Utan snus i två dagar, men ännu har jag inte försmäktat på nån ö

Just nu har jag varit snusfri i 54 timmar. Det känns som att jag gett upp en del av min identitet och som att ett tomrum uppstått inombords. 

Nu överdriver jag förstås. Det har gått bättre att avstå snuset än vad jag trodde det skulle göra, även om hjärnan känns lite luddigare än vanligt och humöret svänger fort. Ibland vill jag bara abstinensskrika rakt ut. Nätterna är värst, då vaknar jag stup i kvarten. Men jag försöker intala mig själv att om jag genomlidit de här första dygnen, då tänker jag inte börja om med den där skiten. Skulle jag göra det hade jag lika gärna kunnat låta bli att sluta från första början och sluppit genomlida abstinensens kval. 

Dessutom har jag lovat min tandläkare att sluta snusa. Jag var där i fredags för att kolla upp en knöl jag fått i överkäken och den var visst snusrelaterad. En godartad knöl, turligt nog, men kanske inte så bra för tandhälsan. 
Så vi har gjort en pakt, min tandläkare och jag: Jag ska sluta snusa och sedan ska han bleka mina tänder. Så byebye snusbruna tänder och hello Andreas Carlsson-smile!

Finbesök från förr

I juni har det gått fyra år sedan jag tog min journalistexamen och flyttade från Piteå. Hela klassen spreds då som för vinden och hamnade på helt olika platser, men jag försöker hålla kontakt med en del av dem mer än på bara sociala medier. Och efter, vad jag skulle säga är, år av försök att hitta en helg som passade oss alla fick jag äntligen hit tre exklasskompisar just den här helgen! 

Det har varit så jäkla glatt att återigen få uppleva Emmas ordvitsar live, bli smädad av André och skrattat tillsammans med Sandra. Fastän vi blivit lite äldre och klokare var mycket sig likt från studietiden även i helgen. Ja, förutom kanske att jag faktiskt inte spydde under gårdagens utekväll – lite rutin har jag allt fått. 

Tyvärr gick ju såklart helgen alltför fort och när jag skulle skjutsa Emma och André tillbaka till flygplatsen idag kändes det som att det bara hade passerat en timme sedan jag hämtade dem där. Förhoppningsvis dröjer det inte så långt till nästa reunion. 

Firande av blivande brud

I fredags tog jag med mig mina förkylningsvirus och reste ner till Stockholm. Dagen därpå var det nämligen dags för min kusin Jessicas möhippa – en dag jag sett fram emot länge!
Det blev en nervös morgon i kollektivtrafiken eftersom jag och kusin Petra var rädda för att springa på Jessica och förstöra överraskningsmomentet. Lyckligtvis gjorde vi inte det och den blivande bruden blev snopen när vi kom inspringande på hennes jobb. 

Efter en snabb skål hastade vi vidare till dagens första aktivitet: Poledance. Det var stundvis smärtsamt, men hela tiden kul – och det gick så oerhört mycket bättre än sist jag testade. Passet avslutades med att vi fick dansa en finaldans som filmades. Har fnissat väldigt mycket åt de filmerna. 

Dagen därpå vaknade nog alla vi som var med upp med diverse blåmärken och träningsvärk i muskler som annars sällan belastas så tungt. Men det var det allt värt.

Efter allt snurrande kring stängerna bar det av mot Hornsbergs strand för lunchintag. Var väldigt härligt att sitta ute i solen, om än lite blåsigt.

Nästa aktivitet var så jäkla najs: En tur med bastuflotte på Mälaren! Nu har jag aldrig åkt bastuflotte tidigare, men jag tänker att det här var en lyxbastuflotte. Titta bara vilken utsikt vi hade innifrån själva bastun!

Vi var även flera stycken som passade på att ta årets första dopp. Det var minst sagt uppfriskande.

När vi bastat och badat oss nöjda vandrade vi hem till en i sällskapet, där det vankades plockmat och några timmars trevligt häng. 

Senare blev det mer mat, men då på Grand Escalier. Maten var sisådär för att vara ärlig, men den funkade som bukfylla för att orka ge sig ut i natten. Efter några timmars klubbande var den blivande bruden hemgångssugen, så vi kastade in handduken efter 18 timmars möhippefirande. Det var minsann en riktigt rolig dag! Och viktigast av allt verkade Jessica verkligen uppskatta 

Game of gården

En av mina sjuksysselsättningar igår var att jag betraktade katter ute på gården. Den ena var en, för mig, okända katt som satt uppflugen i ett träd utanför vårt fönster. Den andra katten var Smilla, som satt nedanför trädet och väntade på att katten skulle komma ner så att hon kunde få jaga bort den. Addera en retfull skata till dramat, som hoppade efter stackaren i trädet, så har ni min slow TV-liknande underhållning. 
I en halvtimme betraktade jag det långsamma skådespelet, innan katten till slut vågade sig ner – och mycket riktigt blev ivägschasad av Smilla. Queen of the yard. 

Så spännande saker har jag för mig i nuläget. Blev inte friskare under natten utan snarare tvärtom, men jag tror att jag besparar er dagens historia om hur jag såg en av snöhögarna utanför smälta en aning.

Ni ser ju spänningsfaktorn i detta! Fullt normalt att glo på två katter i hyfsat låste positioner under en halvtimme.

Smilla ba: "Stick iväg sa jag!"

PS. Precis när jag väntade på att de rafflande bilderna ovan skulle importeras hörde jag ett kattskrik här utanför. Gick ut på balkongen och fick se Smilla – samt två katter till (ingen av dem var samma som igår). Det är ju på riktigt någon Game of Thrones-uppgörelse för katter som pågår här!!!

Halsjävel

Det var visst ingen godishalsbränna jag drabbades av igår, utan ett vanligt, hederligt, rejält halsont. Det hängde nämligen kvar imorse när jag vaknade och har drivit mig till vansinne idag. 
Trött och hängig har jag också känt mig och strax innan lunch frågade en jobbarkompis om jag inte skulle åka hem – hon erbjöd sig till och med att skjutsa hem mig (ja, jag har lyckan att jobba med fantastiska människor)! Så fick det bli, och återstoden av dagen har jag ägnat åt att vila ut i soffan, med Smilla i knät.

Jag har ju väldigt svårt att hålla mig hemma från jobbet när jag är sjuk och idag kändes det snudd på löjligt att vara det. "Halsont och hängighet" är inte direkt symptom jag tycker är skäliga att vara sjukskrivna för (i mitt fall). Fast just idag ledde dessa symtom till en jäkla ineffektivitet, därmed anser jag mig själv ursäktad. Nu ska jag strax krypa till kojs så att jag kan komma tillbaka med nya krafter imorrn!

Godishalsbränna och träningsvärk

Äntligen har femte säsongen av Game of Thrones haft premiär! Som jag längtat – ända sedan Arya seglade iväg mot Braavos i sista avsnittet på förra säsongen. Faktum är att GoT är en av de få serier jag följt NÅGONSIN, så tomrummet blir stor mellan säsongerna. 
Premiäravsnittet fick jag avnjuta ikväll tillsammans med VD och en direkt hälsovådlig mängd götta. "Va vill du ha för götta? Godis, chips, glass, popcorn, ostkrokar.." frågade VD när hon skulle handla. "Ja tack!" svarade jag (eftersom jag inte riktigt visste vad jag var sugen på), vilket resulterade i att hon köpte allt ovanstående. Nu är jag helt svettig av allt frossande och har halsbränna av det söta jag tryckt... 

För övrigt lider jag även av en efterhängsen träningsvärk. Eller lider och lider – träningsvärken är klart hanterbar, men ändå på den nivån över att jag kan kokettera med den. 
Källan till värken är ett pass Nordic military training som jag körde i lördags och som gav mig blodsmak i munnen, följt av bouldering tillsammans med Johan och en kompis till honom. Jag är ju inte direkt någon van klättrare (vilket syntes i lördags, hehe), så den mesta träningsvärken kommer därifrån. Det finns tydligen muskler i skulderpartiet som jag inte aktiverar så mycket annars. 

Men det känns jättebra att ha godishalsbränna och träningsvärk. Balans liksom. Yin och yang.

Militärträningen i lördags avslutades med en hinderbana, där vi själva fick va hindrena. Skrapade upp både armbåge och lår ganska duktigt när jag kastade mig ner på gruset för att krypa under de som stod i hundposition.

Smidig som en katt! Ja, som kattungarna jag träffade igår som just kommit på att de kan klättra.

Sötchock deluxe

Idag fick min crazy cat man sitt lystmäte när vi hälsade på hans syster, som sedan fyra veckor tillbaka huserar sex kattungar. Det ska väl erkännas att jag också tyckte det var übermysigt att hälsa på de små gosbollarna – de är verkligen bedårande!

Vi var där i flera timmar och betraktade, klappade och myste med kattungarna. I slutet av visiten la jag mig på soffan med en liten kisse och allt eftersom bar Johan och hans systerbarn fler kattungar till soffan. Efter en del utforskande och klättrande från deras sida somnade två stycken på min arm respektive mage. Jag ville aldrig kliva upp därifrån!

Jag hade också i uppdrag idag att fota sötnosarna till kommande säljannons. "Världens bästa uppdrag", tänkte jag innan, men det visade sig vara ganska lurigt. Det borde jag visserligen ha förstått eftersom det är tillräckligt svårt att fånga Smilla på bild – att fota sex små nyfikna rackare som alla sprang åt olika håll var en riktig utmaning! 
Men jag tror jag fick till några bra bilder. Här kommer några (som inte är tänkt till annonsen):

Stärkt av fjällen

I stunder som den gångna helgen förstår jag varför jag valt att bo kvar i Norrland. När vi just hade passerat Storuman möttes vi av en fantastisk vy utanför bilrutan. Solen, som sakteligen höll på gå ner, kastade ett magiskt ljus över den snötäckta älven. Vi var till och med tvugna att stanna till för att ta några bilder (en går att skåda på min Instagram, @annaebergman). 

