Anna - hon som pratar så högt

Under helgen som var hade jag besök av mamma och Micke. Jag känner mig lite som en Hanna Hellquist-person som börjat se fram emot att få besök av min mamma väldigt mycket. Eller börjat kanske är fel uttryckt, jag har väl alltid uppskattat hennes påhälsningar. Men de senaste åren har det känts än mer roligt. 

Vi hade en mysig helg med försenat födelsedagsfirande för mig (fördelen med att åka Vasaloppet på ens födelsedag är att en får dra ut på firandet länge). Jag fick ett strykjärn i present så att jag äntligen kan börja använda mina skjortor utan att skämmas för att de är tokskrynkliga, vi åt indiskt till middag och tog en öl på Rådhuskällaren till efterrätt. Sedan avslutade vi kvällen genom att jag och mamma kappsov framför en film. Äpplet faller minsann inte långt från trädet. 

Jag är så himla tacksam över att ha så briljanta familjemedlemmar att de inte bara är nära för att de är kött och blod, utan är personer jag verkligen gillar att tillbringa min tid med.  

Bild på mig och mamma från förra våren.