Jag är inte direkt ledsen, men det känns ändå väldigt ledsamt.
Allt var ju väldigt väntat, båda hade tänkt likadant och vi bröt upp i samförstånd. Men det känns väldigt konstigt att inte längre vara en del av den som jag en gång trodde att jag skulle sätta bo och barn till världen tillsammans med. Det kanske var en smula naivt, men samtidigt måste ju den tanken vara en förutsättning för en förhållande - att man tror att det ska hålla livet ut.
Jag har fortfarande inte klurat ut om livslång kärlek är en lögn, eller kanske bara få förunnat. Men det är inte heller något jag vill ta reda på nu.
Det är över nu,
men jag kommer ihåg alla dagar med dig!
3 kommentarer:
Aj, beklagar uppbrottet :/ men ändå tur att ni båda var med på det så att det inte blev extra mycket ledsamheter. vad kan man säga, livet går vidare!hugs
Livslång kärlek finns absolut, ingen tvekan :)
BLÄÄÄÄÄ!
Skicka en kommentar