87 dagar kvar

Keep it up my baby don't go don't leave it on top
Keep it up my baby don't go don't do it on top
Keep it on my baby (...) pop
Keep it up my baby don't go don't leave it on top

TAGGA! TAGGA! TAGGA!

Jag, VD, Tina och Lisa.
107 mils road trip.
Tält.
Öl.
Men framförallt: goaste musiken i goaste Götet.
It will be aaawesome!

My favourite addiction

Man kan shoppa en hel del fint även i Lycksele, bevisligen. Fast i och för sig är hälften av sakerna inhandlade i Skellefteå, i väntan på nästa buss...

Ett fint myntarmband som rasslar lite lagomt och en gura till mitt Thomas Sabo-armband. Nu har jag elgitarrer i öronen, runt halsen och handleden (dock inte samtidigt...), det fattas bara att jag lär mig spela på en riktig sak.

En bikini som jag hittade, provade och köpte på mindre än en kvart. Frågan är bara varför jag helt plötsligt börjat gilla rosa igen, för så sent som ett år sedan skulle jag aldrig bära den färgen.
(Måste förresten hitta ett par andra matchande trosor innan sommaren, då denna modell täcker alldeles för mycket.)

Ett par vita tygskor (som blir smutsiga efter en promenad) är aldrig fel! De jag köpte i somras fick jag kasta några månader senare, eftersom sulan då mest bestod av hål.

Lugnet efter stormen

Jag älskar verkligen att ta klivet in i en ny läsperiod, lämna de gamla kurserna bakom mig (om jag nu inte - gud förbjude! - får kompletteringsuppgifter) och börja på ny kula. Fast mest av allt älskar jag el facto att det är rätt lugnt i början av kursstarterna, det blir som en inandning efter att ha slitit med examinationsuppgifterna som jag alltid sparar till slutet av läsperioderna...

Idag började vi kursen journalistrollen, och den verkar helt okej. Det känns också kul att åka ut på VFL i två veckor och se hur jobbet går till på riktigt.
Kursen som startar på torsdag, medieteori A, fasar jag däremot inför. En kille i trappuppgången som avslutade nämnda kurs förra veckan berättade att han hade skrivit en medieanalys på 26 sidor. Huvva!
Trots att jag inte är ett dugg synsk ser jag redan nu en blond, högröstad tjej som kommer ligga med stresspasmer om sisådär två månader...

Fylla i ett par nyktra ögon

I lördags fick jag ett halleluja moment, fast of the bad kind. Helt plötsligt insåg jag varför så många bråk, våldtäkter och slagsmål begås/uppstår i fyllan. Alkohol är ju verkligen är nyckel till vår omoral. Procenthaltiga drycker framkallar helt enkelt Detet hos folk, för att använda Freuds termer.

Efter jobbet i lördags for jag på en fest, främst för att syrran hade ringt mig åttiotolv gånger och sagt att jag var tvungen att komma dit en sväng när jag slutat. Så jag körde dit, helt nykter och stassad i mina fenomenalt snygga arbetskläder. På festen möttes jag av en samling 16-21-åringar, som alla mer eller mindre var fulla som ägg. Det var här jag fick min aha-upplevelse.
För säg den som ligger och spyr under ett matbord, går runt i underkläder bland okänt folk, stoppar korvar i människor underkläder när de sover (eller i det här fallet är däckade) och hånglar offentligt i nyktert tillstånd?
Okej, det sistnämnda gör nog många och det ska självklart uppmuntras (mer hångel åt folket!) men det är nog inte så många som i princip förspelar i en soffa omgiven av massa folk när de är sobra.
Nog har jag sett folk göra (och har ärligt talat själv kanske gjort) värre saker på fyllan, men utifrån mina nyktra ögon sett blev det väldigt pinsamt att se hur folk släpper spärrarna när de polat ihop med sin kompis Flaskan.

Det som också var lite roligt var att Lisa ville ha dit mig för att hon skulle para ihop mig med en kille som tydligen hade snackat om mig. När jag väl träffade på honom i folkhavet började han snacka på som fan tills han (antagligen) såg att jag inte befann mig i samma tillstånd som sig själv. Är du nykter eller? frågade han nämligen helt plötsligt, med en ton som fick det att framstå som att nykterhet var en psykisk sjukdom klockan tolv en lördagsnatt. Och när jag svarade jakande och han insåg att jag skulle komma ihåg allt han sagt dagen efter blev han helt plötsligt väldigt mindre pratglad.
Vilket inte var mig emot, eftersom jag varken känner ett behov av manligt sällskap (med undantag mina killkompisar, såklart!) eller vill ha en kille som stämplar en som "nyktopat" för att man själv inte är i gasen.

Jag vill absolut inte moralisera om människors dryckesvanor, eftersom jag själv är av samma skrot och korn som de jag fick skämmas för i lördags. Dessutom gjorde de ju inte något farligt, bara saker som de själva fick rodna över när de vaknade upp med betongkepa i söndags. Men prova själv att gå på en fest nykter någon gång, och se om du tycker att alla fyllegrejer folk gör är lika roliga då när du (förhoppningsvis) har ditt vanliga hyfs intakt.

En bra sak med alkohol är ju dock att den får en att se så himla snygg ut...

Efter vuxenpoäng kommer pensispoäng

Det känns rätt mysko att jag har hunnit ätit middag, tränat och handlat innan klockan ens är sju. Vad ska jag göra resten av kvällen liksom?
I och för sig brukar jag inte ha nåt problem med att slösa bort tiden, och dessutom är jag jävligt trött redan nu. Vilket kanske beror på att jag sov fem timmar igår och ungefär sex timmar i natt. Så det är inte så underligt att jag går runt och gäspar som gammfolket innan Bolibompa ens är slut...

På tal om gammfolk tror jag det är dags för mina knän att gå i pension. Det är fan inte roligt att träna när jag inte vet om knäna kommer bära eller brista! Ikväll höll de ihop i alla fall, men jag tog det lugnt så fort jag kände minsta lilla i de. Det känns verkligen kanon att ha trasiga knän vid den aktningsvärda åldern 20. Awesome!

Nej, nu ska pensis-Anna hoppa in i duschen innan hon ska se sitt favoritprogram: Halv åtta hos mig.............

Persbrandt i rent hus

Nu är jag tillbaka i Paltens förlovade hemland igen!
Så fort jag kom hem kilade jag ner till Emma, och drabbades där av en smärre chock. Emmas lägenhet liknar oftast en krigszon, där devisen tycks vara vadå stökigt, jag låter bara allt ligga överst. Med andra ord ligger matvaror, prylar och skräp och badar på lägenhetsgolvet.
Men i helgen har hon haft besök av sin mamma, därför hade hon gjort en rejäl städning och helt plötsligt ser det ut som en helt annan crib. Så fort min chock hade lagt sig övergick det till att jag blev väldigt imponerad. Duktigt jobbat tjejen!

Som belöning för sitt slit fick Emma en liten present av mig, vilket var den egentliga anledningen till varför jag gick ner. Jag satt och bläddrade i Café på vägen upp, och då hittade jag en annons för Efva Attling där ingen mindre än Mikael Persbrandt stod modell för smycken. Och eftersom Emma till och med har en större kändiscrush på Persbrandt än vad jag någonsin hade på Brian Litrell i Backstreet boys som 8-åring var jag tvungen att riva ut sidan och ge den till henne. Behöver jag ens säga att hon blev glad?

Bussresan hit gick för övrigt smärtfritt. Jag drabbades varken av förseningar eller busskontrollanter (fast numera löser jag ungdomsbiljett, jag lärde mig ju en läxa the hard way). Däremot väcktes min ilska till liv igen när jag hoppade på Kustbussen i Skellefteå, och såg Veolialoggan på personalens kläder. Det där jäkla företaget kommer aldrig mer ge mig positiva vibbar - och inte har de svarat på mitt mail än heller! Morr.

Snart på en vägg nära Emma

Förbannade sommartid!

Att det är dags att ställa fram klockan i natt har helt gått mig förbi, och inte blev jag precis överlycklig när jag läste det i tidningen idag. Det innebär att jag får sova en timme mindre i natt! Som om det inte blir nog lite sömn i vanliga fall mellan ett stängnings- och ett öppningspass.
Jag vet redan nu en som kommer vara trött bakom kassadisken på Shell imorrn.

En glad nyhet för undertecknad är i alla fall att knäet har repat sig. I torsdags hade jag fortfarande jätteont i det, igår hade smärtan släppt men jag var ändå stel, men idag när jag tog en promenad in till stan kom jag på att jag inte hade ont längre! Så jäkla skönt att det inte var något permanent.

Annars mår jag illa efter att ha tryckt i mig det ena och det andra hos Monika, och jag gillar verkligen D40:n. Så det kanske blir en sån framöver.
Now it's time to get on the sexy shellskjorta and Blakladerbyxorna.

The beautiful people

Jag har märkt att det alltid blir såhär när jag kommer till Lycksele: bloggandet minskar drastiskt (oj, vad jag har tjatat om hur kass jag är på att blogga de senaste veckorna, måste genast sluta med det!). Men det blir alltid så intensivt när jag kommer hit, så mycket människor att träffa och så mycket saker att göra. Att jag numera bor hemma med världens segaste internet gör mig inte mer motiverad att blogga heller precis...

Den mesta tiden sen jag kom igår har spenderats med Tina och VD. Sandra den stackaren ligger hemma i magsjuka, så hon skyr jag som pesten vid den här vistelsen. Hoppas du kryar på dig i alla fall vännen!

Igår (läs: torsdagkväll) såg jag, Tina och VD filmen Vicky Christina Barcelona, och den var heeelt underbar. Vilket berodde på skådisarna i filmen (Javier Bardem är ju världens hetaste!) och på miljön: vare sig de filmade i Parc Güell, vid Casa Milá eller att man skymtade La Sagrada Familia i bakgrunden utbrast jag där har jag varit. Och fan vad jag läntar tillbaka till Barca, jag ska dit igen snart, stanna längre än senast och hooka upp med Arthúr och hans konstpolare.

Under tordagskvällen var jag även inne på nya Ica som öppnade i onsdags, men jag blev väl sådär imponerad bara. Roligt med något nytt i alla fall, och visst var det fräscht alltid. Fick med mig senaste numret av Café därifrån också. Jag skiter i att det står Den moderna mannens bästa vän på framsidan, en tidning fylld av hänförande bilder på fröken Gynning måste jag bara ha! Snacka om att sälja en tidning på bara omslaget...

Nu ska jag gå och lägga mig och vila upp mig inför morgondagen, då ska jag ut och fota hade jag tänkt. Fredrik på jobbet har lånat mig sin D40 för att jag ska få testa och se om det är något.

En bra film

Dags att besöka en plastikkirurg?

Tidigare idag, innan dess att jag och knäet blev kombatanter, var jag på stan tillsammans med Emma, Julia, Jenny och Sofia för att sätta sprätt på det nyinkomna studielånet. Egentligen hade jag bara tänkt vara där en stund, men går man på en shoppingsrunda med fyra tjejer är det svårt att hålla det kort...

Jag köpte inte så mycket, förutom det jag planerat att köpa - jeansleggins och en present till pappa - blev det ett par örhängen och en present från Gina Tricot till en okänd donna. Vem som ska föräras denna present kommer att uppdagas imorrn när jag åker till Lycksele. Jag hoppas och tror att hon tycker om det jag inhandlat.

På tal om jeans var det ett absolut tvunget köp eftersom jag inom loppet av en vecka hunnit spräcka två par (mina absoluta favvisar från Nudie och mina älskade jeansleggins) på insidan låret. Jag gissar på att det är min inte så smala size på låren som är boven i dramat och överväger härmed en fettsugning av nämnda kroppsdelar. På lång sikt tror jag det skulle vara till fördel för mitt byxkonto.

Dagens fångst. Pappas present fick inte vara med på bilden ifall han skulle hinna läsa min blogg innan jag kommer hem, det är nog ganska lätt att gissa vad paketet innehåller...

Mina elfte par örhängen på två veckor. Och det kostade bara 29, alltså en tjuga billigare än vad prislappen anger.

I hurt myself today

Mitt vänstra knä och jag är inte bästisar idag. I kväll när jag var och tränade styrkemix uppstod plötsligt en brännande och väldig smärta, jag har aldrig känt något liknande! Alltså, jag har ju haft ondare förut men inte på samma sätt. Det var väldigt obehagligt.

Men eftersom jag inte vill vara någon drama queen och börja yla och oja mig om hur ont jag har försökte jag fortsätta träna. Här snackar vi om tjejen som låg hemma sju timmar i tarmvredssmärtor och vägrade åka till sjukan med motiveringen "nej, det är ingen fara, det beror nog bara på att jag är hungrig."
Hur som helst så fick jag inte ont förrän i slutet av passet, så jag behövde ju inte bita ihop speciellt länge. Däremot kunde jag inte vara med på delar av stretchen då knäet inte gick att böja, och därmed kommer jag säkert vara stel som en pinne imorrn.
Men förhoppningsvis har smärtan lagt sig till morgondagen, jag blir mongo om jag behöver linka runt som jag har ett träben även imorgon.

Allt ni inte behöver veta om mig

Eftersom jag inte har något bättre för mig nu klockan tjugo över tolv en tisdagskväll, passade jag på att sno världens längsta lista från Linnea.

