Uppladdningen har börjat!

Jag har börjat träna inför Göteborgsvarvet på allvar nu. Eller allvar är förresten fel ord, för faktum är att jag mjukstartat. Till mina regelbundna fem kilometerssessioner på bandet har jag adderat en sammanhängande mil i veckan. Planen var/är att börja i ett rimligt tempo, för att försöka att springa lite fortare varje gång. 
Första gången tog jag milen på 59 minuter och 4 sekunder. Senast (vilket var andra gången, uppladdningen befinner sig ännu bara i startfållan) tog det 56 minuter och 32 sekunder. Fortsätter jag sänka tiden i den här takten är den lugna fasen snart över.

Jag tycker löpning är en sådan fantastisk träningsform, då den (för min del) handlar så mycket om det mentala. I huvudet blir jag less efter typ fyra kilometer, även om det finns kraft kvar i benen. Jag får verkligen använda större delen av min tankeverksamhet för att fortsätta framåt. Rätt kul, med tanke på hur hjärndött löpning kan framstå. 

Ska förresten bli mycket intressant att se hur jag ska kunna öka sträckan. Har aldrig sprungit längre än en mil tidigare och en halvmara känns just nu som en löptur till månen och tillbaka.  

Älska svett!

Äntligen fast!

När jag summerade fjolåret var det framför allt en sak jag önskade mig under år 2014: Ett fast jobb. 
Nu, fyra veckor in på 2014, har det äntligen hänt – jag har blivit med anställning! 

Imorgon börjar jag det nya jobbet, på ett nytt ställe, med nya kollegor. Nu kör vi (jag)!

2,5 kilo lycka

Just nu ligger ett halvt födelsedagsbarn i mitt knä och sover sött (och snarkar ännu sötare!). För just idag blir min favoritkisse sex månader gammal.

Jag vet att många plockar fram psykopatflaggan och viftar frenetiskt med den när någon uttrycker sitt nära band med ett husdjur. Kanske måste man ha stått ett djur riktigt nära för att förstå (och eventuellt vara lite, lite psycho själv ändå) att Smilla verkligen berikat mitt liv sedan hon flyttade in i oktober. Sedan dess har jag fått skratta otaliga gånger åt hennes talande miner, knäppa påhitt (ibland rena jävulskap!) och förmåga att vara överallt på samma gång. Jag har fått börja dela med mig av mina chips och bananer för att blidka de bedjande blickarna och i gengäld få lyssna på det enda smaskandet som inte tenderar att driva mig till vansinne. Jag blir alltid varmt mottagen i hallen när jag kommer hem och somnar nästan jämt med Smilla vakande från sänggaveln.  

Tänk att jag länge var så negativt inställd till att skaffa katt! Nu, med en nyvaken, kurrande sexmånaderskisse i famnen, inser jag vilken jäkla bra grej det var att jag ändrade mig.

Gott nytt hår!

Detta är färgerna och frisyrerna jag testade under fjolåret. En ombré jag drogs med alldeles för länge i väntan på inspiration, häftigt lila toppar som tyvärr tvättades ut vid blotta åtanke på dusch och så en impulsiv kortklippning som jag älskar att jag vågade. 

Sista bilden, nere till höger, föreställer hårskall'n och dras med nu: En röd färgning som inte blev så röd som jag önskat och noll styling på grund av att mössan ändå förstör all styling jag försöker mig på. Det börjar med andra ord vara dags för ytterligare förändring. Nästa gång jag klipper mig, då ryker ännu mer! 

Årets första träning

De senaste två veckorna har jag tränat noll och intet, på grund av att diverse sjukdomar slagit läger i min kropp. Det har verkligen stört mig att inte "kunna" gå till gymmet, eftersom jag verkligen velat vara där. 
Men så idag insåg jag att jag kan ju åtminstone testa. Cykla ner på gymmet och känna hur det känns. Skulle kroppen slå bakut vore det inte värre än att jag fick cykla hem igen. 

Träningen gick faktiskt hur bra som helst! Jag undvek löpbandet eftersom jag var tillräckligt flåsig efter den korta cykelturen, men lyfta lite skrot kunde jag minsann. Nu känner jag mig helt plötsligt lite dum som bara suttit och väntat ut förkylningen hela veckan. 

Mitt nyårslöfte i år är att fortsätta träna på. Framför allt för att det får mig att må bra, men sen ska jag väl erkänna att det vore trevligt med en lite mer tonad kropp lagom till sommaren. Inte för att jag lidit under de somrar jag råkat haft en oförarglig valk extra på magen – det där fjanteriet om "strandkropp" hit och dit kan vi väl bara begrava – utan för att det vore ett konkret kvitto på att jag får lön för mödan (om än på ett ytligt plan).
Dessutom måste jag fortsätta träna på om jag ska kunna vinna Göteborgsvarvet...

Brödkärlek och pinsamma lappar

Alltså den kärlek jag känner för nybakat bröd. En kärlek som aldrig kommer svalna. 
Jag bakade kesolimpa idag och fick riktigt hejda mig själv från att inte äta upp alltihopa sekunden efter att jag lyfte limporna ur ugnen. Fast några brödbitar moffade jag allt i mig på en gång. Toppade med lite, lite smör som smälte direkt det snuddade brödytan smakade brödbitarna barndomsminnen och så gott att det fladdrade till lite i magtrakten. Industriproducerat köpebröd kommer aldrig i närheten av den smaken. 

Förresten så var gårdagskvällen med Sandra fantastiskt trevlig. Vi åt middag på Allstar (sådär gott, tyvärr) för att sedan kila över på Rex och sippade några drinkar (underbart goda, i vanlig ordning). Och så hade vi förtroliga samtal hela kvällen, om alltifrån smärtsamma minnen till dråpliga händelser. 
Och på tal om dråpliga händelser: En bit in på kvällen igår upptäckte jag att en stor prislapp dinglade från mina nyinköpta jeans. Helt plötsligt fick det stora leendet en servitör avfyrat mot mig en stund tidigare en helt ny innebörd... 

--
Uppdatering: 
På Anjas begäran kommer här receptet på brödet. 

Kesolimpa
Receptmakare: UnderbaraClara

Ingredienser:

• 5 dl ljummet vatten
• 50 gram jäst
• 150 gram keso
• 2 tsk salt
• 6 dl vanligt vetemjöl
• 7 dl fullkornsvetemjöl (jag bytte dock ut det mot grahamsmjöl och rågsikt, eftersom jag redan hade det hemma) 

Hur göra:

1.  Blanda fem deciliter ljummet vatten med jäst. Rör om och häll därefter ner salt, keso och det mesta av mjölet. Knåda det ordentligt i bunken och låt sedan jäsa i 30 min. 
2. När degen höjt sig tar du fram den på ett mjölat bakbord och knådar den en gång till. Dela därefter degen i två bitar och forma limpor. Lägg dem på en smord plåt och låt jäsa i ytterligare 30 minuter. 
3. Grädda sedan i nedre delen av ugnen på ca 200 grader. I 20-30 minuter. Under gräddningen kan man gärna pensla brödet med lite saltvatten. Då får det en hård och krispig yta.

Trist start på året

Jag är numera arbetslös. I tre dagar har jag varit utan jobb och jag är redan obeskrivligt utled på situationen. 
Men! Jag försöker åtminstone ha en aktiv arbetslöshet. Jag önskar att jag kunde säga att min aktiva arbetslöshet innefattar fyra timmar på gymmet dagligen, men tyvärr ger mitt hälsotillstånd inte utrymme för det just nu (igår när vi dukade bort middagen utbrast Johan plötsligt "Blir du andfådd av att ställa in i diskmaskinen???" Då förstår ni hur illa det är ställt med min kondition i nuläget, haha). Däremot försöker jag ta tag i sådana där hushållssysslor som annars aldrig lämnar tankestadiet. 

Mitt "stora" projekt just nu är sovrummet. Eftersom folk vanligtvis inte uppehåller sig där inne när de hälsar på har det rummet blivit lite extra försummat. Tänk avlastningsplats. Men nu ska det bli städat, ljust och fräscht har jag tänkt.
Igår rensade jag bland annat garderoben (okej då: Tre hyllplan i garderoben), vilket gjorde en otrolig skillnad. Synd bara att ingen ser hur fint det blev, eftersom att absolut ingen kollar i ens garderob när de hälsar på. 

