Marknadshelg i L-sele

För någon timma sedan landade jag återigen i gamla kära Lycksele. Det är jobb som gäller hela helgen vilket känns sådär eftersom det är marknad här. Det innebär nämligen inte (enbart) att tanterna får gå ut och lufta rullatorerna samtidigt som de spanar på garn, som min kära Alingsåsvän vill tror. Nej, Lycksele marknad är väl snarare synonymt med fest och ett jäkla drag.
Meeeen, jag får se det från den ljusa sidan - att bli påhälsad på Shell av en massa fyllskallar är ju inte fy skam.............

Nu ska jag och Johan svänga ihop en svensk klassiker till middag - TACOS! Som jag har längtat, var tusen år sedan jag åt det.

Min badpojke som jag är tillfälligt inneboende hos i helgen

*) Rubriken är ytterligare en blinkning åt Emma.

Grym helg, extra skoningslös mot fötterna

Insåg just att det kanske skulle vara på sin plats att yppa några ord om helgen som var. Umeå bjöd på tårta (eller ja, rättare sagt gjorde VD det), utökning av garderoben, All Stars-middag (tradition för fasen!), partaj, onda fötter och för lite sömn.
Det sista orsakades av att jag vaknade på söndagsmorgonen och trodde att klockan var kring 10 fast den i själva verket var 8... Fast då hade VD redan varit vaken ett bra tag!

Helgens hjälte var för övrigt Sandra som körde som en skottspoling mellan Umeå och Lycksele för att både hinna jobba och förena hela järngänget. Thumbs up för det!

Snodde denna bild tagen under lördagskvällen från Sandras blogg eftersom jag inte knäppte ett enda kort själv på hela helgen...

Silver sparkles i väntan på Hunter green

Jag gillar mitt nya nagellack - Silver sparkles från Isadora - väldigt, väldigt mycket. Lite minxkänsla över det hela utan att jag behövde punga ut 400 spänn! Fast jag väntar ändå tålmodigt på att höstfärgerna ska komma. Borde inte de vara här snart? Löven på träden gulnade ju för flera veckor sedan!

Ja, ni hör. Det är stora tankar som rör sig i min skalle i kväll.

Inte lätt att få till skärpan med självutlösare, men färgen framgår ju ändå på ett ungefär.

Ny erfarenhet - ny vana?

Jag känner mig berövad. Tingesten jag blivit fråntagen är en känsla.
I morse skulle jag nämligen lämna in reportaget jag slet med under hela gårdagen, men upptäcker då att deadlinen är först i morgon. Jag som alltid brukar bedriva en kamp mot klockan. Ständigt brukar jag gå segrande ur striden och kan torka svettdropparna från tinningarna när jag inser att uppgiften är inne hela fyra minuter till godo.

Men det är en rätt skön känsla att vara klar i tid också. Jag tror faktiskt att jag ska försöka vara ute i god tid fler gånger.

Kalashelg i U-town

Jävlar i min låda vilken kalashelg jag har haft i Umeå tillsammans med mina fina, fina vänner! Tyvärr har jag en deadline som ligger som en snara runt halsen SO NO BLOGGING förrän repet är lossat.

Vi hörs snart!

Iron weekend

Imorrn är det fredag och då har jag föreläsning. Fast det är inte det jag ser fram emot (hur intressant den än må vara) förstås. Nej, så fort skolan har slutat ska jag åka till Umeå för att gratta VD som fyller år. Sen ska jag hänga med henne och Sandra heeela helgen! Skitkul, med tanke på hur mycket jag har saknat dem. Nog för att jag hade förmånen att träffa dem för två veckor sedan när jag var i Lycksele men det var alldeles för lite. I helgen vill jag få en järngängetöverdos.

Än är det dock bara torsdagskväll och den ska jag avnjuta med en film hemma hos mr Det Är Min Hamburgare. På tal om honom följer här två tidigare opublicerade från kräftskivan på just André. De skulle lätt kunna illustrera ordet "fyllskall" i norrlandsencyklopedien.


Ps. Jag tog mig iväg till spinningen imorse trots att jag var helt död när väckar'n gick igång. Jävlar vad bra jag kände mig efteråt!

En aktiv kropp ger en aktiv hjärna (eller?)

Det har verkligen inte varit min dag idag. Istället har det varit den förbannade skrivkrampens dag. Jag gick upp (hyfsat) tidigt i morse för att knåpa ihop ett reportage på 7000 tecken. Några timmar och bara 1900 tecken senare insåg jag att allt bara blev skit.

MEN! Så kom jag hem från mitt favoritpass aerobic intervall med endorfinerna virvlande genom kroppen och insåg hur jag skulle istället. Så imorrn är det jag som kliver upp i ottan och beger mig på spinning - sedan ska jag skriva ett sjuhelvetes bra reportage.

Så gör vi. Vem anmäler sig frivilligt att väcka mig sådär vid 6-snåret?

Storleken har betydelse under lördagskvällar

I helgen fick jag minsann bevisat för mig hur liten min lägenhet verkligen är - två gånger!

Först blev jag varse det i lördagskväll. Då gick förfesten av stapeln på mina 28 kvm, vilket inte räckte långt när folk började strömma in. Jag var ambitiös och räknade alla (?) när vi satt ner på golvet körde en dryckeslek. Vid det tillfället var vi 22 pers. Därefter blev jag lite för susig i skallen för att hålla räkningen men några fler tillkom i alla fall. Jag förstår ärligt talat inte hur allt höll. Hade inte varit förvånad om väggarna var utslagna när jag vaknade i söndags precis. Det enda som hände var att toadörren lossnade ett tag. Turligt nog var det någon (bajsnödig?) som satte dit den igen så jag slipper hänga upp ett draperi i badrumsöppningen.

Andra gången jag fick det bevisat för mig att min lägenhet är pytte var i söndagskväll, när jag skulle baka bullar. Innan slutet hade jag deg (bulldeg, inte pengar tyvärr) överallt och jag lovade mig själv att aldrig mer baka något som behöver mer plats än i en bunke. Söndagsfikat hemma hos mig kommer hädanefter alltså bestå av olika sorters kladdkaka.

Lördagens festligheter föregicks av journalistfika hemma hos Tina. Jag och Dennis hade fixat ihop en härligt färgämnesspäckad chokladtårta.

Min partner in tårtbak och mästerverket.

Lördagsstassade Sandra och jag

Bäckis egna bongardrottning Emma

André, även känd som Mr Det Är Min Hamburgare efter lördagens fyllekäk

Helan och Halvan, lilla Sandra och långa farbrorn eller något i den stilen

Senare på kvällen satte mästerfotograf Kvist klorna i min kamera vilket resulterade i bilder likt den ovan. Det kanske finns något kreativt tänkande bakom dem, men som vimmelbilder är de kassa (och jag besparar er därmed resten).

Double fail

Gissa om jag fick en smärre chock igår eftermiddag när jag öppnade dörren som någon nyligen knackat på och fann min pojkvän där utanför? I min skalle satt han i lastbilen på väg hem från Vilhelmina, men den luringen hade lyckats fintat mig!
Där stod han i alla fall med en ros i handen på äkta Don Johan-manér och gav mig en väldigt fin överraskning. Fast lite putt blev jag för att han hade överlistat mig och mina känsliga överraskningsspröt.

Gårdagens frisörbesök blev förresten inte alls ett klipp. Har gått med uppsatt hår ända sen jag kom hem från salongen - då förstår ni hur nöjd jag är. Fan, varför skulle mina farhågor besannas? Jag ska aldrig mer klippa mig hos en oprövad frisör igen.

Toppningen som blev en alldeles för kort tantfrisyr. Jag vill vara rockig, inte damig!

Utsätter mig för min stora skräck

Det var inte utan att jag vaknade med en klump i magen imorse. SD i riksdagen. Herregud. Men det är bara att vänta och se vad som händer...

På en stund ska jag göra mig kvitt några slitna hårtoppar vilket känns lite jobbigt eftersom jag lider av något så fånigt som frisörångest. Fast jag har bott i Piteå i över två år har jag ännu inte vågat boka tid på någon salong här, klippningarna har jag alltid skött i Lycksele då jag vet att Cristel gör ett bra jobb. Men nu ska jag alltså go wild and crazy och kasta mig ut i det okända. Återkommer med resultatet.

Såhär tjusig var jag under mitt förra frisörbesök. Lyckligtvis var detta bara förpigmenteringen, i slutändan blev färgen väldigt bra.

-

Frustrerad. Arg. Förvånad. Besviken. Äcklad. Ledsen.

Kort sagt är det känslor som går genom kroppen när vi har röstat in främlingsfientligt parti i riksdagen. Nu håller jag tummarna för omval.

Vote!

På en liten stund ska jag bege mig iväg till min vallokal och rösta. Det hoppas jag att ni läsare också gör/har gjort, oavsett om er röst är röd, blå, grön, rosa eller blank. Avstå däremot gärna att rösta lila!

Kung av ingenting alls

Egentligen vill jag inte nämna ett ord om den där serien. Knappt erkänna att jag har kollat på båda avsnitten hittills. Men eftersom jag inte kan låta bli: Kungarna av Tylösand - Dräggen av Tylösand - kanske kände sig som Halmstads majestäter i somras med all Bacardi som skvalpade runt inne i deras tomma skallar. Nu när programmet har börjat sändas är de istället Sveriges största losers.

En annan slutsats jag har dragit idag är att en riktig jäkla pulstopp är den ultimata lösningen på energidippar. Har suttit på föreläsning hela dagen och när jag kom hem hade jag noll och inga krafter. Ett hysterisk svettigt men lika roligt aerobicmix pass senare var jag som en ny människa. Att göra slut på energi ger ny energi!

God natt på er!

BFF

Vid lunchtid i söndags gled VD in på Shell med en tårtkartong under armen. Den gröna bakelsen som gömde sig i lådan var på sätt och vis tillägnad mig. Inte för att jag har fyllt år under det senaste halvåret eller för att jag hart gjort något väldigt speciellt nyligen.
Nej, det gröna bakverket var prytt med siffran "5" och min vän hade inhandlat den för att vi har varit just vänner i fem år nu i september.

Då jag lärde känna Viktoria (som VD faktiskt heter) gick vi första året på gymnasiet. Hon hade permanentat hår och jag minns bara att jag hade sett henne en gång innan dess. Då stod hon och skrek argt till sin syster på nämnda bensinmack, på ett sånt där syskonkärleksaktigt vis ni vet.
Nu har VD bytt ut sitt långa krull mot en blonda syntfrilla och hon har aldrig vrålat åt mig på samma sätt som den där gången jag såg henne först. Fast hon är fortfarande samma tjej som jag lärde känna några veckor in på samhällslinjen: Skitrolig, generös, energisk, rätt udda och världens snällaste.

Om 45 år ska jag köpa en tårta med siffrorna "50" på.

Min fina vän sedan fem år tillbaka

Meat is fashion

Angående Lady Gagas köttklänning på VMA:
Det är inte en ny idé - i Top Model säsong 10 posar modellerna inlindade i kött.
Den är inte speciellt provocerande heller - vi vanliga dödliga som inte tänker på djurrättsfrågor går runt i skinn dagligen.

Däremot är skapelsen jäkligt kittlande! Undra om detta kommer bli en ny trend? Fashionistas kutar runt i baconvästar på stan och festar loss i sidfläskboots!
Fast om det mot all förmodan skulle bli verklighet hoppas jag verkligen att det är en vintertrend. Fatta lukten av härsket kött som skulle uppstå om köttplagg bars sommartid...

Ett steg ut ur konfortzonen

Precis som förra måndagen satt jag i kväll bänkad framför Biggest Loser Sverige. Jag trodde inte att programmet skulle tilltala mig eftersom jag sett nån snutt av den amerikanska versionen och tyckt det varit rent blaj. MEN den svenska upplagan är ju rent fängslande och dessutom inspirerande. Trots att jag inte är överviktig blir jag jättemotiverad att träna hårdare. Något som Tanja Djelevic sa förra veckan har särskilt sporrat mig:

Om man alltid håller sig på den nivå där man är bekväm - mentalt eller fysiskt - då kommer man ju ingen vart. Då är man ju bara bekväm, då gör man bara det man kan. Man måste få lite ont, man måste tycka att det är jobbigt och man måste tycka att det är obehagligt. Det är nödvändigt för att man ska fortsätta framåt.

Med de orden i bakhuvuden kör jag lite hårdare på passen. Det är bara när svetten rinner ner i ögonen som jag pausar i ett set, för det gör så förbannat ont. Hehe!
Jag kan ha sagt det förr men nu jäklar ska det byggas magrutor och andra läckra muskler. Eller ja, lite antydan till det åtminstone.

Saker jag gjort medan bloggen stått stilla

För några timmar sedan kom jag hem från en tre dygns-vistelse i Lycksele. Där har jag spenderat min vakna tid till att jobba, skriva reportage, luncha med Sandra, rensa ur huset, gratta Sussi på 30-årsdagen, tagit en öl med Lisa på puben, ätit tårta med VD och pussat på Johan den korta stund vi hann ses eftersom han har jagat älg på bortaplan.

För att fira att jag har hunnit med allt detta ska jag lägga mig i sängen och avnjuta fredagens avsnitt av Idol. Ja, för det hann jag faktiskt inte se!

Min mysiga måndagsmiddag

Alldeles nyss slukade jag de sista resterna från måndagens trerättersmiddag. I samma stund kom jag på att de kan vara på sin plats med en liten offentlig utvärdering.

Maten var lyckad, om jag får säga det själv. Självklart påbörjade jag kockandet lite väl sent men när Emma knackade på dörren var jag ändå i princip klar ändå. Det ska erkännas att jag var lite nervös inför att servera henne mitt ihop-kok eftersom jag inte är någon superkock (vilket ärligt talat beror på ointresse från min sida). Efter första tuggan av förrätten släppte dock oron. Jag tyckte att maten var god, Emma uppskattade den också och allt var frid och fröjd. Nothing to worry about helt enkelt! Dessutom hade jag riktigt roligt under tiden jag snodde ihop rätterna, trots att det var rätt stressigt, så det är inte omöjligt att det blir fler middagar.

Det här stod på min meny:

Förrätt: Prins Charles bakelse
Räkröra serverad på vitt bröd, toppad med krossade ostbågar och löjrom.

Huvudrätt: Pappas favorit
Fläskfilégratäng med champinjoner. Här serverad med klyftpotatis och sallad.
(Den här rätten blev dock lite misslyckad eftersom det skulle bli mer sås till gratängen...)

Efterrätt: Exotisk fruktkompott med passionsfraiche
En jävligt god efterrätt helt enkelt. Hojta om ni vill ha receptet!

Stirrar döden i vitögat

Just nu är jag så pass omgiven av döden att mina nattliga drömmar handlar om att nära anhöriga avlider.

Det sorgligaste är nästan att det beror på att jag håller på med ett reportage som handlar om död. Inte ska man väl behöva vakna upp med en klump i magen på grund av något man skriver om..?

Sex hos mig

Okej, rubriken blev kanske rätt missvisande, för i kväll ska det inte idkas älskog hemma hos mig! Överskriften är istället tänkt som en blinkning åt programmet Halv åtta hos mig som börjar i kväll - vilket passar väldigt bra eftersom jag ska bjuda Emma på trerätters. Hon fyllde nämligen år i augusti och middagen är min present till henne.
Tyvärr kan jag inte yppa något om menyn ännu ifall min kära gäst skulle råka besöka min blogg innan klockan 18. Jag vill att rätterna ska vara en överraskning för henne.

Däremot kan jag avslöja att jag kände mig som en alkoholist idag när jag var inne på systemet. Hade tänkt köpa ett visst vin och när jag inte hittade det frågade jag en anställd. Det visade sig att vinet helt plötsligt blivit en beställningsvara men den vänliga bolagsmannen upplyste mig om att de skulle kunna ha det hemma om 2-3 dagar. Jag avböjde tacksamt och sa att jag behövde det i kväll varpå han utbrister "PÅ EN MÅNDAG?" som om jag vore värsta suputen.
Men alkisstämplar är sånt man får ta när det vankas finmiddag på en måndag. Hellre det än att servera cola till... ja, vad det nu än blir!

Där fick jag så jag teg!

Håhå jaja (säger jag likt en gammal gubbe). Jag fick sannerligen vad jag bad om! I veckan har jag skolarbete upp över öronen att ta itu med. Men det är bara att spotta i nävarna och ta i. Bloggen kan eventuellt bli lidande (ännu en gång), hör ni ingenting av mig på ett par dag vet ni vad jag pysslar med i alla fall.

På tal om gubbe var det en mogen man på 65 jordsnurr som lutade sig fram mot mig på Kalles i fredags och sa att jag var söt. Jag tackade men avvisade snabbt hans raggförsök. Nog för ålder bara är en siffra men jag är ju faktiskt upptagen.

Ett sjöslag till kräftskiva

Igår var jag på en kräftskiva som man kort sagt skulle kunna sammanfatta som ett mycket trevligt sjöslag. Det var faktiskt det första riktiga kräftkalaset för min del och jag blev absolut inte besviken!
Förutom själva maten hade vi alla tillbehör som sig bör: Hattar, haklappar, girlanger, nubbe och sånghäfte. Som jag sa igår, det känns väldigt vuxet att sjunga snapsvisor på fester.

Efter att våra magar var mätta och torra strupar uppblötta spårade festen lite grann. Fast på ett roligt sätt, ska tilläggas. Hur som helst bar det efter tolvslaget av ut för oss som fortfarande stod pall. Tanken var att vi skulle in på Challenge men eftersom det var nästintill dött där hamnade vi på Kalles till slut. Rätt kul ändå, med tanke på att jag inte varit där sedan förra hösten!

Kvällen slutade med slumber party nere hos Emma där jag och Sandra kojade på luftmadrasser. Inte det bekvämaste kanske, men väldigt smidigt att vakna upp till bakishänget på en gång!

Simon och Sandra drog på sig haklapparna redan innan vi satte oss till bords

Goda, men ack så pilliga

När festerna är föräldrafria får man lov att leka med maten

André ser ut att vara glad i hatten, men han råkade faktiskt bara blinka (visst är de tjusiga i haklapparna förresten?!).

Hattparad!

Parteeey!

Brynte kikade förbi för att insupa kräftdoften

Dags för en uppgradering

Just nu går jag omkring i kamerabytartankar.
Förra året köpte jag en Nikon D40, nu fnular jag på att uppgradera mig till en D90. Har hunnit testa både nämnda och Canons kameror under året och fastän båda företagen kan tillverka bra systemare tror jag att jag klamrar mig fast vid Nikons vid ett eventuellt byte?! Är ju som smidigt när jag är van vid menyerna och så...

Någon som har ett stalltips till mig i frågan? Speak out!

Död på ett skönt sätt

Varför ska det alltid börja regna så fort man tänker tanken "promenad" (eller annan valfri utomhusaktivitet)? Fyra sekunder efter att jag hade postat förra inlägget öppnade sig himlen och det började vräka ner! Turligt nog är jag inte den som fruktar vatten utan jag tog en runda ändå och kom hem, visserligen blöt, men även piggare och gladare.

Efter spinningpasset var jag också blöt - av svett! - och död.
Fan vad jag älskar spinning! När mjölksyran börjar forsa genom kroppen känner jag verkligen att jag lever. Och då är det inte så farligt att vara död ett tag efteråt.

Hästflinet efter en stund i regnet!

Tänk om hösten hade kunnat dröja några veckor till...

Här i Piteå visar termometern 13.3 grader idag och jag går runt i shorts. Jag klamrar mig desperat fast vid sommaren kan man lugnt säga.

Förutom att jag går runt och fryser helt frivilligt gör jag inte många knop. Har tvättat under förmiddan och mellan maskinbytena har jag bara varit lat. Egentligen är dessa lektionslösa dagar mellan föreläsningar och lektioner rätt värdelösa - åtminstone när man inte har hunnit få något skolarbete att ta itu med (påminn mig om att jag har sagt det där när tentaperioderna börjar...). Nu när jag är taggad på att plugga vill jag inte fylla dagarna med navelpetande!

Hade tänkt ta en långpromenad snart och i kväll blir det spinning! Måste tillägga det för att framstå som duktig på något vis i alla fall...

Fan vad jag saknar att kunna gå med bara ben utan att frysa häcken av mig! Och så saknar jag min långa lillasyster också...