i rad, ska ni veta. 

Det började med en uppsluppen AW på Rex med kollegorna i fredags. Det blev eventuellt en öl för mycket för mig, men frånsett det var det en mycket trevlig kväll.

Igår styrde jag och Emma stegen (eller cyklarna, om vi ska vara petnoga) mot Scandic Plaza, där det vankades finalkväll av Umeå Fashion Week. Kvällen inleddes med att vi fick ett glas bubbel i handen och därefter lyckades vi även kriga till oss varsin goodiebag innan visningarna började. 

I rampljuset stod tre oetablerade designers som gjorde upp om årets UFW Award. Vinnaren blev Amanda Eliasson, som jag också hejade på. Trots att hennes kollektion bestod av ljusa, romantiska plagg skulle jag gärna lägga vantarna på flera stycken! De transparenta fladderbyxorna till exempel får gärna flytta in i min garderob inför nästa sommar. 

Kvällen fortsatte på Invito, där Johan som av en slump befann sig på firmafest. Det händer inte ofta att vi är på krogen tillsammans. Fast ännu mer sällsynt är att jag stöter på Johans mamma ute i vimlet, men det var precis vad jag gjorde igår! Hon följde gladeligen med oss på dansgolvet också, vilket var himla kul!

Tyvärr gjorde min trötthet från fredagens festligheter sig påmind när vi flyttat oss till Invito, så jag var inte helt på topp. Tog därför – med råge! – igen för lite förlorad sömn genom att sova till 12.40 imorse. Och plötsligt var jag snarare tonåringsaspirant, mer än något annat. 

Nu ska jag försöka samla kraft till en 40-årsfest nästa helg, sedan har jag tänkt ta en paus från festandet för en tid framöver. När allt kommer omkring trivs jag väldigt bra med någon enstaka utekväll i månaden (om ens det!). Inte för att det är tråkigt att vara ute och svira, men det är bara så tradigt att hela dagen därpå går åt till att känna sig sliten.

Ekorrhjulet snurrar på

Numera bloggar jag nästan enbart om vad jag har för mig om helgerna (och vad jag gjorde i New York, haha). Men det är ju för att vardagarna är så förbannat enformiga! Jag jobbar, kommer hem, lagar mat, äter middag, tränar och går och lägger mig. Hur kul är det att skriva om på en skala? 

Nu ska jag inte vara orättvis mot min vardag. Jag gillar mitt jobb. Jag gillar att äta middag (fast någon kan gärna få komma hem och laga den åt mig). Jag gillar att träna. Och emellanåt hinner jag faktiskt göra något guldkantat, som att hitta på något med vänner eller Johan. Men ändå! Jag skulle vilja ha några fler timmar på mitt dygn, tack. Alternativt förmågan att vara på flera ställen samtidigt och göra olika saker på samma gång. 

Men tills dess får ni dras med att mest bara få uppdateringar om mina fabulösa helger. 

New York dag 8: Det oundvikliga slutet närmar sig

Dagen innan hemfärd tillbringade vi till största del i Soho och butikerna där. VD köpte en skitsnygg kappa, jag shoppade bland annat tjusiga underkläder och skor. Det blev en hel del shopping totalt sett under hela resan och jag är verkligen nöjd med det jag fick med mig hem!

På kvällen åkte vi till East Village för en sista middag på Luke's Lobster, där de enligt utsago skulle servera "New Yorks bästa lobster rolls". Restaurangen visade sig vara ett hål i väggen så det blev ingen flådig avskedsmiddag, men jävlar vad gott det var! Och med tanke på att lobster rolls känns väldigt amerikanskt blev det en klart värdig middag i mina ögon. 

Sedan gick vi vidare och drack drinkar och bubbel på en uteservering. Det blev ingen nattklubb den här kvällen heller, även fast det var en grej jag hade på min vill göra-lista innan resan. Eftersom våra dagar var så intensiva och fyllda av aktiviteter räckte energin dock inte till en natts klubbande, tyvärr.
Men nästa gång jag åker till New York, då jäklar ska det sviras i natten! För fler resor dit kommer det bli, det är en sak som är säkert. Jag hoppas att det sker snart.