Ikväll tänker jag däremot ta ledigt från mina hemmasysslor och gå på restaurang med Sandra. Sist vi skulle dricka vin tillsammans hade hon gjort ett gravidtest samma morgon, vilket ledde till att jag fick dricka vin själv. Typiskt orutinerat. Men ikväll däremot blir det ett vinglas åt oss båda!

Eftersom ingen kikar in i garderoben när de är på besök kan jag ju istället slänga upp en bild här över resultatet. Om inte annat kan det vara kul för mig att kolla tillbaka på om en månad, när kaoset återigen är ett faktum...

Har för övrigt ett ypperligt "dagledighetssällskap" nu, i form av Smilla. Såhär låg hon för en stund sedan – nu har hon flyttat ned till mitt knä!

Damn you, snor!

Jag har tydligen förvandlats till ett öppet hus för sjukdomar på sistone. Bakterier och virus bara avlöser varandra, som om immunförsvaret lämnat dörren på vid gavel.
Förra helgen låg jag däckad i någon mystisk magåkomma kombinerat med feber och öm kropp. Nu lider jag inte av något värre än en svensson-förkylning, men det stör mig som fan att jag knappt kan andas på grund av allt snor. 

Planen för dagen var att vi skulle svänga förbi Iksu och klättra lite på väggarna. Med tanke på hur sjukdomssvaga mina armar är för tillfället avstyrde vi dock den planen och bowlade istället. Johan vann samtliga fyra serier med 70, 60, 50 och slutligen 40 mer poäng än mig – men jag skyller det förstås på tillfällig svaghet i svingarmen... 

Nu ska vi iväg och käka middag för att sedan se Hobbit-filmen. Är inte överdrivet peppad, så jag hoppas på att bli positivt överraskad! 

Ett värdigt avslut

År 2013:s sista suck blev verkligen en lyckad sådan. Egentligen är jag bara nöjd att jag slapp tillbringa nyårsaftonen på toaletten på grund av mystisk magåkomma, men jag klagar sannerligen inte på de "bonusar" jag fick därutöver. 

Jag och syster bestämde redan för ett år sedan att vi skulle fira nyårsaftonen tillsammans, med några av våra vänner och en trerättersmiddag. På nyårsdagen i fjol tyckte nämligen vi båda att det kändes rätt trist att vi inte skålat in ett nytt år med varandra på väldigt länge. 
Och det hela blev ungefär som vi tänkte oss då. Tillsammans med några härliga vänner lagade vi till en middag som blev riktigt god, trots att vi var många kockar som trängdes i köket. Mellan rätterna fick gästerna minnas tillbaka på det gångna året genom ett nyårsquiz jag konstruerat och därutöver var det ett himla surr. Strax innan tolvslaget lyckades jag dessutom spräcka feststassen (skyller på att jag lyft för mycket skrot under 2013...) och fick svida om till en ny klänning, i sann galaanda. 
Det magiska klockslaget firade vi utomhus, med champagne och grannarnas fyrverkerier exploderande i bakgrunden. Givetvis såg jag även till att få mig en nyårskyss! 

Det som jag kanske inte hade tänkt mig var att jag skulle inleda år 2014 med att bete mig dumt åt. Men det hela är utrett och nu kan jag bara bli en bättre människa under det år som kommer. 

Något som jag förresten lovar inför det kommande året (förutom att bli snällare!) är att köpa en extern kamerablixt. De flesta bilderna från nyårsafton är tyvärr suddiga – vilket faktiskt beror på lång slutartid snarare än bubbeldrickat. Men håll till godo med några skakiga foton från kvällen:

Tur att vi inte hade soppa på menyn...

Kocken med de häftiga höfterna!

Dags att hugga in på förrätten. 

Systerbild och puss mot fotografen.

... och så en puss på fotografen.

VD lät sig imponeras av Lisas fysik.

