Det var så himla mysigt att vara hem-hemma i helgen! Få sitta ner och intervjua farmor under en lång stund (det var starkt, blev så himla gripen av hennes livsberättelse!). Äta middag och ha filmkväll tillsammans med mamma och mina syskon. Träna med Lisa. Bara vara.
Åh, vad jag ofta önskar att jag bodde i samma stad som min familj! Att kunna umgås mer spontant med dem och inte behöva känna att jag måste ta igen allt de gånger jag är i Lycksele.
Ibland leker jag med tanken att flytta hem-hem igen, men... Näe. Lycksele har sin charm och jag trivs verkligen där, men det är någonting med den staden som gör mig så rastlös. Bättre att insupa den i mindre doser. Och kanske intala mina familjemedlemmar att Umeå är en fantastisk stad att bo i...
Jag och mamma gullade oss lite.
Syrran visade mig hotellgymmet och jag hade väldigt roligt åt alla "peppiga" träningscitat. Kändes som att vara inne i en fitnessinstagrammares feed! Men de kanske hjälpte ändå, för jag har fortfarande är jävulsk träningsvärk i röven. #nopainnogain
2 kommentarer:
Ja det vore ju förstås inte dumt att bo närmare varann men å andra sidan är ju faktiskt avståndet inte så långt mellan oss. Det är alltid kul när du är "hem-hemma" så klart! Vi ses väl i morron igen? :)
Mami: Nej, det är allt tur att det bara är 13 ynka mil emellan! :) Japp, imorrn ses vi! :D
Skicka en kommentar