Lovar du att vara ärlig? I'll do my best.
Du heter: Anna Elisabeth Bergman
Smeknamn: Inget som används i officiella sammanhang, men mamma och pappa kallar mig Trilltora och Tina brukar tilltala mig Annjålen.
Låt som när du är ledsen sörjer till? In Flames - Come Clarity
Beroende av: Uppmärksamhet och saker man kan stoppa i munnen (fri tolkning)
Vem behöver du mest just nu: Det vore trevligt om mina Lycksele-vänner dök upp helt plötsligt.
Vad tror folk om dig? Säkert en massa saker.
Stämmer det? Oftast gör det nog det, ingen rök utan eld om inte annat.
Vad får du oftast komplimanger för? Min rumpa! I'm bootylicious, haha.
Vad säger du för att imponera på någon? Haru' sett min röv? Nej, jag vet faktiskt inte. Jag hoppas väl på att min personlighet ska tala sitt tydliga språk.
Hur imponerar man på dig? Dra en göteborgsvits
Brukar du skratta för dig själv? Jag är mina egna skämts största fan, så ja.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: Japp 4 timmar har Jag jobbav idag .. [direktciterat, med stavfel och allt]
Var bor du? På Bäckis i Piteå
Trivs du där: Jajjemensan
Äger du några converse: Jo, ett par svarta och ett par vita
Sprit, cider, vin eller öl: Cider och öl
Brukar du bli för full: Det händer
Vad har du för mobil operatör: Halebop
Är du allergisk i mot något: Ja, nyponsoppa (!)
Har du haft sex idag: Nej, det har ju bara gått 38 minuter av det här dygnet hittills.
Nästa mål i ditt liv: Bli en rockstar
Hur svarar du i mobilen: Hallå
Vem ringde du senast? Emma
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: "När gjorde du och Simon slut?"
Antal timmar sömn inatt: Ca: 5.5 med två störande avbrott (senadrag och panik över att jag trodde att jag hade försovit mig)
Sov du ensam: Yes, bara jag och mina demoner
Brukar du komma i tid: Hur gärna jag än vill svara ja på den här frågan, vet nog de flesta hur det ligger till...
När mår du bra: När saker och ting inte går åt helvete
När blev du fotad senast: I fredagskväll (alternativt imorse, av mig själv)
Hur känner du dig nu: Trött och sugen på sängen
Vanligaste färg på dina kläder: I min garderob är lila, grönt och blått lika vanligt som svart och vitt... Såå, alla är väl lika (o)vanliga
Vad tycker du om fötter: Förut led jag av en extrem fotfobi, där nakna fötter kunde göra mig illamående. När jag dansade afro lärde jag mig dock tygla illamåendekänslorna, men jag tycker fortfarande att fötter är lite äckliga.
Vad saknar du: Att inte kunna ringa VD, Sandra, Hanna, Tina m.fl. och fråga "ska vi hitta på något ikväll?"
Hade du en bra kväll igår: Yes, den började med träning, fortsatte med en smarrig middag och slutade med en bra film i goda vänner sällskap
Favorit dryck på morgonen: Varieriar, just nu håller jag mig till O'boy.
Rakar du benen: Så sällan det bara går. Turligt nog har jag väldigt ljus hårväxt på benen.
När brukar du oftast gå och lägga dig: Mellan 23-01 på vardagar
Är du blyg? Nej, jag är rätt utåtriktad och gillar att ta plats
Sysslar du med någon idrott: Ja, jag går på olika pass (aerobic, styrkemix, core o.dyl.) på Korpen. Tidigare har jag alltid dansat.
Vill du hellre ha mail än brev: Nej, jag hatar mail. Faktiskt.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej, men attraktion uppstår ofta på ett ögonblick.
Har du spytt offentligt: Tyvärr, ja. Och mer än en gång.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Förhandla upp min lön (om jag hade ett jobb). Sedan skulle jag fördriva dagen med kuken och kissa, runka, knulla och olla saker.
Är du nöjd med ditt liv: Jaa!
Är du bortskämd: Jag tycker inte det, men min syrra är utav en annan åsikt (och jag tycker att hon är mest bortskämd).
Vad gör du i morgon: Handlar förhoppningsvis några nya par jeans och städar
Vad är det värsta du vet? Gammal mjölk, fötter, ravioli och folk som inte kan stå för vad de gör.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Nån eller några tusenlappar.
fast självklart är inget slöseri, bara rena investeringar...
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Carolina Gynning
Vad längtar du till? Metal town och Grekland
Har du bra vänner och äkta vänskap? Mina vänner är de bästa!
Vad använder du för shampoo? Disp Core for blonde hair
Vad är det finaste du fått? Kärlek och uppskattning
En speciell dag du minns: 11 juni 2008 (studenten) och 27 mars 2007 (körkortet)
Hur gammal är du: 20 jordsnurr
Tycker du om någon just nu: Jag tycker om väldigt många.
Om fem månader: Är det exakt en vecka efter att vi har kommit hem från Laganas, och 6 dagar kvar innan skolan börjar igen.
Du samlar på: Kor och Marilyn Monroe-tändare (jag har två hittills)
Gröna eller röda äppeln: Gröna
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Mamma
Gillar du golf: Nej, fy ändå...
Vilken tid gick du upp idag: 7.12
Har du sovit i din egna säng inatt: Ja
Har du strumpor på dig nu: Ja
Är det okej att gråta: Ja
När grät du senast: När jag var arg över kuk-Veolia. Av ren och skär ilska, alltså.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Betala av min studieskuld jag har hittills, säga upp studielånet, unna mig en ledig sommar i sommar, köpa en bil, en systemkamera och kanske några fina skor...
Bär du glasögon eller linser: Linser dagligen, och glasögon när ingen ser
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Nej, inte ett dugg.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: Vanligtvis mellan 9 och 11
Har du piercing: Ja, fyra i öronen och en i bröstvårtan
Vill du gifta dig: Nej, inte som det känns nu
Vill du ha barn: Kanske, men absolut inte nu
Solar du ofta: Det går i vågor, nu var det dock ett bra tag sedan
Är du bra på att laga mat: Ja, det jag lagar är ätbart i alla fall
Är du flygrädd: Nej, men jag tror intalar mig alltid att planet kommer att störta när jag ska flyga, bara för att jag inte ska bli så besviken ifall det gör det. Haha.
Hur vig är du: Jag kan lägga benen bakom huvudet och gå ner i brygga, så långt sträcker (!) sig min vighet
Är du musikalisk? Nej, men jag önskar att jag vore det.
Vad dricker du helst när du är törstig: Vatten
Vilken är din favoritglass: Cornetto Lemon
Tror du på ett liv efter döden: Ja, jag gör det eftersom det inger mig tröst. Det skulle vara tråkigt om jag trodde att man bara föruttnades under marken efter döden...
Tycker du om sushi: Jag kan inte uttala mig, eftersom jag aldrig har smakat det
Vad äter du helst när du ser på film: Chips, och allra helst Estrellas Hot sweet chili
Bor dina föräldrar tillsammans: Nej
Har du tandläkarskräck: Nej
Är du morgon- eller kvällsmänniska: Både och, konstigt nog
Vilken ögonfärg har du: Grön
Har du någon gång gråtit dig till sömns: Ja
Biter du på naglarna: Nej, jag tycker det är jättevidrigt med folk som biter på naglarna!
Röker du: Nej, jag hatar verkligen cigarettrök! Fast förut feströkte jag ibland, dumt nog...
Hur ofta tränar/motionerar du: 2-4 gånger i veckan
Senaste låt du hörde: Letters to Cleo - I want you to want me (vi såg 10 orsaker att hata dig ikväll och då är det ju den låten i slutet

Efter stormen-koma

Helt plötsligt var det slut på kurserna, slut på alla inlämningar. Och själv har jag också blivit helt slut, jag befinner mig någon sorts levande koma idag. Just nu har jag inte lust att göra någonting alls, och jag känner mig helt ny den situationen.

När jag kom hem från vår korta feedback-lektion idag har jag tagit mig en power nap, i hopp om att hitta lite ny energi. Men inte ens en tupplur har fått mig att orka något, jag känner mig snudd på apatisk. Ska det verkligen vara så, att en tenta-/examinationsperiod helt tar knäcken på en?
I kväll ska jag gå på två träningspass och hoppas att endorfinerna flödar och trollar bort min högst tillfälliga depressionsfas.

Song of today

Jag börjar komma till insikter (även efter en helveteshemtenta)

Just nu är jag rätt stolt över mig själv. Och det beror inte på att jag lämnade in hemtentan 23 minuter innan den skulle vara klar (fatta! 23 minuter!), och inte heller på att jag har gjort världens bästa arbete.
Istället gläds jag åt att jag har lämnat in ett så pass viktigt arbete som inte har varit helt hundra, och ändå inte fått jag-vill-bryta-ihop-och-dö-ångest. Den senaste tiden har jag börjat inse att man behöver inte vara störst, bäst och vackrast (även om det är himla trevligt när man väl är det). Ibland räcker det med att vara... Ja, bara 23 minuter innan deadline.

Nej, nu vill jag nästan fira denna tveksamma framgång med champagne. Synd att det närmaste jag har är en halv flaska Explorer i kylen...

... vid närmare eftertanke firar jag nog bara med en snygg bild istället. Mjau.

Det svarta guldet

Om någon - mot förmodan - undrar varför jag återigen har blivit halvkass med uppdateringarna hänna' är förklaringen att jag har en hemtenta som ska vara inne om fem timmar. Även fast jag i princip har svarat på allt känner jag mig långt ifrån klar, mina svar är under all kritik.

Men jag hoppas att de tre kopparna kaffe som jag (snart) har hällt i mig ska ge effekt (jag håller förresten med Linnea om att black coffee is the shit). Det i kombination med avhållsamhet från allt var bloggande heter kan ju knappast göra det sämre.

Rockweekend 09, någon?

Ojojoj, titta vad jag just hittade här. Dead by April, Dia Psalma, Mustasch, Renegade Five och H.E.A.T (om nu någon föredrar schalgerrock) live i Skellefteå den 25 april. För 395 riksdaler.
Så vad säger ni, är någon på?

Grattis Maja!

Maja Bergh, tjejen som rycktes alldeles för tidigt från jordelivet, firar idag sin 18-årsdag där uppe. En dag som hon enligt uppgifter (och av förklarliga skäl) såg väldigt mycket fram emot.
Ja, livet är allt bra orättvist och tar de märkligaste av vändningar. Men jag är säker på att hon har en sjabrakfest i Nangijala - där bryr sig nog ingen om att det är söndag!

Stort grattis Maja!

Det är hårt med födelsedagsfester...

Anledningen till dagens illamående var min 20-årsfest igår. Några söta tjejer hade ordnat ett litet kalas till min ära, men själv hade jag ingen aning om vad vi skulle göra. Kvällen började med att jag blev attackerad av fyra tjejer utrustade med kroppsfärgspennor som klottrade ner mitt ansikte. Så där var kvällens omsorgsfullt lagdapartysminkning fördärvad... Eller förfinad, hur man nu vill se det.
Efter lite ciderhinkning nere hos Emma fick jag på mig en ögonbindel och så bar det iväg ut. Turligt nog hade jag stöd av Sandra på vår lilla promenad (Emmas stöttning var inte att tala om...). Slutdestinationen för vår lilla tripp var i alla fall en thairestaurang där vi (speciellt undertecknad) åt som grisar. Jag tror att vi väckte ganska stor uppmärksamhet bland personalen, då jag ramlade in helt krigsmålad och i ögonbindel och när vi senare satt och sjöng barnförbjudna låtar och drog snuskskämt helt ogenerat och väldigt högljuddt... Haha!

