Just nu är jag rätt stolt över mig själv. Och det beror inte på att jag lämnade in hemtentan 23 minuter innan den skulle vara klar (fatta! 23 minuter!), och inte heller på att jag har gjort världens bästa arbete.
Istället gläds jag åt att jag har lämnat in ett så pass viktigt arbete som inte har varit helt hundra, och ändå inte fått jag-vill-bryta-ihop-och-dö-ångest. Den senaste tiden har jag börjat inse att man behöver inte vara störst, bäst och vackrast (även om det är himla trevligt när man väl är det). Ibland räcker det med att vara... Ja, bara 23 minuter innan deadline.
Nej, nu vill jag nästan fira denna tveksamma framgång med champagne. Synd att det närmaste jag har är en halv flaska Explorer i kylen...
3 kommentarer:
men jobbar du inte hur som helst i helgen? men om du inte gjorde det så är jag som sagt på !:)
Man kan inte vara bäst JÄMT.. det räcker med några gånger till och från :)
Heja Anna! Äntligen har även du insett att man duger även om man inte är bäst i allt. Alla är bra på NÅGOT och du är bra på MYCKET! Inget nytt under solen........
Skicka en kommentar