Livet går vidare. Jag går vidare.

Vad länge sedan det var som jag skrev någonting här. En semester har hunnit passera, likaså en miljon känslor. 

Jag trodde jag skulle vara återställd vid det här laget, för så är det ofta med mig när det händer något ledsamt. Jag sätter upp något slags måldatum när jag "ska vara lycklig igen", men såklart funkar det inte riktigt så. Det går inte bara att bestämma när lyckan ska infinna sig och det tar tid att läka. 

Men jag mår så mycket bättre nu än sist jag skrev. Jag har förstått och accepterat, låtit ilskan rinna av och insett att jag faktiskt inte är ensam bara för att jag inte längre lever i en tvåsamhet. Jag är så himla långt ifrån ensam. 

Dessutom hade jag en väldigt bra semester med många fina stunder! Jag kanske levererar några brottstycken från den, om någon är intresserad? 

Fast det blir sen. Nu ville jag mest bara bryta isen.