Stärkt av fjällen

I stunder som den gångna helgen förstår jag varför jag valt att bo kvar i Norrland. När vi just hade passerat Storuman möttes vi av en fantastisk vy utanför bilrutan. Solen, som sakteligen höll på gå ner, kastade ett magiskt ljus över den snötäckta älven. Vi var till och med tvugna att stanna till för att ta några bilder (en går att skåda på min Instagram, @annaebergman). 

Det blev knappast fulare ju närmare Tärnaby och de storslagna fjällen vi kom. Jag blev faktiskt, kanske lite fjantigt nog, en smula tårögd att se allt detta. Naturen, ljuset, storslagenheten. 

Just när solen gick ner var vi framme i pappas lilla stuga och därefter följde en hejdundrandes påskhelg!

Bland annat tog jag tillfället i akt att ställa mig på mina slalomskidor för första gången sedan jag slet av korsbandet för över tre år sedan. Jag skrapade faktiskt ihop hela åtta mil på dem – men inte i någon slalombacke, utan tolkandes efter skoter. Lite utförsåkning bjöds det förstås på ändå, vi var ju trots allt i fjällen. 

Det ska erkännas att jag var lite skraj och inte riktigt litade på mitt knä, men det gick bra ändå! Nu kanske jag vågar mig tillbaka till utförsåkningen nästa säsong?!

I övrigt har helgen bjudit på skoterkörning, en massa god mat – den mesta tillagad över öppen eld! –, alldeles för mycket snask, längdskidåkning och allmänt skönt häng i underställ tillsammans med (delar av) familjen! 

Den här helgen kommer jag leva på länge.

Och nu – fjällporr (nej det blir inget snusk, men däremot blå himlar och vita vidder)!

En studie i sund arbetsfördelning när ett pimpelhål ska borras.

Allt är förstås inte tipptopp i fjällvärlden. En kan ju få stark sol i ögonen till exempel.

Livet på ett renskinn.

Jag och pappa tog varsin skoter upp på en fjälltopp och kastade av Johan där. Den här bilden togs innan han förstod att han skulle bli lämnad där...

... men typiskt nog hade den lilla jäkeln en snowboard med sig som han kunde ta sig ner snabbt med. Så jag slapp honom inte resten av helgen! ;)

Fiskarna nappade dåligt (speciellt för mig som inte fiskade. Jag tycker pimpelfiske är så tråkigt!), men Monika lyckades åtminstone dra upp en öring.

Lisa var förste mackgrillare i söndags. Finns det förresten några godare mackor än de man grillar över öppen eld? Jag kan då inte komma på någon macka som slår det!