Egentligen var tanken att vi skulle ut senare på kvällen, men väl hemma hos Emma igen somnade hon, en annan tjej blev dålig i magen och jag blev itvingad rena vodkashorts och ni kan ju räkna ut åt vilket håll det barkade. Och varför jag haft betongkeps i ghettoformat idag.

Ikväll har jag återigen varit nere hos Emma, vi hade först snackat om att ta igen gårdagens uteblivna utgång men med tanke på hur bra jag mått idag var det inte aktuellt. Istället var vi ett gäng som såg Robinson och Jag vet vad du gjorde förra lördagen. Ett kort utlåtande om programmet: nostalgi respektive sjukt.
Nu har jag tänkt gå och sussa, det var sjukt länge sen jag gick och la mig före halv tolv - speciellt på en lördag.

Såhär stilig var jag på vår lilla fyllestyrning

Trots att de inte snålade med maten på Thai Garden högg jag in på Nicoles och Sandras överblivna kycklingbitar när de var mätta. Jag lämnade dock större delen av riset; sånt har jag ju hemma.

När vi kom tillbaka tog jag mig friheten att tvätta bort kladdet i fejan

En söt Nicole och en nyvaken Emma (usch, jag skymtar den där jävla Explorerflaskan på bilden...)

Julia var inte den som spottade i glaset - hon slickade det rent!

- Tack förresten till ni som ordnade festen för mig igår! Det var skitroligt, trots att ni söp mig under bordet...

Vad ska jag satsa på för systemkamera?

Jag skulle behöva lite hjälp från er läsare, i synnerhet från er som kan det här med kameror. Jag hade tänkt investera i en systemkamera, men jag har ingen aning om vad man ska ha.

Så har du ett bra tips, dela gärna med dig!

Ljuv musik för ett metalöra

När var ute och promenerade för en stund sedan för att försöka lufta bort baksmällan hörde jag den underbara låten Losing you med Dead by April på radion, och då slog en tanke mig. Ska inte de uppträda på Metal Town?
Jag vet inte om jag har skrivit det, men jag fick biljetter till Metal Town av mina toppenvänner (Tina, VD och Sandra) i födelsedagspresent, så 26-27 juni kommer jag, Tina, VD och Lisa befinna oss i min favoritstad Göteborg.
Hur som helst kollade jag upp bokningslistan, och jag hade rätt. Dead by April ska spela, och jag ska alltså se de live! Förstå hur mycket jag längtar, speciellt efter att få se och höra Marilyn Manson live - det är faktiskt lite utav en dröm.

Dead by April är förresten ett göteborgsband - precis som mina darlings In Flames och Sonic Syndicate. Vad är det egentligen med Göteborg och bra hårdrock? Är det sillen som gör det? (Haha, never mind - internskämt!)

Jag återkommer om gårkvällen. Jag mår fortfarande för dåligt för att ens vilja tänka på det...

See you in Gothenburg, guys!

Betongkepan på

Jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka.

Nu väntar jag bara på kompensation...

Minns ni hur förbannad jag var för lite mer än två veckor sedan, när min bussresa hem till Lycksele krånglade? Igår skickade jag iväg ett klagomail till Veolia Transport, och på en klasskompis begäran kan ni läsa mailet nedan. Märk väl hur artigt jag skriver, trots att jag helst skulle vilja be de att dra åt skogen...

Hej!

Jag mailar er eftersom jag har ett klagomål på er bussutövning onsdagen den 4 mars i år. Jag pendlar i stort sett varje vecka mellan Piteå och Lycksele, och åker därmed kustbussen mellan Piteå och Skellefteå som ni på Veolia ansvarar på. Men sen den 4/3 känner jag inte alls för att ta en buss där ert bolag står som utövare, eftersom servicen från er var lika med noll.

Det hela började med att bussen till Piteå var 45 minuter sen, och därmed hann jag inte ta sista bussen till Lycksele från Skellefteå. En resvärd ordnade dock fram en taxi till mig, vilket jag var väldigt tacksam för. Tacksamheten stod dock i sig i ungefär en kvart efter det att jag klivit av bussen.

Jag stod och väntade på den plats jag blivit anvisad att taxin skulle komma till, men när jag inte såg röken av någon sådan. Efter ungefär 20 minuter fick jag dock syn på en taxi en bit bort och gick för att prata med chauffören. Han hade inte hört talats om någon körning till Lycksele och jag blev anvisad att ringa växeln. Där blev jag utskälld av en väldigt otrevlig kvinna i växeln - vilket självklart inte var ni på Veolias fel, det var bara en parantes – som antagligen trodde att jag försökte få mig en gratis taxitur till Lycksele, eller något i den stilen. Det var alltså ingen på Veolia som bokat någon taxi.

Till slut fick jag tag på ett nummer till Veolias kundtjänst, och när jag väl blivit kopplad runt möttes jag av beskedet att ”det hade blivit en miss med bokningen men att det genast skulle återgärdas”.

Därefter fortsatte jag min väntan – men inte dök det upp någon taxi inte! Efter ännu ett samtal med taxiväxeln stod det klart att ingen från Veolia hade ringt nu heller.

