Ett halvår utan den bästa

Det har gått ett halvår sedan den där fruktansvärda tisdagskvällen. Jag har försökt sätta ord på mina känslor förut men det går inte finna i de rätta. Inga ord är tillräckliga för att beskriva det tomrum som Johan lämnade efter sig.

Det går inte en dag utan att hjärtat värker till av saknad. Det går inte heller en dag utan att jag ler för mig själv när jag sitter försjunken i minnena den där underbara karl'n lämnade efter sig. Min fina, fina pojkvän. Kom tillbaka så skaffar vi fler minnen tillsammans!

Snart är det påsk också, höjdpunkten på året enligt Johan. Redan under sommaren då vi blev tillsammans tjatade han om påsken och när den väl inföll var han som ett enda stort lyckorus under hela helgen. Just den bilden ska jag försöka framkalla på näthinnan när saknaden gör som ondast.