Än finns det hopp för rockern i mig

Jag kom på att jag inte har yppat ett ord om förra veckans In Flames-konsert efter att den ägde rum. Den var helt fantastisk!
Förra gången de spelade här i Umeå gnällde jag lite över att publiken inte riktigt höll ut hela vägen, men den här gången verkade det stå bättre till med flåset. Från tredje låten, Pinball Map (som jag för övrigt älskar!), och i princip hela vägen fram till My Sweet Shadow var det ett jäkla röj på parketten. 

Jag, Lisa och Tina stod inledningsvis nästan längst fram, men när moshen intensifierades flyttade vi bak för att inte behöva lägga all uppmärksamhet på att värja oss från armbågar i mellangärdet och sparkar i huvudet från crowdsurfande fölk. Under sista låten var jag dock tvungen att hoppa in i piten och röja lite jag med, eftersom jag blev så jäkla taggad av musiken. Än finns det rockstjärnetakter kvar i mig!

Nu längtar jag tills jag får uppleva min femte konsert med In Flames. 

Vi drack öl och tuffade oss innan spelningen.

Tänk att Anders & co alltid levererar på scenen. Jag har aldrig blivit ens i närheten av besviken när jag sett de live!