Det blir sällan som en tänker (ibland blir det bättre)

För några dagar sedan hade jag inga som helst planer för helgen, men den visade sig bli rätt händelserik ändå! 
Igår förmiddag tittade mamma och Micke förbi, så jag bjöd de på resterna från vår pannkaksfrukost. Var kul att träffa dem eftersom vi inte setts nästan alls efter sommaren. Sedan begav de sig iväg på stan och jag följde efter så småningom för att möta upp Idamari som var i Umeå över helgen.

Efter en fika med henne var det dags att åka hem igen och svida om inför min och Johans "date night". Kände att jag ville ha en kväll med honom på tu man hand, så vi inledde kvällen med bio. Vi såg Gone Girl och blev båda rätt illa till mods – på ett bra sätt, hur konstigt det än må låta. Filmen var nämligen ruskigt bra, precis en sån där thriller jag gillar. 
När biosalongen tändes upp igen styrde vi kosan mot Köksbaren för att inta middag. Med risk för att strössla (ännu ett blogginlägg) med lovord måste jag säga att maten var helt suverän! Jag valde en variation på rådjur, med stek på fransyska och råbiff. Så gott! Till efterrätt åt jag sötpotatispommes med kanel och kardemummaglass, vilket smakade väldigt likt nybakta kanelbullar. Mycket passande, eftersom det var just kanelbullens dag igår. 
Tillsammans med goda viner var middagen i toppklass, minst sagt. 

Idag har jag känt mig energilös, men eftersom jag hade lovat mig själv att fara ut och springa var det bara att snöra på sig löparskorna. Skrapade ihop 12 kilometer, i rätt bra fart också. Jag kan bara tacka min tjurskalle för det!

Efter löprundan fick jag ytterligare besök, den här gången från min käre bror och en kompis till honom. Och slutligen knöt jag ihop säcken med en paltmiddag hos svärmor som inte gick av för hackor. 

Så kan det alltså bli när helgen inte upp planerad långt i förväg. En massa roliga aktiviteter och möten och en massa god mat. Nu ska jag göra en tidig kväll, för energin har ännu inte hittat tillbaka. Hoppas innerligt att det inte är någon höstförkylning som smyger sig på. 

En gullig bild som jag tog på Smilla (och Johan) imorse får illustrera denna magnifika helg.

Hundra frågor

1. Hur gammal är du om fem år? 30 år, jämnt och bra!

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Johan. Har även umgåtts med mamma, Micke och Idamari, men vet ej om det umgänget uppgick till två timmar.

 3. Hur lång är du? 173 cm

4. Vilken är den senaste filmen du sett? Gone Girl. Såg den på bio för några timmar sedan och kan enbart stämma in i hyllningskören.

5. Vem ringde du senast? Min bror.

6. Vem ringde dig senast? Min bror (kunde inte riktigt prata när han ringde, så därför ringde jag upp honom kort därefter).

7. Hur löd det senaste sms:et du fick? "Skulle tro det :) Kram"

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ringa. Men är tyvärr dålig på båda delarna.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Skilda.

10. När såg du senast din mamma? Idag, som sagt. Är väldigt lycklig över det eftersom vi ses så pass sällan.

11. Vilken ögonfärg har du? Någon grönblåblandning.

12. När vaknade du i dag? 08.30. Äntligen helg och sovmorgon!

13. Vilken är din favoritjulsång? Ave Maria med Beyoncé.

14. Vilken är din favoritplats? Valfri kohage där det finns flera kossor. 

15. Vilken plats föredrar du minst? Valfri klädbutik under mellandagsrean.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Rent livssituationsmässigt hoppas jag på att ha åtminstone en unge och en större bostad, helst lite utanför stan. Yrkesmässigt har jag faktiskt ingen aning.

17. Vad skrämde dig om natten som barn? Att någon skulle trycka ett knivblad genom väggen, rakt in i min kind. Hade sett Scream hemma hos en klasskompis och hade men flera månader efter det.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Johans minspel när han åt entrecote på Köksbaren. Han ser så rolig ut när han äter mat han verkligen tycker om.

19. Hur stor är din säng? 180 cm. Alldeles för liten med tanke på mitt rörelsemönster under nätterna.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar i jobbet, men här hemma sitter jag vid en stationär dator som tillhör Johan. Har faktiskt ingen egen "privat" dator för tillfället. 

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan! Mitt rörelsemönster under nätterna är inte kompatibelt med kläder.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Fyra.

23. Hur många landskap har du bott i? Tre: Lappland, Norrbotten och Västerbotten.

24. Vilka städer har du bott i? Lycksele, Piteå och Umeå.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Skor. Älskar skor.

26. Är du social? Jo, det vill jag nog påstå. Men jag gillar också mitt eget sällskap väldigt mycket.

27. Vilken är din favoritglass? GB Sandwich. 

28. Vilken är din favoritefterrätt? Pajer. Allra helst blåbärspaj.

29. Tycker du om kinamat? Nej, åtminstone inte försvenskad kinamat.

30. Tycker du om kaffe? Ja! Svart och starkt ska det va!

31. Vad dricker du till frukost? Vatten. Tidigare var det alltid juice, men jag försöker skära ner på sockerintaget under mornarna just nu. 

32. Sover du på någon särskild sida? Nej, snarare alla.

33. Kan du spela poker? Ja

34. Tycker du om att mysa/kela? Ja. Fast jag tycker "kela" är ett förbannat fult ord.

35. Är du en beroendemänniska? Ja. Turligt nog sträcker mitt beroende sig bara till tobak och tuggummi. 

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja, Linnea.

37. Vill du ha barn? Ja. 

38. Kan du några andra språk än svenska? Ja, engelska och ringrostig spanska.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej, men jag tycker att jag borde ha fått göra det eftersom jag har klippkort till sjukhuset.

40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet såklart!

41. Vad spenderar du helst pengar på? God mat, oförglömliga upplevelser och resor, snygga skor, speciella klädesplagg och roligt smink. Jag har med andra ord inga större problem att bränna pengar, hehe.

42. Äger du dyrbara smycken? Har en samling Bjørg-smycken, men är osäker på om de räknas till "dyrbara smycken"?

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Det enda jag ser på tv just nu är Paradise Hotel.

44. Kan du rulla med tungan? Ja, och även vika den två gånger.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Det måste nog vara min syster. 

46. Sover du med gosedjur? Nej, men däremot med ett gosigt djur. 

47. Vad har du för ringsignal? Ingen! Kör alltid med ljudlöst. Eftersom vibrationssignalen även gett upp på min telefon märker jag aldrig om det ringer, om inte telefonen ligger framför mig.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Jag hoppas att pappa inte har slängt dem.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Mina läppar. De är väldigt nära och för tillfället väldigt röda.

50. Flirtar du mycket? Nja, jag försöker mest bara vara trevlig.

51. Kan du byta olja på bilen? Högst osäkert. Jag vet hur man fyller på olja, men byta... Jag skulle nog inte påstå det.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Lyckligtvis inte, nej.

53. Vilken var den senaste boken du läste? Jag minns inte riktigt. Just nu läser jag i alla fall En man som heter Ove.

54. Läser du dagstidningen? Ja, på webben.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej. Prenumererar bara på Filter som kommer ut sex gånger om året.

56. Dansar du i bilen? Ja, jag är drottningen av huvudgung. 

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P3

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Det var någon anteckning på jobbet.

59. När var du i kyrkan senast? Det var nog också i jobbet, när jag skulle skriva en artikel om den nya kyrkoherden för Umeå stadsförsamling. 

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Lelle!

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält? Typ två nätter under Åsele marknad.

62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig? Ann, när hon drog ihop tjejhelgen i Gubbträsk. Den var ju inte bara för min skull, men jag var ju i högsta grad där och det var väldigt fint ordnat. 

63. Vad lyssnar du på just nu? Tystnaden som natten för med sig. 

64. Har du varit med i tidningen? Mitt namn och bild dyker ju upp varje vecka i tidningen. Har även varit med några gånger som intervjuperson när jag gjorde praktik på VK samt när jag var yngre och arrangerade modevisningar. 

65. Vad är det konstigaste du ätit? Maggot. Skulle få 50 spänn för besväret. Har inte sett röken av de där pengarna än Thiger...

66. Vem såg dig naken senast? Johan. Han får stå ut med att jag springer runt nacken här hemma titt som tätt. Är så skönt att vara naken emellanåt.

67. Vad är det för färg på din tandborste? Rosa. Jag är ju tjej liksom.

68. Hur imponerar man på dig? Jag är imponeras av nördar. Så var påläst i ett väldigt specifikt ämne – då kommer jag avguda dig.

69. Vem ringer du när du är arg/ledsen? Mamma är mitt ständiga bollplank.

70. Har du någon piercing? Ja, jag har ju en septumpiercing sedan några månader tillbaka. Samt sex hål i öronen, men det kanske inte räknas?

71. Din största vinst? Tusen kronor på en tialott. 

72. Civilstånd? "I ett förhållande" skulle det väl kallas på Facebook. 

73. Vilka hemsidor besöker du dagligen? Lokaltidningarnas samt kvällstidningarnas sajter, Facebook, en drös bloggar... Det blir en hel del.

74. Är du fåfäng? Ja, jag skulle ljuga om jag påstod något annat. 

75. Ångrar du någonting du gjort? Ja, de gånger jag sårat andra fastän det lätt kunnat undvikas. 

76. Hur gammal är din pappa? 56 år.

77. Vilket är ditt drömjobb? Journalist, fast just nu är det ju mitt verklighetsjobb. Är även sugen på veterinärsyrket. 

78. Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till? Köpa en hund!!!

79. Vad har du haft för husdjur? Fyra kaniner, en hund, två akvariefiskar, två leopardgeckos och en katt.

80. Berätta tre saker som dina läsare antagligen inte vet om dig? Jag har vad man skulle kunna kalla en fobi för att lukta illa. Jag gråter väldigt ofta: När jag är ledsen, när jag är arg, när jag skrattar, när jag är trött. Jag är kass på att småprata med människor jag inte känner.

81. Svär du ofta? Jo, och det har jag antagligen fått från mina käre far.

82. Sverige när det är som bäst? På sommaren, när det går att bada utomhus och man kan använda bikini som vardagsuniform. Och under de tider när medborgarna inte röstar på SD.

83. Kan du åka slalom? Uppenbarligen inte, eftersom jag pajade knäet sist jag gjorde det. 

84. Vad har du ätit i dag? Hur mycket som helst! Amerikanska pannkakor, Nutellabullar, en "hälsotoast", godis, chips, råbiff, rådjurstek samt sötpotatispommes med kanel och kardemummaglass. 

85. Vad har du för utbildning? En kandidatexamen i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning journalistik i nya medier.

86. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med? Armarna. De är starka och dessutom rätt snygga. 

87. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med? Kan man kallas ögonbryn för kroppsdel? Jag svarar hur som helst de. Mina ögonbryn är väldigt ljusa och glesa. 

88. Vilken är din bästa egenskap? Att jag bryr mig mycket om andra, tror jag.

89. Vilken är din sämsta egenskap? Att jag lätt stör mig på saker och folk.

90. Nämn två historiska personer som intresserar dig? Klockan är alldeles för mycket för att jag ska komma på två personer såhär på studs! 

91. Saknar du något? Nej, men några.

92. Är det viktigt att fira födelsedagar? Viktigt och viktigt... Kul är det åtminstone! Älskar att fylla år.

93. Vad gör dig ledsen? Den intolerans och inskränkthet som just nu är väldigt synlig i samhället. Blir extra ledsna över att människor inte verkar förstå vad det är för fel med exempelvis rasistiska uttalanden. 

94. Vad gör dig glad? Min familj, mina vänner och djur.

95. Har du varit gift eller förlovad? Nej.

96. Vad ska du göra i helgen? Jag har faktiskt redan gjort mycket i helgen, fastän jag inte hade tänkt göra något speciellt. Det som återstår av helgen kommer jag ägna åt att springa, träffa min bror och äta familjemiddag hos Johans mamma.

97. Vad är det knasigaste du gjort? Sprungit naken genom Sunny Beach, med poliser hack i häl.

98. Vad har du för laster? Snus, tuggummi och chips.

99. Vem är din förebild? Min mormor, som tyvärr är död nu. Är glad att jag berättade för henne att hon var min förebild medan hon fortfarande levde.

100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor? Gå och lägga mig.