Jag kom nästan alldeles nyss innanför dörren till mitt hem i Piteå. Den korta promenaden från busstationen blev ett rent helvete. I onsdags när jag åkte rådde det vårväder med sol och plusgrader och jag packade därmed endast ner kläder anpassat för det - vilket jag fick sota för nu när det är minusgrader och blåser snålt. Brr, vad jag frös (och fryser fortfarande!). Det värsta var dock att min resväska som är försedd med hjul inte fyllde sin funktion. Jag fick släpa hem den på en oplogad backe, täckt med snö.
Väl hemma hade jag blodsmak i munnen och bröstet hävde som en bälg. Rena rama nära döden-upplevelsen!
Jag har kommit fram till att åldern börjar göra sig påmind ändå, när allt kommer omkring. Fysiken är inte längre vad den varit. Räcker inte ovanstående exempel för att bevisa det kanske dagens incident på jobbet när jag halkade på en blöt fläck och sträckte höften gör det.
HERREGUD, DET HÄR HAR INTE VARIT MIN KROPPS HELG!
Nu blire sängen, måste ju vila upp gammkroppen så jag härdar en vecka till av föråldring...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar