Ledighetsstressen

Den långa julledigheten börjar sjunga på sista versen, nu återstår bara en "helg" innan jag måste återvända till skrivbordet. Jag känner väldigt blandade känslor inför detta. Å ena sidan ska det bli skönt att återgå till en vardag med rutiner och kanske en smula nyttigare vanor (klyschigt som fan, men inte desto mindre sant). Å andra sidan börjar jag drabbas av lite lätt panik över att det känns som att jag inte gjort något speciellt av de här många dagarna. 

För att stilla den smygande paniken gick jag nu tillbaka till blogginlägget jag skrev dagen innan jag gick på semester och läser "Min plan för ledigheten är att umgås med de jag håller kära, njuta av högtiderna, träna och så kanske vila lite grann." 
Umgåtts gjorde jag massor under julveckan, men därefter kände jag för att vara mitt eget sällskap för några dagar – för att nu återigen sukta efter social samvaro. Men check på den punkten ändå. 
Njutit av högtiderna: Check!
Tränat: Har gått sisådär eftersom jag varit sjuk, men två skidpass i höggradig kyla och fem-sex gympass är godkänt under omständigheterna. Så – check!
Vilat: Check så innihelvete. Har sovit som en gris och varit sjukligt trött  (måste kolla upp det där snart om det inte går över) när jag väl varit vaken, så där finns inget att klaga över.

Eftersom jag tycks ha följt semesterplanen ska jag nu försöka släppa panikkänslan och njuta av de två sista lata dagarna. Imorrn åker vi till grannstaden för att gå på spa, det borde väl få mig att slappna av?
Jag kan väl inte vara den enda som känner såhär när jag varit ledig, att "jag borde gjort mer?"