För att göra en lång historia kort fixade en kvinna på busstation i Umeå tillslut med taxin (antagligen ringde hon till er på Veolia, det tycks krävas en yrkeskvinna som kan sin sak för att få er att genomföra en taxibokning).

Visst var det jättebra att jag fick min taxi tillslut - om jag hade behövt åka omvägen via Umeå och kommit till Lycksele fyra timmar senare än beräknat hade mitt klagomål varit ännu värre – men jag anser att det inte ska krävas två samtal till Skellefteå Taxi, två samtal till Veolia och över en timmes väntan på busstationen i Skellefteå innan jag tillslut fick ta mig vidare.

Därför hoppas jag på att kunna få någon typ av ersättning av er för frustrerande väntan, att en massa pengar gick åt på mobilen och att mina tår förfrös när jag förgäves väntade på taxin. Då skulle jag kunna dra ett streck över att servicen brast denna dag och inte bli förbannad varje gång jag ser en buss med ”Veolia Transport” på.

Vänligen,

Anna Bergman

Emostyle

Sånt här sysslar jag med om nätterna.
Medan alla sover rakar jag benen med strumbyxorna på.

The Old McDonald-dance

Jag måste bara visa mina tokstollar till syster och plastsyster, och deras vackra Old McDonald-dans. När jag var hemma för två veckor sedan visade de vilken fin dans Lisa hade korregraferat, och herrejävlar vad jag fick skratta åt dom...
När jag spelade in klippet (på min digitalkamera, därav den kassa kvallan) höll jag på garva ihjäl mig, Monika och pappa satt bredvid och skrattade de med - vilket hörs på filmen.

Tyvärr var det ju en viss Linus som skulle komma och förstöra filmen genom att hoppa runt med sin gitarr... Så typiskt; hela familjen Bergman består av en hög linslusar. På min 20-årsfest var vi förresten sisådär sex personer som utförde denna dans tillsammans, lite lagomt runda under fötterna och med en kraftigt uppspeedad version av Old McDonald. Det var nog en syn för gudarna.

I'm still a rockstar

Idag är jag cool i skinnpaj och shades.
Och mina älskade jeansleggins som
har trasats sönder på insidan låret.

Hjärtat slutade slå för en sekund

Jag höll på få hjärtsnörpen för någon timme sedan när jag pratade med mamma. Samtidigt som jag tjattrade på med henne i luren satt jag och och komprimerade Malin-bilden i förra inlägget och då: POFF! Hela dataskärmen blev blå med ett långt meddelande, det enda jag hann snappa upp var ordet "crash" innan datorn svartnade. Och det enda ordet som snurrade runt i mitt huvud var "virus". Men så tog det sisådär en halvtimme, och så var datorn igång igen - helt felfritt.
Vad som orsakade den dramatiska avstängningen är jag inte riktigt på det klara med, men jag hoppas att det inte inträffar igen (och absolut inte att datorn kraschar på riktigt). I min bok vore det en tragedi om alla mina fina bilder - mina minnen - bara försvann. Bäst att börja göra en back up på de kanske?

Nu ska jag bara gå ner och hämta tvätten som förhoppningsvis har torkat, och sen blir det sängen. Morgondagen är precis som resten av veckan lektionsfri, men jag har en massa skolarbete att göra. Precis när datorn fick tuppjuck hade jag tänkt börja med hemtentan, men när den startade om igen bestämde jag mig för att göra det jag är bäst på: skjuta på skolarbetet till morgondagen.
Varför göra något nu när man kan göra det senare? är min devis.

Ingen mer övningskörning för Malins del

Idag tror jag visst att en viss Malin, även känd som min plastsyrra, är väldigt glad. Hon klarade nämligen körkortet idag! Grattis, grattis - hoppas du blir en bättre bilförare än undertecknad, haha.

Man börjar nästan känna sig gammal nu när ongsnyvicka' börjar ratta bilar på egen hand och hinkar öl på krogen helt lagligt.
Själv har jag haft körkortet i två år snart - närmare bestämt nästa vecka. Ja, harreligen; snart går man i pension också.

Grattis till typ 100 vuxenpoäng, Malin!

Fint folk är alltid välkomna

Nu är min helg över. I fredags fick jag slänga mig in i en bil direkt efter sändningen (kommer lite bilder från den sen) för att komma hem till Lycksele och jobba hela den riktiga helgen. Så för att få lite ledig tid la jag min helg från måndag till idag, trots att jag har sjukt mycket att göra i skolan. Men ibland måste man få ta det lugnt.

Det passade ju även bra då jag har haft finfrämmande hos mig sen i måndags. Hela järngänget - jag, Sandra och VD - åkte nämligen upp hit till Piteå tillsammans i när VD slutade jobba i måndags. Sen har vi bara lallat på; kollat på filmer, shoppat lite och ätit ohälsosamt stora mängder av mat, fika, chips, godis, glass... Ja, allt gott man bara kan tänka sig ungefär. Det har varit himla trevligt, och jag hoppas det kommer hit snart igen. Jag saknar mitt lilla gäng nå så kopiöst här uppe!
Fast tyvärr kunde jag inte vara helt ledig under deras besök då jag hade två examinationsuppgifter som skulle vara inne igår. Det kändes lite dumt att sitta och knappa på datorn när jag helst av allt ville vara social. Men det tror jag de hade överseende med, de är ju smarta djur som vet att a woman got to do what a woman got to do. Och det fick nog sin Anna-dos för den här veckan ändå, hoppas jag.

