Monika Nyströms sommarprat är det som berört mig mest under programserien hittills. Under de 90 minuterna hon talade om sorg och saknad fällde jag många tårar, både av medkännande och igenkännande. Jag och Johan fick bara en kort tid tillsammans. Vi hann aldrig ens tänka tanken på att gifta oss och det där med barn kom vi bara så långt med som till en diskussion om vilka namn våra eventuella framtida knoddar skulle få (vi var inte överens). Ändå kunde jag verkligen känna igen mig i Monikas historia och känslor. En mening som hon yttrade i början av programmet tyckte jag var så väl formulerad och stämde så bra att gärna tar den och gör till min egna:
Vår kärlek var för vacker för att låta den bli till bittra minnen och sorgesvart dysterhet.
Lyssna och bli berörd du med.
1 kommentar:
Jag läste om henne i Året Runt, stark människa! Precis som du :)
Skicka en kommentar