Det blev knappast fulare ju närmare Tärnaby och de storslagna fjällen vi kom. Jag blev faktiskt, kanske lite fjantigt nog, en smula tårögd att se allt detta. Naturen, ljuset, storslagenheten. 

Just när solen gick ner var vi framme i pappas lilla stuga och därefter följde en hejdundrandes påskhelg!

Bland annat tog jag tillfället i akt att ställa mig på mina slalomskidor för första gången sedan jag slet av korsbandet för över tre år sedan. Jag skrapade faktiskt ihop hela åtta mil på dem – men inte i någon slalombacke, utan tolkandes efter skoter. Lite utförsåkning bjöds det förstås på ändå, vi var ju trots allt i fjällen. 

Det ska erkännas att jag var lite skraj och inte riktigt litade på mitt knä, men det gick bra ändå! Nu kanske jag vågar mig tillbaka till utförsåkningen nästa säsong?!

I övrigt har helgen bjudit på skoterkörning, en massa god mat – den mesta tillagad över öppen eld! –, alldeles för mycket snask, längdskidåkning och allmänt skönt häng i underställ tillsammans med (delar av) familjen! 

Den här helgen kommer jag leva på länge.

Och nu – fjällporr (nej det blir inget snusk, men däremot blå himlar och vita vidder)!

En studie i sund arbetsfördelning när ett pimpelhål ska borras.

Allt är förstås inte tipptopp i fjällvärlden. En kan ju få stark sol i ögonen till exempel.

Livet på ett renskinn.

Jag och pappa tog varsin skoter upp på en fjälltopp och kastade av Johan där. Den här bilden togs innan han förstod att han skulle bli lämnad där...

... men typiskt nog hade den lilla jäkeln en snowboard med sig som han kunde ta sig ner snabbt med. Så jag slapp honom inte resten av helgen! ;)

Fiskarna nappade dåligt (speciellt för mig som inte fiskade. Jag tycker pimpelfiske är så tråkigt!), men Monika lyckades åtminstone dra upp en öring.

Lisa var förste mackgrillare i söndags. Finns det förresten några godare mackor än de man grillar över öppen eld? Jag kan då inte komma på någon macka som slår det!

Vi drar till fjällen!

I eftermiddag drar vi alltså till fjälls för att fira påsk. Jag vill hinna med min ridlektion och Johan sin träning innan vi far, därav den sena avfärden. Men jag tycker faktiskt det känns skönt att slippa jäkta! Då slipper vi kanske de stressrelaterade bråken som annars har en tendens att uppstå under den hetsiga packningsprocessen och så faller vi inte ihop i en pöl av överansträngning när vi väl kommer fram. 

Jag tror att det här blir mina första påsk i fjällen. Oftast har jag tillbringat högtiden i det flacka inlandet, med skoterkörning och korvätande i en snödriva. Det ska bli skoj med något nytt – att få köra skoter och grilla korv omgiven av fjälltoppar... 

Hoppas ni har en härlig helg!

Bild från påsken 2012, som vi tillbringade i Rusksele.

Nytt och glatt på jobbet

Tjoffs!, sa det bara så var den här arbetsveckan slut. 
Nu var den ju förvisso en dag kortare än vanligt, men dess snabba sorti tror jag också berodde på att jag har fått axla redigerarrollen i veckan då vår ordinarie redigerarmästare varit ledig. Det är första gången jag redigerar sedan kurserna jag läste på universitetet (och det är ju över fyra år sedan nu... Gud, vad tiden rusar iväg alltså!) och det har stundvis haglat svordomar från mitt skrivbord när Indesign inte gjort som jag vill. Men – det har också varit roligt! Äntligen har jag hittat ett pillergöra som passar mig! 
Jag skulle inte vilja redigera på heltid, men jag hoppas på att bli anförtrodd att redigera mer framöver. Svordomsskurarna till trots. 

När jag ändå är inne på jobbet kan jag stolt meddela att Umeå tidning blev utsedda till Årets gratistidning i fredags. Jag fick veta det när vi vilade mellan två konserter under Umeå Open, så givetvis var mitt sällskap tvungna att fira med champagne! VD passade även på att berätta den glada nyheten för två okända tjejer som satt vid bordet bredvid oss just då. De såg lite oförstående ut, men gratulerade ändå artigt till segern. Jag kände mig lite besvärad över situationen fast tyckte ändå det var gulligt av VD att dela med sig av orsaken till vårt firande. Haha!

På jobbet har det förstås varit lite extra glatt i veckan. Att några gratulerat oss med gigantiska påskägg och godiskorgar har inte precis gjort saken sämre.
Herregud, vad jag ätit godis i veckan alltså. Så pass att jag gärna avstår påskgodis i helgen. Annan typ av påskfirande blir det dock, för imorrn drar vi till fjällen!