DeeDee (mitt nya smeknamn på VD) och Sandra lekte kockar i mitt lilla kök

Allt matintag orsakade storkonsumtion av dasspapper, därför införde jag återvinning

Två som skolkade från lektionen i bordsskick

Vi försökte ta en lagbild, men ett stort ego kom i vägen

Ett nytt försök - och det blev flott så det förslår!

Vi fick herrsällskap igår kväll i form av de fina killarna Ben och Jerry

Ja må han leva...

Idag fyller min käre far år! Världens mest intelligenta, bästa och vackraste pappa om man får tro honom själv. Och ja, som dotter till Svempa B kan jag väl inte annat än hålla med...

Grattis pappa!

Jag är ledsen att jag missar din födelsedag igen, men jag lovar att gottgöra det med en fin present nästa gång vi ses!

Far är rar!

Hur landet ligger

Jag har sjukt mycket att göra, och lite tid att göra det på. Hur som helst har jag avverkat min arbetshelg nu, ikväll ska jag filma mitt personporträtt på nytt med en ny ( och lite mer "speciell") person och imorrn drar jag hem till Piteå igen tillsammans med järngänget.

Vi hörs lite senare, med andra ord...

Missa inte vår sändning imorrn!

I morgon klockan 15.00 gör jag min debut som programledare i ett direktsänt tv-program. Och självklart kan ni se på programmet på webben genom att gå in på www.medieplattformen.se och klicka på "Kanalen TV" och sedan trycker ni er vidare till "Titta på Kanalen" (eller ännu enklare, klicka här).

Det är alltså ett nyhetsprogram, och som sagt börjar det 15.00 och räcker i tio minuter. Jag lovar att ni inte vill missa det!
(Tyvärr går det ju inte att se vad alla i "teamet" pysslar med, det vore nästan roligt att göra en bakom kulisserna-sändning också).

En dag i studion

Egentligen hade jag tänkt sitta på skolan nu och ägna kvällen åt redigering av mitt personporträtt, men planerna ändrades. Jag insåg att jag skulle få panik av att sitta på skolan ännu en kväll (dessutom har vi haft lektion hela dagen), så istället sitter jag hemma och fnular på min krönika. Eller rättare sagt har jag redan skrivit klart den, men jag vet inte om jag är riktigt nöjd. Jag får ta en funderare på ett annat ämne att skriva om, tror jag.

Det har i alla fall varit en riktigt rolig skoldag som mestadels har spenderats i studion. På fredag ska vi ha en livesändning i tv-kursen, då ska jag äntligen få stå framför kameran i form av programledare istället för bakom. Me like.
Hur som helst har vi dresserats i livesändningarnas ädla konst idag och jag har insett att det inte bara är att trycka på rec och köra när det ska produceras tv-program. Att få ihop ett nybörjarteam på 10 pers med bildproducent, scripta, tekniker, fotografer och programledare är ungefär som att få en hönsgård att kackla i takt. Men det går, bevisligen.

20 år måste ju bara firas

Så till festen i lördags, den var riktigt spektakulär... Hehe! Det var åtminstone inget partaj där folk spottade i glaset, vilket fick lite mindre trevliga kaskader som följd och när jag, Tina och VD kom från hotellet hade majoriteten av de som varit kvar antingen vaknat upp från en powernap eller så låg de och sov. Vilka partypeople va!
Men det var som sagt riktigt trevligt med hög ljudnivå, plockmat, Singstar och Old McDonald-dansen (ni ska få se sen, jag lovar!).
Dessutom stod huset kvar i söndags, ingenting gick sönder och vid halv fem-tiden fick jag prima städhjälp från några av brudarna. Ganska så skönt att betongkepan slapp konkurrens från städning när jag klev upp i söndags.
Jag tror jag lämnar det så, och låter bilderna få tala för sig själva. De som jag förbjudits lägga upp stannar däremot i min lilla bildmapp på datorn...

Triss i blondiner! Jag försökte kompensera min avsaknad av lugg med utåtstående öron.

En modern klassiker: vindruvor under läppen-posen! Jag stoppade in sex stycken och VD fyra, och vips så såg vi ut som Linda Rosings okända systrar!

Virrelivickanvd ser ju bara lätt plågad ut på den här bilden...

Coolingarna vid plockmaten (som mest ser ut att bestå av flytande föda?)

Tina säger hej till publiken!

Hon till höger ser ut att ha tuffa påtryckningar i ändtarmen

Close up på de festens nyktraste män

"Alltså, titta Malin på den här bilden!" fnissade jag i lördags. Tills jag insåg att Malin sitter i bakgrunden och att det är Tina som grimaserar i förgrunden. Det var lite småroligt.

Såhär mycket hålligång var det på sina håll när vi kom hem från krogen. Och jag kunde inte vara så taskig att lägga ut den här bilden ocensurerad.