För att väga upp för min "lathet" (eller snarare ta mig utanför hemmet) drog jag ut och körde backintervaller tidigare ikväll. Målet var att ta i tills jag kräktes – jag har aldrig gjort det under träning och inbillar mig att det är det ultimata tecknet på att en tagit i.
Benen gav dock vika innan jag kände minsta tillstymmelse av tuggade tekakor i halsen. Men jag var nöjd när jag lommade hem på utmattade ben, så när allt kommer omkring är jag glad över att maten stannade i magen.
Bild från när jag sprang upp och ner för Bräntbergsbacken för drygt två veckor sedan. Det var att ta sig vatten över huvudet, minst sagt, att premiärköra backintervaller där på grund av helvetesbacke. Målet för i sommar blir således att träna för att orka spurta upp för Bräntisbranten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar