Hej världen, här kommer maskinen Bergman

Lika skönt som jag tyckte det var att göra typ allt annat än att träna under semestern, lika skönt är det att vara tillbaka på gymmet och i löparspåret igen. Att träning får en att må bra såväl fysiskt och psykiskt må vara en sliten klyscha – speciellt i den fitnessålder vi tycks leva i nu – men för mig stämmer den fullt ut. 
Längre träningsfria perioder ger mig såväl myror i benen som en överbelastad hjärna med tankar som bara verkar kunna frigöras när svetten rinner. 

Jag tror det var i våras som jag började fundera på vilket mål jag har med min träning. Var det ett sexpack på magen, 200 kilo i bänk eller milen under halvtimmen jag strävade efter? Mina tankar landade tillslut i, det något diffusa målet, att jag vill refereras till som en maskin. Johan har nämligen en träningsglad kompis som ständigt refereras till som "Maskinen" på grund av att han orkar hur mycket som helst och det tycker jag låter så himla häftigt!
Därför strävar jag nu efter att bli så uthållig både styrke- och konditionsmässigt att jag slår omvärlden med häpnad. 

Nu ska jag ut och springa. Har nämligen hört att maskiner behöver röra på sig regelbundet för att fylla sitt syfte.

Under Göteborgsvarvet i våras kände jag mig faktiskt lite som en maskin.