Magstark (eller inte)

I eftermiddags var jag på mitt första corepass sedan jag opererade knäet för drygt 1,5 år sedan. Mitt första gruppträningspass överhuvud taget faktiskt sen dess, om jag inte missminner mig helt! Efter rehabträningen fastnade jag liksom på gymmet och har inte direkt längtat tillbaka till trängseln i salarna. 

Fast just idag tänkte jag att det kunde vara bra att köra ett rent bålpass för en gångs skull, vilket visade sig vara en helt riktig tanke. Redan under andra låten kändes det som att hela buken fylldes av mjölksyra. Vilket slag i solarplexus (hehe!) för mig som länge levt i tron om att jag är naturligt bålstark. 

Efter passet tassade jag över till den trygga gymdelen och körde den sista energin ur benen. Var rent av lite skakig när jag gick därifrån! Kände mig även lite stolt över att jag klarat av att bygga upp styrka i benen den senaste tiden. I jämförelse med hardcoregymmarna lyfter jag bebisvikter, men i jämförelse med mig själv i december förra året – när jag inte gick igenom besiktningen hos sjukgymnasten – är jag praktiskt taget hulken. 

Annars brukar jag ju undvika att skriva längre om träning eftersom den nivå jag befinner mig på och den kunskap jag har i ämnet inte är tillräckligt intressant/brister, men just idag känner jag mig så tillfreds att jag var tvungen att förmedla lite av det jag pysslar med om kvällarna (ibland).

Just hemkommen från ett löppass i regnet förra veckan. Verkade äckligt nöjd även då.