This is the year it all will happen

För en tid sedan spekulerade jag och VD kring om att detta kanske blir året när "allt" händer. Resan till New York som vi pratat om i sisådär fyra år blir äntligen av. Jag har piercat septum (jo, sedan två månader tillbaka har jag ett extra hål i näsan till mina föräldrars stora förtjusning!), vilket jag velat göra i flera år men tidigare inte vågat. Nästa vecka ska jag förverkliga ytterligare en sak jag drömt om ett tag: Jag ska börja på ridskola! 

Kanske till skillnad från många andra drömde jag aldrig om att rida som liten. Vid enstaka tillfällen har jag skumpat omkring på någon av min morbrors eller vänners hästar och jag har gillat det varje gång, men att rida på regelbunden basis var aldrig någon längtan. För nåt år sedan väcktes dock en tanke om att det skulle vara kul att lära sig det och ja – nu tycks det äntligen bli av! Känner mig så enormt peppad och vill bara kasta mig upp i sadeln nu, nu, nu!

Vilken enorm tillfredsställelse det är att ta tag i saker en känner för att göra. Hade det varit år 2008 hade jag kanske dragit till med en uppmaning om att fånga dagen, men eftersom det tåget har gått kör jag istället mitt möjligtvis mest missbrukade uttryck: Do it!

Den enda hästbilden jag hittade i arkivet var en aning vintrig, men det får gå an. Den illustrerar åtminstone väl vilket magnifikt djur jag snart kommer få ha närkontakt med.