Att umgås över någon typ av förtäring är ju alltid trevligt, och till skillnad från en fika eller ett glas (som i alkohol alltså) är ju frukost/brunch något en måste äta. Jag måste åtminstone äta det för att inte förvandlas till en vidrig (vidrigare?) människa. Så att bruncha är ju verkligen att förena nytta med nöje.
För mig som tenderar att vara en smula introvert på morgonkvisten och ofta behöver en startsträcka innan jag kan socialisera med folk ligger infaller brunchen dessutom rätt i tid, då jag hinner bli människa innan det är dags att träffas.
Och det kanske allra bästa är ju att brunch betyda att det finns en uppsjö goda grejer att tillgå. Igår var inget undantag, då brunchvärdinnan dukat upp bröd, frukt, muffins och annat smarrigt.
Jag skulle inte vara den som klagade om detta blev en söndagstradition.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar