Berörd och smått förstörd.

För drygt två veckor sedan, på Alla hjärtans dag faktiskt, la vi oss tillrätta i soffan framför We need to talk about Kevin. Det var en allt annat än romantisk film. Faktum är att jag aldrig känt mig så psykiskt nedbruten efter att ha tagit del av en fiktiv historia. När eftertexterna började rulla kändes det som att all livsglädje runnit av mig.
Trots det tycker jag att filmen är helt oerhört bra. Att kunna beröra så djupt tyder ju på det och livslusten kom faktiskt tillbaka rätt snabbt. Men jag skulle nog bara rekommendera mina värsta fiender att se den! Mina värsta fiender och jobbigt käcka personer.

Någon dag senare såg vi Dogtooth. En helt bisarr, smårolig och väldigt intressant rulle. Den mina vänner rekommenderar jag alla att se. Seså, lyd mitt råd!

Ond unge, minst sagt.