En treenighet i min smak

Imorrn smäller det! 
Då åker jag ner till Göteborg, möter upp Sandra och ser Silvana. Vilket jävla drömupplägg det känns som! Som en helig treenighet helt i min smak!

Jag älskar att ha sådana här små utflykter inplanerade då och då. Jag begär inte att vara borta en halv evighet och ha bortre Mongoliet som destination. Har jag något roligt inbokat och någon rolig att hänga med är jag nöjd. Med andra ord är förutsättningar myyycket goda för att det här ska bli en minnesvärd helg. Eller, det blir la gött, menar jag förstås!

Trött men glad

Jag är så djuriskt trött. Det har jag varit nästan konstant i någon vecka nu och jag tror det är den stora vårtröttheten som drabbat mig. Det spelar liksom ingen roll hur mycket eller lite jag sover, jag är ändå lika sömnig. 
På jobbet googlade vi hur en botar vårtröttheten, men det enda konkreta rådet vi hittade var att massera örsnibbarna. Något säger mig att det inte fungerar. 

Det är sjukt störigt att vakna med känslan av att inte vara utvilad och att, under arbetstid, behöva kämpa mot lusten lägga ner huvudet i skrivbordet och sova en stund. Men på något sätt kan jag ändå hantera det, för att tillvaron känns så uppåt i övrigt. Och med tanke på hur jävulst mycket grus jag haft i maskineriet som ska föreställa livet det senaste året kan jag allt ta lite grus i ögonen. 

Kort skryt förresten: Idag har jag varit snusfri i ett år! Hurra för mig!

Min (inte längre så) lilla Smilla

2,5 år och några kilon (för oss båda, haha) senare. Men fortfarande är Smilla, i min bok, världens bästa katt. 
Imorse när hon hörde att min väckarklocka ringde så galopperade hon från köket och flög upp i sängen för att bli kliad. Senare, vid frukosten, satt hon som vanligt nedanför bordet och väntade på att få sig några bananbitar. Det är vår lilla morgonrutin, att ha en fruktstund. 

När jag kommer hem ikväll vet jag att hon kommer sitta och vänta på mig i hallen och när det återigen är dags att sova kommer hon lägga sig på sin sida av dubbelsängen. 
Det är så himla fint att ha en djur-kompis. Har ni inte det – skaffa! Och är ni allergiska – sluta med det. 

Familjehelg på hemhemmaplan

Det var så himla mysigt att vara hem-hemma i helgen! Få sitta ner och intervjua farmor under en lång stund (det var starkt, blev så himla gripen av hennes livsberättelse!). Äta middag och ha filmkväll tillsammans med mamma och mina syskon. Träna med Lisa. Bara vara. 

Åh, vad jag ofta önskar att jag bodde i samma stad som min familj! Att kunna umgås mer spontant med dem och inte behöva känna att jag måste ta igen allt de gånger jag är i Lycksele. 
Ibland leker jag med tanken att flytta hem-hem igen, men... Näe. Lycksele har sin charm och jag trivs verkligen där, men det är någonting med den staden som gör mig så rastlös. Bättre att insupa den i mindre doser. Och kanske intala mina familjemedlemmar att Umeå är en fantastisk stad att bo i...

Jag och mamma gullade oss lite.

Syrran visade mig hotellgymmet och jag hade väldigt roligt åt alla "peppiga" träningscitat. Kändes som att vara inne i en fitnessinstagrammares feed! Men de kanske hjälpte ändå, för jag har fortfarande är jävulsk träningsvärk i röven. #nopainnogain

Mot helgen!

Tja! 
Bussbloggaren här. 
Det känns som att det blivit en tradition för mig att blogga när jag sitter på bussen på väg till inlandet, vilket jag alltså gör just nu. Åker dit utan några storslagna planer, förutom att hälsa på farmor samt hänga med mamma, Lisa och eventuellt brorsan. Fast när jag tänker efter är ju det jäkligt storslaget. Den kärlek jag känner till familjen är stor och stark!

Annars har veckan varit fullspäckad, på ett positivt sett. Jag har bland annat fortsatt att avverka löppassen som Sandra satt ihop till mig. Det är så förbannat roligt! Och jag har så förbannat ont i vaderna också, hehe.
Precis som förra veckan har jag sparat myspasset till i helgen, och precis som förra veckan ser jag fram emot det. Det är så himla skönt att få lufsa en längre sträcka i makligt tempo, efter två mer krävande intervallpass. Mmmm, det ska bli ljuvligt!

Hoppas ni får en förbaskat storslagen helg allesammans!