Och på andra sidan bordet satt Ingrid och Emma och såg glada ut.

Kort om året som gått

Gott nytt år hörrni! Hoppas ni hade en gnistrande nyårsafton. 
Jag tänker strax berätta lite om min, men först ska jag sätta punkt för 2013 med en liten årssammanfattning. Planen var att göra en "ordentlig" årskrönika innan årsskiftet, men så spenderade jag slutet av året i sjuksängen... 
Nåväl, är glad att slutet av det gångna året inte speglade år 2013 i stort!

Gjorde du något förra året som du aldrig gjort förut?
Ja! Varit sjukskriven från jobbet, dykt med hajar, sett en golftour live (och till och med uppskattat det) och blivit med katt. För att nämna några av de händelser jag kan dra ur minnesbanken. 

Hur har ditt 2013 varit?
Min första tanke var att utnämna det till ett mellanår. Men så funderade jag ett varv till och kom fram till att det varit fantastiskt! Under 2013 var jag förskonad från dödsfall bland mina nära och kära. Två för mig väldigt viktiga personer återhämtade sig från cancer och fastän friskförklaringarna ligger långt fram i tiden kände jag en sådan lycka när jag fick veta att den där vidriga sjukdomen inte längre finns i deras kroppar. 
Jag har under ytterligare ett år haft ynnesten att vakna bredvid den person som får det att pirra i magen och den kärlek jag känner för honom är dessutom besvarad, om jag förstått saken rätt. Till det har jag skrattat så att tårarna runnit flera gånger om och känt tacksamhet för att mina vänner är just mina vänner. 
Då känns det dumt att klaga på år 2013. 

Blev du kär i år?
Jag var kär när året startade och lika kär när det tog slut!

Vilket datum från 2013 kommer du aldrig glömma?
Den 12 oktober, när vi fick hämta hem vår lilla Smilla. Tänk, vilken stor lycka som kan rymmas i en kattunge!

Vad är din största framgång 2013?
Ärligt talat har jag inte känt mig så framgångsrik. Tyvärr. 

Bästa köpet?
Smilla, förstås! På det mer materialistiska planet är jag väldigt förtjust i en tröja med cowprint som jag haffade i Dubai.

Vad spenderade du mest pengar på?
Mat! Hehe.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min familj, mina vänner och min sambo. De gör mig glad för jämnan! Att se uppslutningen under antinazistdemonstrationen i september gjorde mig även lycklig och stolt över att vara Umeåbo! Och – med risk för att framstå som tjatig – har Smilla gjort mig oerhört glad under den senare delen av 2013.

Vilka sånger kommer påminna dig om 2013?
Britta Persson – Baby no name och Veronica Maggio – Hädanefter. Samt Petra Marklunds och Magnus Carlsons version av Fix you.


Vem har du umgåtts med mest?
Min syster, VD – och Johan, förstås. 

Har du haft ett förhållande under 2013?
Ja! 

Vart reste du under 2013?
Till Dubai. Inom landet: Sundsvall, Stockholm, Jönköping och Uppsala. 

Är det något du saknat år 2013 och vill ha 2014?
Ett fast jobb! Mer lugn och ro vore också skönt.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Jobbade under dagen, bjöd på fika under kvällen och till sist laddade jag mentalt inför knäoperationen jag skulle genomgå dagen därpå.

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
Om jag hade tillåtit mig att vara sjukskriven lite längre och uteslutande fokuserat på rehabträningen kanske mitt jävla knä skulle vara lite bättre vid det här laget. Och så hade jag önskat att mina nära vore mer förskonade mot diverse sjukdomar... 

Vem saknade du?
Johan och mormor. De fattas alltid!

De bästa nya människorna du träffade?
Jag fattade tyckte för flera personer jag intervjuade under året, vilket jag tycker är bland det bästa med mitt jobb: Att jag (åtminstone emellanåt!) får träffa sjukt härliga människor. Dessutom har jag även träffat fint folk på fester och dylikt!

Vad vill du säga till dig själv inför 2014?
Samma sak som jag intalar mig i tid och otid: Det löser sig, trots att det ibland kan kännas motigt.