Godishalsbränna och träningsvärk

Äntligen har femte säsongen av Game of Thrones haft premiär! Som jag längtat – ända sedan Arya seglade iväg mot Braavos i sista avsnittet på förra säsongen. Faktum är att GoT är en av de få serier jag följt NÅGONSIN, så tomrummet blir stor mellan säsongerna. 
Premiäravsnittet fick jag avnjuta ikväll tillsammans med VD och en direkt hälsovådlig mängd götta. "Va vill du ha för götta? Godis, chips, glass, popcorn, ostkrokar.." frågade VD när hon skulle handla. "Ja tack!" svarade jag (eftersom jag inte riktigt visste vad jag var sugen på), vilket resulterade i att hon köpte allt ovanstående. Nu är jag helt svettig av allt frossande och har halsbränna av det söta jag tryckt... 

För övrigt lider jag även av en efterhängsen träningsvärk. Eller lider och lider – träningsvärken är klart hanterbar, men ändå på den nivån över att jag kan kokettera med den. 
Källan till värken är ett pass Nordic military training som jag körde i lördags och som gav mig blodsmak i munnen, följt av bouldering tillsammans med Johan och en kompis till honom. Jag är ju inte direkt någon van klättrare (vilket syntes i lördags, hehe), så den mesta träningsvärken kommer därifrån. Det finns tydligen muskler i skulderpartiet som jag inte aktiverar så mycket annars. 

Men det känns jättebra att ha godishalsbränna och träningsvärk. Balans liksom. Yin och yang.

Militärträningen i lördags avslutades med en hinderbana, där vi själva fick va hindrena. Skrapade upp både armbåge och lår ganska duktigt när jag kastade mig ner på gruset för att krypa under de som stod i hundposition.

Smidig som en katt! Ja, som kattungarna jag träffade igår som just kommit på att de kan klättra.