För om håret var skitigt, eller bara allmänt bråkigt, när det var långt kunde jag (som är totalt okunnig på att styla hår) bara dra det bakåt i en hästsvans så var det högst ytliga i-landsproblemet löst. Är håret skitigt nu, eller bara allmänt bråkigt, finns det bara en lösning: Att tvätta det. Och även om det går mycket fortare med kort kalufs tar det ju mycket längre tid än hästsvansmetoden.
Sedan behöver jag väl knappast ens nämna det här med att min frisörbesöksfrekvens höjts lavinartad sedan i höstas? Tidigare klippte jag mig max två gånger per år. Nu springer jag till frissan varannan månad. Allra helst skulle jag vilja göra det varannan vecka för att undvika Gustav Vasa-looken.
Turligt nog har jag hittat en helt fenomenal frisör och det är nog på grund av henne som jag håller ut med korthåret. Nu i torsdags blev det kortare än aldrig förr och dessutom lite rosa i luggen (tyvärr flippade färgerna på bilderna nedan, men det blev i alla fall väldigt fancy). Egentligen var det nog bara det jag ville ha sagt med det här inlägget: Jag är nyklippt! Och så länge jag är det – ja, då känns det gött att slippa långhåret.
2 kommentarer:
Snyggt! Du passar så bra i kort hår så det är bara att springa oftare till frissan. Det må vara dyrare än förr men å andra sidan minskar kostnaderna för hårschampo :)
Mami: Tack! Smart tanke det där om schampot, men just nu har jag världens sämsta som jag slösar med bara för att det ska ta slut någon gång... :P
Skicka en kommentar