Jag vill alltid må såhär

Satan i gatan vad glad jag känt mig i helgen! Lycklig! Upprymd! Euforisk!
Ja, ni fattar. 

Umeå Open drog ju igång i torsdags med buller och bång, Sabina Ddumba och Erik Lundin & Michel Dida. Den förstnämnda upplevde jag som kanske lite väl sval, men ändå ljuvlig att lyssna till. Erik och Michel bjöd på ös och briljanta texter (framför allt Erik). Gud, vad jag älskar hiphop nu för tiden!

I fredags drog Susanne Sundfør igång festivalkvällen med en mäktig konsert. Mitt under den fick jag ett sms från en kollega om att vårt reportage om den 69-årige stavhopparen Sune Persson utsetts till Årets sportreportage på Gratistidningarnas branschgala. Så otroligt kul – och så otroligt otippat att jag skrivit ett prisvinnande sportreportage. Sport är ju inte min starka sida, vill jag påstå. 
Sedan gick jag runt och kände mig sådär lyckobubblig resten av kvällen när vi såg Dolores Haze, Maja Francis och Refused. 

Fast det var först under lördagen som den verkliga lyckan exploderade någonstans inuti mig. Jag kan inte riktigt förklara vad det berodde på, men jag kände mig på riktigt själaglad för första gången på länge. Åt en magisk helgfrukost och sedan gav jag mig ut och sprang med det fetaste leendet på läpparna. I bara t-shirt, ska tilläggas. Det låg vår i luften. 

Lördagskvällen var sista kvällen för Open. VD, Helena och Evelina kom förbi mig för att dricka lite alkohol innan vi gick för att dansa loss under Linda Piras konsert. Efter det drog VD med mig för att se ett band som heter MaidaVale som jag inte hade hört talas om innan, men som visade sig göra sjukt skön rock. Kolla in de på Spotify, så ska ni få höra!
Sedan blev det Cherrie (älskar hennes nya Aldrig igen, lyssna in den med när ni lix är inne på Spotify) och slutligen Maxida Märak. Fällde faktiskt en tår eller två när den sistnämnda jojkade om sin syster. Började tänka på min egen syster och blev lite blödig. 

Det finns hur mycket som helst att säga om den här helgen, då hur mycket fint som helst har skett. Men jag var tvungen att teckna ner en snabb sammanfattning innan lyckokänslorna klingar av. Då kan jag gå tillbaka till det här inlägget när livet känns grått och surt och tänka på att det kommer bättre dagar. 

Invigde mitt nya, lila (blåa?) läppstift i lördags och kände mig sjukt fancy!

Tog en groupie i blått (lila?) ljus i väntan på Cherrie. Kändes sjukt artsy!

En flygande start på dagen

Jag chockade mig själv imorse genom att kliva upp 05.10 för att hinna springa innan jobbet. Jag tränar helst inte så tidigt eftersom jag har en lång startsträcka för typ allt på morgonen, men det var den enda lösningen jag kunde finna för att hinna med veckans tre pass. Och det gick faktiskt bra! Förvånansvärt bra! Men oj, vad benen var trötta när jag senare skulle cykla till jobbet.
Efter att nu har genomfört två riktigt svettiga intervallpass ser jag fram emot mysjoggen som står på schemat i helgen. 

Fast allra först ser jag fram emot att insupa grym musik på Umeå Open som startar ikväll! Sabina Ddumba, Erik Lundin & Michel Dida, Maja Francis, Refused, Cherrie och Maxida Märak är några av artisterna jag har för avsikt att fangirl:a längst framme vid scenen i helgen. Vi ses där!

Spring

Ett annat litet "projekt" som jag ämnar bedriva i vår, förutom hattvåren, är att bli en snabb löpare. Ja, en snabb löpare utifrån mina förutsättningar och mina mått mätta förstås. 
Jag har aldrig sprungit särskilt fort, eftersom löprundorna är lite utav terapitid för mig när jag låter tankarna flyga iväg. Då tänker jag tyvärr inte särskilt mycket på fotnedsättning eller annan teknik som gör att en kutar snabbt. 

Men! Nu ska det alltså bli ändring på det! Egentligen känns det inte särskilt viktigt att springa snabbt, men det är ju alltid kul att utmana sig själv!
Till min hjälp i detta projekt har jag ett proffs – min sjukt snabba (och löparkunniga) kompis Sandra. Hon kommer sätta ihop program för mig varje vecka och sedan är det "bara" för mig att försöka följa de efter bästa förmåga. 
Igår gjorde jag mitt första pass, vilket var korta intervaller. Skulle springa i ett obekvämt, men ändå uthärdligt tempo i en minut, femton gånger med trettio sekunders vila emellan. Lagom till intervall tolv var jag spyfärdig... 

Men helsicke vad bra det känns efter att en sprungit! Jag känner riktigt livet i mig när jag pustar ut; svettig, skakig och jävlig. 
Är du en sån som inte springer tycker jag du ska ta våren i akt och åtminstone testa! Ge det några gånger så ska du nog se att du också finner tjusning i allt det jobbiga. 

Orsaken till att den här selfien – som jag tog för att skicka till Sandra som bildbevis på att jag genomfört första passet – är så jäkla suddig är alltså på riktigt att jag var så jäkla skakig efter löpturen. 

Hattvåren

Jag har bestämt att den tid som nu kommer ska bli en hattvår. 
Lite överallt, nu och då, ser jag personer som ser så otroligt coola ut i sina hattar, medan jag själv mest känner mig utklädd i huvudbonad. Men jag vill förstås också vara en sån där häftig hattbärare, därav beslutet i att ägna våren åt träna på detta. 

Jag öppnade starkt för hattvåren i helgen, när jag först bar en nyinförskaffad vegakeps i lördags och därefter en gammal beprövad pjäs i söndags. Igår kom dock kylan tillbaka, så då fick mössan åka på igen och hattvåren sättas på vänt. När solen ämnar återkomma får jag nog sätta tänderna i en (för mig) svårburen utmaning: Miss Li-hatten! 

Tärnamästerskapen i bob

Förra söndagen avgjordes alltså Tärnamästerskapen i bob. 
Det började med att några, i samband med vår afterskoter ute på gården, fick för sig att testa hur långt ut på sjön de kunde komma med bob när de åkte i backen från stugan. Snart hade det hela givetvis utvecklat sig till en äkta tävling, där alla hade sin egen strategi för att ta sig längst. 

Efter två rafflande heat – som bland annat bjöd på en krasch från Monikas sida – stod Daniel som segrare. Malin blev tvåa och eder undertecknade slutade på en hedrande tredjeplats. 
Jag älskar att typ hela min familj är lika barnslig som jag är och går lika helhjärtat in i sådana här saker. Vad tråkigt livet vore utan påhitt som bob-TM.

Jag gick all in med fartdräkt och snabba goggles.

Såhär ser ett vinnaråk ut.

... och såhär en förlorarkrasch. Men en måste ju ge Monika att hon gick in helhjärtat för tävlingen.

Det ska vara roligt att frakta möbler

Sicken fin helg som passerat!
Jag smet tidigare från jobbet i fredags för att möta upp VD och hennes vänner för en AW med live-popquiz på Lokal. För en gångs skull kunde jag vara med på en fredags-AW ända från start då ridlektionen, som annars är standard på fredagar, var inställd. 
Det var första gången jag var på Lokal och jag gick ut starkt med att vinna quizet! Eller ja, mitt lag vann quizet. Eftersom jag älskar att vinna var det förstås väldigt kul, hehe. 

Det blev en lång AW då kvällen fortsatte med ett sällskapsspelsstopp (många "s" där!) hemma hos VD innan det blev popquiz igen på TC. Det vann vi tyvärr inte, men det var trevligt ändå.

I lördags vaknade jag smått bakis, men klev ändå upp tidigt eftersom jag och Tina skulle hänga på låset när Ikea öppnade. Där var målet att köpa en bokhylla – vilket jag också gjorde.
Lördagens stora äventyr blev sedan att frakta hem hyllan på en av Ikeas lastcyklar. Tina fick hoppa ner i lådan tillsammans med möbeldelarna och sedan trampade jag iväg, till de vi passerades stora förtjusning. Vi blev stoppade av två äldre personer, vid olika tillfällen, på vägen hem som frågade ut oss om cykeln, och de flesta andra stirrade väldigt mycket på oss. Väl hemma var jag sjöblöt av svett – kanske mycket på grund av att det var otroligt lite luft i två av däcken? – men då fick jag pusta ut på vägen tillbaka, när det var Tinas tur att skjutsa mig. 
Kan verkligen rekommendera att låna en lastcykel på Ikea, om ni vill göra fraktandet till en upplevelse, hehe. 

Likt fredagens AW blev umgänget med Tina också långt – 24 timmar närmare bestämt. När hon hade hjälpt mig att skruva ihop bokhyllan beslutade vi oss för att äta middag ihop och sedan blev det en spontan övernattning för henne här hemma hos mig. 
Älskar sådant umgänge, när aktiviteterna bara avlöser varandra utan att en planerat det. 

Nu väntar en vecka med bland annat Umeå Open i dagarna tre. Jag tror det blir en bra vecka!

Värdefullt (och skitroligt!) gods.