Min umgängeskrets i Umeå är ganska begränsad. Visst känner jag en del människor som bor här men nu när jag flyttat hit under sommaren tycks alla ha flytt stan. Och om de är kvar i Umeå är det strängt upptagna. Eller så låtsas de vara upptagna för att undvika mig?
Tidigare i veckan har jag inte träffat en levande själ efter jobbet. Ja, om man inte räknar med busschaufförer, Ica-anställda och annat löst folk förstås. Fram till i tisdags var det enbart gött att umgås med mig och mina hjärnspöken. Fick liksom min sällskapskvot uppfylld i helgen. Men igår, då jävlar slog abstinensen till! Försökte hitta någon att hänga med, hänga på, klänga på men nehej. Alla var upptagna.
I kväll kom dock räddningen: Mamma och Micke hade vägarna förbi Umstan och de ville mer än gärna träffa mig. LYCKA.
Nu när de har lämnat mig har jag förstått att jag måste bredda mitt nätverk, kanske föra in en kontaktannons under rubriken "vänner sökes"? Kan ju börja så smått här i bloggen: Bor du i Umeå och är sugen på att umgås? Jag är faktiskt inte fullt så psycho som jag framstår.
4 kommentarer:
Hurru! Om du är kvar närmre hösten och kanske till och med under hösten så kan vi dricka kaffe och surra så öronen blöder. Jag tror det skulle vara roligt. Och ja. Vi kan dricka annat också. Som vin. Och äta surkräm och lök chips och ja, vi kan vara tyst med.
Hoppas du fått napp på din "kontaktannons". Det var LYCKA för oss också att träffa dej i "storstan":-) Saknar dej här hemma. Kram
Haha, stackare, du får följa med oss ut någon gång! (om du vill dårå, även fast jag läser fel tidning...)
Emma: Det vore sannerligen en ära, trots ditt tveksamma tidningsval ;)
Skicka en kommentar