Jag måste vara en konstnärssjäl. Jag föredrar att utföra mina förpliktelser sent på natten, när mörkret är kompakt utanför fönstret och sömngruset gör sig påmint i ögonen.
Nu är det ingen Rembrandt jag håller på att skapa, utan en studiebesöksrapport. Men det är icket att förakta eftersom att konsten inte har några fasta ramar.
Vem vet, om några decennier kanske min rapport hänger granne med Mona-Lisa på Louvren? 2080 kanske den klassas som det tidiga seklets surrealistiska konstskatt.
1 kommentar:
Ha ha, ett arvsanlag eller?
Bättre sent än aldrig - eller hur?
Kram
Skicka en kommentar