När katten är borta lämnar hon ett stort tomrum efter sig. Ett gammalt djungelordspråk.
Smilla har befunnit sig på jullov hos Johans mamma sedan förra tisdagen och det är faktiskt helt sjukt vad tomt det är här hemma utan henne. Ingen som möter en i dörren när man kommer hem. Ingen som redan ligger i sängen och väntar på oss när vi ska sova. Ingen som kletar ner vardagsrumsfönstret med sina lortiga tassar när hon vill bli insläppt.....
I eftermiddag var längtan så pass stor att vi gav oss ut i det halkiga väglaget för att hämta hem henne. Jag var lite nervös för att hon skulle bli sur eftersom hon verkar trivas lite väl bra hos svärmor, plus att hon haft sällskap där av sin "kusin" Trassel. Lyckligtvis tycks hon vara nöjd över att vara hemma och slippa dela hus med en kattunge, för mellan utesvängarna ligger hon i mitt eller Johans knä och kurrar. Så skönt att Queen S är tillbaka igen!
Bild från förra veckan när jag försökte ta ett julkort på Smilla. Först klöste hon mig som fan när jag försökte sätta ett sidenband runt halsen på henne (jag får skylla mig själv), sedan parkerade hon sig mitt i paketinslagningsröran och vägrade posa vackert framför granen. Katter alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar