Nu är det bara 13 timmar kvar tills det är dags att ge sig ut i Toughests hinderbana. Jag är peppad!
Det känns inte riktigt som att det är ett lopp jag ska delta i, utan mer som att jag ska gå på en fest jag sett fram emot länge.
I ärlighetens namn är jag nervös också. Inte över hur jag ska prestera den här gången, utan för att jag ska skada mig. Jag träffade en gammal kollega vid en pressträff idag och när hon hörde att jag skulle springa Toughest imorrn började hon babbla om hur många som bröt olika ben i fjol och hur en tjej snittade upp underlivet (!) första året loppet arrangerades här i Umeå. Inte direkt det en vill höra såhär dan före dan...
Men jag ska försöka skaka av mig oron, kasta mig ut i banan och ha skitkul! Precis som i fjol, när bara jag och Lisa sprang, siktar vi på att klara så många hinder som möjligt och skiter i vilken tid det tar. Jag tror det kommer vara hög stämning i vårt lag, nu när Malin och Malin också är med.
Från fjolårets upplaga av Toughest. Jag hoppas innerligt att morgondagen blir lika skoj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar