Buzz + Coco

Toy Story 3 var nästan precis så bra som jag hade föreställt mig innan! Ingen nyfunnen favorit, men den fick mig ändå att garva som fan och minnas tillbaka till det glada 90-talets mitt. Delarna där Buzz Lightyear får spanska inställningar skrattade jag mig harmynt till. Så jäkla kul!

Under bion fick jag förresten världens ögonvärk, konstigt nog. 3D-glasögonens fel? Nu åker i alla fall linserna ut och jag passar nog på att vika in årorna i samma veva.
Tänkte avsluta augusti på ett värdigt sätt genom I Blame Coco:

Nostalgisk biokväll

I kväll ska jag dra på bio och se Toy Story 3. I vanliga fall är animerade filmer ingen storfavorit men denna ser jag fram emot att se eftersom jag gillade ettan när jag var liten. Det blir nog en nostalgitripp i biomörkret!

Tillbaka till skolbänken!

Hösten är numera ett faktum! I kväll hade jag ett kärt återseende med Korpens träningslokaler, vilket om något är ett tecken på att löven snart kommer gulna. Ja, jag vet inte hur det är med er kära läsare men under sommarmånaderna brukar jag låta pulsen slå i viloläge för det mesta (tyvärr!).

I morgon är sommarlovet definitivt slut då skolan drar igång igen. Trots att jag har det tyngsta året framför mig känner jag mig pepp på att sätta mig i skolbänken igen. Kanske inte för att kursen medieteori känns speciellt upphetsande utan för att jag får återse träffa alla igen! Det ska bli awsome att få jämföra vem som har inhandlat det snyggaste pennfodralet och förändrat utseendet mest, hehe.

Nu ska jag hoppa in i duschen och därefter snöra mig på soffan och se Seven. Har ni inte sett den tycker jag att ni ska slå på Kanal 9 klockan 21, för den är grym!

Surströmmingspolkan i Norrland går...

Eftersom jag har varit rent utsagt värdelös på att blogga de senaste månaderna kommer det att poppa upp inlägg med sommarminnen lite nu och då. Det är ju alltid trevligt att tänka tillbaka på den underbara årstiden som har lämnat oss - åtminstone för mig, hehe.

Nåväl, jag börjar i bakändan i kväll. Förra fredagen hade jag och min släkt surströmmingsfest hemma hos mormor. Bortsett från stanken från den ruttna fisken och de oinbjudna myggen var det väldigt trevligt! Det är alldeles för sällan jag träffar släkten på mammas sida numera så det var ett riktigt bra initiativ av min ena moster att dra ihop nåt sånt här. Rätt roligt också att vi var fyra generationer - min kusin Angelica hade med sig sina två barn - som träffades!

Jag gjorde dock som ungarna och hoppade strömmingen till förmån för en grillad burgare. Trots odören som omgav mig smakade den ypperligt!

Johan var första skitluktsspridare. Ja, eller surströmmingsburksöppnare om man så vill.

Då jag inte vet hur pigg släkten är på att hamna på min blogg lägger jag inte upp någon bild på dem - förutom den här översiktsbilden då som visar nästan hela gänget och vårt snygga långbord. Mamma och Putte ser förresten ut som värsta arbetsledarna där de står och pekar åt varsitt håll...

Okej, den här bilden vet jag att M&M inte vill att jag ska lägga ut, men deras provisoriska myggskydd var så söt-fula att jag inte bara kan låta bli. Hemma hos mormor lämnar vi allt vad fashion heter därhän!

Min gulliga mormor! Hon är faktiskt en utav mina förebilder, men det berättar jag kanske om en annan dag...

Systeryster jobbade när "partyt" drog igång och kom först när vi hade ätit. Lyckligtvis (?!) fanns det fisk kvar till henne med.

Mamma (i en ny myggrustning) och brorsan.

Min vän är en konstnär

Den här fina tavlan fick jag av Sandra för några veckor sedan. Hur snygg är den inte?!
Nu måste jag bara hitta en lämplig bit av väggen att pryda med detta konstverk med!

Det här är förresten andra tavlan jag får av henne (HÄR kan ni skåda den andra!). Tack för att du skämmer bort mig med dina fantastiska alster vännen!

Is it a keeper?

Okej, nu tänker jag snällt be er om lite smakråd. Denna söta klänning fick följa med mig hem i fredags men jag är lite osäker på den. Trots att den är är förtjusande i all sin enkelhet känner jag mig lite som en skolfröken i den.
Såå, vad tycker ni? Ge mig åtminstone en hint genom att like:a/dislike:a inlägget!

Som om jag aldrig farit härifrån

Det är rätt märkligt hur fort någonting kan förefalla sig helt som vanligt igen. Efter att ha varit borta från ett ställe - en hel stad, faktiskt - i tre månader är jag efter tre dagar ett med stadsbilden igen.

Igår kändes det inte som att jag inte festat här på 14 veckor. Det skulle lika gärna kunnat vara förra helgen jag satt och drack ett, två, några glas vin på Bäckis.
En spelkväll som vi haft i kväll hade kunnat inträffat senast för bara någon vecka sedan.
Att umgås, prata och skratta med mina vänner från Sveriges alla hörn känns lika naturligt och härligt som förut, fastän vi i ärlighetens namn inte hörts av mycket alls under hela sommaren.

Allt detta känns så himla, himla bra. Att bara luta sig tillbaka och falla rätt in i rutinerna igen. Det invaggar mig i en äkta trygghet. Jag förstår om rutiner och vanor kan låta tråkigt, men det är faktiskt inte alltid negativt. För mitt i det där man redan känner till poppar det upp överraskningar, äventyr och händelser som sätter guldkant på en redan ypperlig tillvaro.

Puss på er!

That's how you longboard!

BAH, jag försökte just författa något som skulle likna ett inlägg men det står still i skallen. I väntan på att hjärnsläppet ska ge med sig bjussar jag på en video som jag och bästaste VD spelade in för några veckor sedan:

Älskar mitt skratt där vid 0:18 :D

Alternativ armträning för en nybliven brunett

Fasen vad ont i axlarna jag har! Hela dagen har spenderats inne i Piteås butiker och kassarna som följt med utifrån har tyngt ner mitt stackars axelparti. Men trevligt har det varit. Jag har hunnit träffa flera underbara människor som jag inte sett på hela sommaren och samtidigt fyllt på höstgarderoben lite smått. Förutom lite kläder och sånt följde även 16 stycken galgar med mig hem. Till mitt stora förtret kom jag igår på att jag hade glömt att ta med mig mina klädgalgar från Lycksele, så för tillfället ligger en massa plagg i en enda stor hög...

Förutom att allt gick åt helvete igår när jag packade upp - jag stod och svor konstant för mig själv - känns det bra att vara tillbaka! I kväll blir det första Piteåfesten för säsongen, efter det är jag nog helt tillbaka på banan.

Och förresten, såhär ser nya hårfärgen ut:

Sommarens soundtrack

För mig har varje sommar sitt soundtrack. Oftast innehåller de av en eller flera sommarplågor som, trots att de fyller kroppen med obehag, etsar sig fast i minnet och för alltid blir förknippad med ett visst års varma period. Fast framför allt är det de bra låtarna man minns (eller mest av allt vill minnas), och sätter upp på en fiktiv Best of summer-lista.

Dessa tre låtar kommer jag för alltid förknippa med sommaren 2010:

Robyn - Dancing on my own
För att den helt enkelt var sommarens bästa låt (introt säger jag bara!).



Yolanda Be Cool & DCUP - We now speak americano
För alla spontana, roliga danser som uppstått till denna låt.


Oskar Linnros - Genom Eld
För att den får mig att minnas Oskars briljanta spelning på PDOL och varit sensommarens pepplåt numero uno.

Ett helt liv på rullhjul

Jag håller på att packa ihop mina prylar för fullt. Vet ni hur jobbigt det är?
Inte nog med att det är tidskrävande och tråkigt. Dessutom känns det som att jag proppar ihop hela mitt liv i en resväska (eller flera väskor, rättare sagt).

Tyvärr återstår ändå det allra drygaste biten: Att packa upp allting igen när jag kommer hem imorrn! Flyttning av en hel garderob tär tammetusan på psyket.

Bye bye blonde!

Internet är tillbaka men min blonda hår är ett minne blott.

Det förstnämnda hinner jag bara avnjuta en dag eftersom jag åker hem imorrn - men hey, i Piteå finns det obegränsad surftillgång! - men min nya hårfärg njuter jag inte av riktigt ännu... Jag måste vänja mig vid att återigen vara brunett innan bildbevis kommer!

I samhällets utkant

Sommaren har inte precis gått i bloggens tecken för min del, som ni (de få läsare jag har kvar?!) kanske har märkt. Den senaste veckans tystnad har dock inte berott på ointresse för internet som tidigare, utan på att Johan inte längre har något internet längre......... Åtminstone inte förrän leverantörjävlarna bestämmer sig för att plugga in kontakten igen.

Så det här är helt seriöst första gången på över en vecka jag surfar på world wide webs vågor. Det känns faktiskt lite ovant: När som helst börjar jag kanske dra pekfingervalsen över tangentbordet.

Nåja. Det här är min sista vecka i Lycksele för i sommar. Senast på torsdag vänder jag uppåt igen och det ska bli så skönt att komma tillbaka till civilisationen igen. I Piteå finns ju faktiskt internet.

(Blir tvungen att sätta punkt där. Min bitterhet/abstinens håller på äta upp mig och dessutom måste bloggvanan återuppbyggas successivt.)

Blä, kort och gott.

Grått, grått, grått. Trist.
Det här vädret bryter sakna ner mitt goda humör och livslust. Ska bli skönt att fara på jobbet nu, då slipper jag engagera mig i annat.

I lördags rådde annat väder, annat humör, andra aktiviteter. Var god återvänd!

Cry-baby

Med bakgrund av att jag sov lite i natt och ska öppna imorrn hade jag tänkt göra en tidig kväll. Jag tror dock att det skiter sig eftersom jag är helt söndergråten och inte kommer kunna somna än på ett tag.

Men lugn, ingenting farligt har hänt. Jag och syrran har bara sett Allt för min syster haft böl-VM. Innan vi slog på den trodde jag inte alls att jag skulle fälla någon tår: Filmer som andra upplever sorgliga brukar jag oftast tycka inte är så ledsamma. Men tjena, den här filmen tog verkligen knäcken på mig. Tur att jag tog bort sminket innan vi såg den säger jag bara.

(God natt.)