Dag 8 - Ett ögonblick

Bakom oss ligger två timmar av tålmodigt väntande. Mitt mellangärde har fått ta emot fler smällar än någonsin, jag är nästintill svimfärdig och ett oräkneligt antal tjejer i sämre skick än jag har skickats över mitt huvud under tiden vi stått på ett och samma ställe. Trycket från de 20 000 personerna som befinner sig längre bak i publikhavet gör sig påmint i varje kroppsdel.

Jag står just precis utom räckhåll för dricksvattnet som säkerhetsvakterna portionerar ut till gapande käftar. VD som befinner sig på min högra sida får däremot vatten från de röda drickesflaskorna med jämna mellanrum. Hon förser mig med vätska genom att först ta en munfull och därefter spotta det i mitt gap. Vatten med salivinslag har aldrig smakat ljuvligare.

Så står han plötsligt där. Upphöjd och bara några meter ifrån oss framstår han som ett mytomspunnet väsen, vilket ligger nära sanningen.
Den långa prövningen i trängseln är genast bortglömd och magi uppstår. Mina ögon börjar tåras av upprymdheten men jag tränger snabbt bort dem. När man befinner sig så nära Marilyn Manson gråter man inte.