För det sympatiska priset 350 kronor per person blev vi serverade en femrätters grillmeny, komponerad av Londonkrögaren Angela Hartnett. Såhär såg den ut och smakade i min gom:
Ouvertyr: Arancini, sticky chicken samt cod brandade
(Serverades till hela bordet upplagt på en bricka likt varmrätten, därav den något mediokra presentationen på min tallrik.)
Jag högg genast in på kycklingmunsbiten, som bland annat var marinerad i honung och ketchup (vad resterande ingredienser i marinaden var försvann i vindimman), och möttes av en angenäm smak men även ett kras som antagligen var en broskbit. Inte lika angenämt. Arancinin – en mozarella- och risottofylld friterad risboll – hade en schysst konsistens, med krispig yta och krämigt innandöme. Torskdippen smakade i princip bara salt torsk. Inte för att jag fördömer rena smaker, men torsk är inte direkt min favoritsmak.
I sin helhet var "ouvertyren" klart godkänd!
Förrätt 1: Sotad lax marinerad i chili, vårlök, ingefära och koriander
En rätt skräddarsydd för min gom! Ett hallelujah moment för mina smaklökar! Och jag blev nästan lite avundsjuk på hur bra de hade grillat laxen. Det får bli sommarens grillmission för min del: Att sota en lax lika bra.
Förrätt 2: Tortelli med svamp, spenat och parmesan
Jag är ingen pastakuddsperson, men ändå var det här en stabil anrättning. Bra tuggmotstånd, bra krämighet och bra smak. Fräscht för att vara pasta!
Huvudrätt: Entrecôte med svedd lök, bortglömda morötter och rökt smör
Lika lite som jag är en pastakuddsperson, lika mycket är jag en såsmänniska! Därför var jag väldigt skeptisk till att enbart smält smör skulle vara gott till köttbiten – men se ni, det var det! Köttet var perfekt grillat och tillsammans med det rökta smöret och rostade brödsmulor fick det en robust smak. Tyvärr hade köttet antagligen för lite fettinsprängning, vilket gjorde att det tenderade bli lite torrt trots den fina grillningen.
Tillbehören var också omsorgsfullt grillade och som en bonus fick vi dessutom en bit grillad camembert.
Efterrätt: En variation av choklad med saltat glass
Johan tyckte att glassen var alldeles för salt. Själv tänkte jag inte ens på att den var saltad – utan bara jävligt god! För mig hade det räckt gott och väl med den och den ljuvliga chokladkrämen, de torra kakbitarna kändes mest som utfyllnad.
Så, sammantaget måste jag säga att det var en otroligt mumsig middag. Jag hade en del förväntningar innan – trots att Lidl kallade DILL-kampanjen för en "fördomsturné" – och dessa infriades verkligen med råge. Nu hoppas jag att Willys bemöter Lidls kupp med en Silly W-restaurang...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar