Små lyxiga avbrott i vardagssörjan

Jag är barnsligt förtjust i lyx. Och då menar jag inte exklusiva handväskor och hotellnätter på Burj Al Arab, för det har jag inte råd med (fast skulle jag ha det skulle jag nog vara förtjust i det med). Utan snarare sånt där som förgyller vardagen – ja, kalla det vardagslyx om ni så vill. En lite dyrare ansiktskräm, en fin middag på restaurang, en taxiresa när jag inte orkar vänta på bussen eller att färga utväxten hos frisör istället för hemma och få hårbottenmassage på köpet. 

Något av de vardagslyxigaste jag vet är nog en riktigt god frukost eller brunch som någon (annan, helst!) fixat. Just det bjöds jag på igår hemma hos Sandra. Ett dignande brunchbord med plättar, frukt och choklad. För att höja lyxfaktorn ytterligare ett snäpp hade jag tagit med mig en liten flaska champagne. 
Det kan tyckas banalt, men det är just sådana flärdfulla inslag i livet jag behöver för att inte bryta ihop under andra mornar när jag får dricka vatten till frukost för att juicen tagit slut och jag glömt att köpa ny.

Ett oerhört ytligt i-landsproblem

När jag klippte av mig långhåret i höstas låg det ett visst lathetsargument bakom beslutet. Mindre hår, mindre att fixa med löd mitt resonemang då. Men tji fick jag! 
För om håret var skitigt, eller bara allmänt bråkigt, när det var långt kunde jag (som är totalt okunnig på att styla hår) bara dra det bakåt i en hästsvans så var det högst ytliga i-landsproblemet löst. Är håret skitigt nu, eller bara allmänt bråkigt, finns det bara en lösning: Att tvätta det. Och även om det går mycket fortare med kort kalufs tar det ju mycket längre tid än hästsvansmetoden.

Sedan behöver jag väl knappast ens nämna det här med att min frisörbesöksfrekvens höjts lavinartad sedan i höstas? Tidigare klippte jag mig max två gånger per år. Nu springer jag till frissan varannan månad. Allra helst skulle jag vilja göra det varannan vecka för att undvika Gustav Vasa-looken.
Turligt nog har jag hittat en helt fenomenal frisör och det är nog på grund av henne som jag håller ut med korthåret. Nu i torsdags blev det kortare än aldrig förr och dessutom lite rosa i luggen (tyvärr flippade färgerna på bilderna nedan, men det blev i alla fall väldigt fancy). Egentligen var det nog bara det jag ville ha sagt med det här inlägget: Jag är nyklippt! Och så länge jag är det – ja, då känns det gött att slippa långhåret.

Var god avgå!

Skärmdump från Sveriges Radio. Läs hela artikeln HÄR.

Jag känner mig jäkligt trött på att det faktum att det mest är män som får äntra festivalscenerna motiveras med "vi bokar kvalitet, inte kön". Såvitt jag vet har det alltid funnits musikakter som håller hög kvalitet och – hör och häpna festivalbokare där ute! – inte är män. På senare år upplever jag att dessa fenomenala, musikala kvinnor dessutom givits/tagit större plats (utom på festivalscener, obviously): I radiokanaler, på musikgalor, i media... 

Så till de festivalbokare som säger sig "boka kvalitet, inte kön" finns det väl bara en sak att göra: AVGÅ! Uppenbarligen har ni dålig koll på dagens artistutbud och bör överlåta ert jobb till någon som har mer vidgade vyer.

Spring tills du spyr

Jag har haft en väldigt lättjefull söndag. Väntade besök, men det ställdes tyvärr in på grund av att besöket led av brutal mensvärk. Så istället har jag fördrivit dagen åt att lyssna på Sommar i P1 (äntligen har det dragit igång igen!), kolla lättsamma Youtube-serier samt utföra den ultimata söndagssysslan: Baka bröd. Denna gång blev det grahamstekakor som jag starkt kan rekommendera. Recept finnes HÄR. 

För att väga upp för min "lathet" (eller snarare ta mig utanför hemmet) drog jag ut och körde backintervaller tidigare ikväll. Målet var att ta i tills jag kräktes – jag har aldrig gjort det under träning och inbillar mig att det är det ultimata tecknet på att en tagit i. 
Benen gav dock vika innan jag kände minsta tillstymmelse av tuggade tekakor i halsen. Men jag var nöjd när jag lommade hem på utmattade ben, så när allt kommer omkring är jag glad över att maten stannade i magen.

Bild från när jag sprang upp och ner för Bräntbergsbacken för drygt två veckor sedan. Det var att ta sig vatten över huvudet, minst sagt, att premiärköra backintervaller där på grund av helvetesbacke. Målet för i sommar blir således att träna för att orka spurta upp för Bräntisbranten...

Kall men kulig afton

Fastän vädret lämnade en hel del att önska hade jag en jävligt rolig midsommarafton igår. Skrattade till och med så att tårarna sprutade vid två tillfällen! Första gången var när femkampen skulle avgöras genom att lagen skulle stampa sönder varandras ballonger, som satt fästa vid vristen. Eftersom jag var lekledare fick jag iaktta kampen vid sidan av och, ja... Krigsdansen som utbröt var humorguld. 

Andra gången som tårarna rann var när vi sent igår kväll drog fram spelet Ryktet går och Emma ritade en motorcykel (tror jag att det var) som snarare såg ut som en gris utrustad med hjul. Hysteriskt kul!

Förutom att skratta känns det mest som att jag åt och åt. Först sillunch, sedan grillat till middag och slutligen ett stort lass glass med jordgubbar. Jag känner mig faktiskt lite som den där hjulförsedda grisen idag.

För en liten stund sedan åkte min kära syster hem till Lycksele, så jag ska nog återgå till soffläge återigen. Jag är inte fullt ut-bakis idag, men lite sliten av snapsarna och den sena sänggången (i min tantvärld mätt) är jag allt.

Fotade en något pretentiös outfitbild under en av få stunder när solen faktiskt sken. Jag satsade på att återanvända midsommarklänningen från 2012.

Med min kära syster. Är så himla glad att hon kom hit för att fira midsommar!

Sillunchen fick förtäras inomhus på grund av regn och hagel (!). Efter den här bilden glömde jag visst bort att fotodokumentera resten av dagen.

Rustar mig för midsommar

Äntligen midsommarafton! Antagligen min nästmesta favorithögtid, efter julen. Jag gillar att få fira den bästa, helt utan konkurrens, årstiden – och att dessutom kunna göra det utomhus utan underställ. 
Halva grejen med midsommar är ju dock att det ska vara vackert, varmt väder (det heter ju inte "midvinter" eller "midsommarrenrusk") som medför att man kan sitta utomhus och käka småäcklig sill och dricka nubbe som ger en kväljningar. Förlägga alla aktiviteter till en ojämn gräsmatta så att man trampar snett och stukar foten lite lätt. Ha bara ben till den korta, blommiga sommarklänningen så att myggen får fri lejd till blodbuffén. Och så vidare. 
Tyvärr tycks vädret inte vilja vara på vår sida det här året, så vi får försöka hitta lösningar för att känslan ska infinna sig i alla fall. Kanske drar jag på mig det där understället som fortfarande luktar lite rök från i påskas och håller mig ute ändå. 

Vad ni än hittar på – trevlig midsommar!  

Såhär fint hade vi det på midsommar i fjol, hemma hos pappsen.

... och 2012 firade jag högtiden stämningsfullt vid en sjö, i gassande solsken. 

Recension: Dill på besök i Umeå

Nej hörrni, nu bryter jag denna måndaslånga bloggtystnad med en recension av DILL, Lidls pop up-restaurang, som vi besökte igår kväll. Jag må inte ha samma kunskap som professionella krogrecensenter, men eftersom jag älskar mat (och äter mycket mat!) utnämner jag mig själv som expert på ämnet... Hehe!

För det sympatiska priset 350 kronor per person blev vi serverade en femrätters grillmeny, komponerad av Londonkrögaren Angela Hartnett. Såhär såg den ut och smakade i min gom:

Ouvertyr: Arancini, sticky chicken samt cod brandade

(Serverades till hela bordet upplagt på en bricka likt varmrätten, därav den något mediokra presentationen på min tallrik.)

Jag högg genast in på kycklingmunsbiten, som bland annat var marinerad i honung och ketchup (vad resterande ingredienser i marinaden var försvann i vindimman), och möttes av en angenäm smak men även ett kras som antagligen var en broskbit. Inte lika angenämt. Arancinin – en mozarella- och risottofylld friterad risboll – hade en schysst konsistens, med krispig yta och krämigt innandöme. Torskdippen smakade i princip bara salt torsk. Inte för att jag fördömer rena smaker, men torsk är inte direkt min favoritsmak. 

I sin helhet var "ouvertyren" klart godkänd!

Förrätt 1: Sotad lax marinerad i chili, vårlök, ingefära och koriander

En rätt skräddarsydd för min gom! Ett hallelujah moment för mina smaklökar! Och jag blev nästan lite avundsjuk på hur bra de hade grillat laxen. Det får bli sommarens grillmission för min del: Att sota en lax lika bra.

Förrätt 2: Tortelli med svamp, spenat och parmesan

Jag är ingen pastakuddsperson, men ändå var det här en stabil anrättning. Bra tuggmotstånd, bra krämighet och bra smak. Fräscht för att vara pasta!

Huvudrätt: Entrecôte med svedd lök, bortglömda morötter och rökt smör

Lika lite som jag är en pastakuddsperson, lika mycket är jag en såsmänniska! Därför var jag väldigt skeptisk till att enbart smält smör skulle vara gott till köttbiten – men se ni, det var det! Köttet var perfekt grillat och tillsammans med det rökta smöret och rostade brödsmulor fick det en robust smak. Tyvärr hade köttet antagligen för lite fettinsprängning, vilket gjorde att det tenderade bli lite torrt trots den fina grillningen. 

Tillbehören var också omsorgsfullt grillade och som en bonus fick vi dessutom en bit grillad camembert.

Efterrätt: En variation av choklad med saltat glass

Johan tyckte att glassen var alldeles för salt. Själv tänkte jag inte ens på att den var saltad – utan bara jävligt god! För mig hade det räckt gott och väl med den och den ljuvliga chokladkrämen, de torra kakbitarna kändes mest som utfyllnad.  

Så, sammantaget måste jag säga att det var en otroligt mumsig middag. Jag hade en del förväntningar innan – trots att Lidl kallade DILL-kampanjen för en "fördomsturné" – och dessa infriades verkligen med råge. Nu hoppas jag att Willys bemöter Lidls kupp med en Silly W-restaurang...